Ett djupt hål

Jag skrev ju nåt om att jag tänkte avsluta lite projekt, och det började bra, jag gjorde klart ett par vantar från adventsprojektet 2021.

Ett par Wooly Bear mittens, med mönster från en gammal tidning (Knitting Traditions 2011). Man syr öglor inuti så de blir riktigt varma och sköna. Inte särskilt roligt att göra, det tog en evighet, men det blev ju bra.

Sen då? Då kunde jag ju fortsatt och avslutat nåt annat… men det gjorde jag såklart inte. Jag fick startitis, snabbstickade en sjal (Sophie i tjockt garn) som inte ens fastnat på bild och sen ramlade jag ner i ett djuuuupt hål. Ett sockformat hål.

Och jag, som inte har stickat ett helt par sockor sedan 2008 (jag har börjat, men aldrig blivit klar med ett enda par och istället har jag repat upp dem), har nu 5 par sockor på stickorna, med ännu fler planerade. Var kom det ifrån? Hur går man från inga sockor alls på 15 år till detta?

Det skulle kunna vara en kombination av startitis och ett reellt behov av nya sockor, då de få par jag har i byrålådan är väldigt slitna numera. Ja, det är troligen orsaken, och än så länge har jag inte tröttnat på dem (och det är ju tur). Det hjälper att alla inte är likadana, jag provar lite olika hälar och sätt att sticka på.

Jag startade ett par I heart harvest socks (stickad i Malabrigo Ultimate sock) i november som låg i stickkorgen ganska länge, nu är den ena klar. Hälen är inte riktigt en vanlig hällapp, man minskar upp mot fotens översida istället för neråt.

Sen började jag ett par Conwy socks i advent (i Swing från Rät & avig), där är också en klar.

Det tredje paret är Vanilla is the new black (i Drops Nord), med en häl där man ökar mitt bak och inte behöver plocka upp några maskor.

Och till sist 2 par sockar med fleegle-häl, mönster från Järbo.

Först ett par i Opal Rainforest Flamingo (ett garn som har legat lääääänge i lagret). Första sockan är klar och den andra är precis förbi hälvändningen.

Och ett par i Drops Fabel, där jag för första gången stickar båda samtidigt på magic loop.

Det känns inte som om behovet av att utforska sockar är riktigt fyllt ännu, så kanske blir det ytterligare några par.

4 Kommentarer

  1. Agneta Månzon
    13 februari, 2023

    Wow, vilken produktion av sockor! Fina vantar och spännande med öglorna. Bra jobbat! 🙂

    Svara
    1. Stickeralla
      13 februari, 2023

      Tack!

      Svara
  2. Heidi
    16 februari, 2023

    Grattis till dina nya fina sockor! och grattis till dina nya vantar!

    Vilket stort hopp du har gjort i din stickning! För en av de få saker man inte förväntar sig att se på din stickblogg är sockor:) Men att göra det oväntade ibland kan oväntat roligt:)

    Själv tycker att jag vantar och sockor är stickvärldens motsvarighet till godis. Gott (=kul) och snabbstickat, och man kan kombinera färger på sätt som inte funkar i större stickprojekt:)

    Svara
    1. Stickeralla
      17 februari, 2023

      Oväntat är kul!

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to top