Nu blir det grått så långt ögat når, både i det sydda och i det stickade. Och jag tror att jag gör skäl för titeln, det är en aning kulturtantigt det här, speciellt med de skorna jag valde att ha till. Men varför inte, det är inget fel på att vara en kulturtant! Japp, min Sous Sous är klar! Att sticka flätor är roligt och jobbigt på samma gång, det kräver lite uppmärksamhet, så projektet fick ligga till sig lite under sommaren innan jag tog tag i det på nytt. När jag väl gjorde det gick det undan. Mönstret är Sous Sous av Nora Gaughan, och jag stickade i ONION Knit No. 4 Organic Wool + Nettles på stickor 4. Det garnet var tidigare en rätstickad kofta, men den gillade jag inte alls, så jag repade upp koftan för sådär 2 år sedan. Jag försökte sticka en annan kofta...
Istället för stickat – en klänning
Egentligen skulle jag skrivit om min nya tröja, den som blev klar häromdagen. Men man kan inte skriva om en ny tröja utan att visa bilder på den, det går ju bara inte, och eftersom det är varmt som i en bakugn och jag svettas bara vid tanken på att ta på mig tröjan så har jag inga modellbilder. Ännu. Men ett litet smakprov kan det ju bli: Nå, mer om den när jag faktiskt kan visa den på riktigt. På sista tiden har jag funderat på det faktum att jag i stort sett bara skrivit om det jag stickar här på bloggen. Det har blivit lite tråkigare kanske, nu när jag mest monogamstickar, det finns inte så himla mycket att skriva om. Så jag har beslutat mig för att börja skriva om det jag syr också. Den som kommer hit för det stickade kommer att få sitt lystmäte,...
Länge sedan – igen
Så hände det igen, det som sker då och då här på bloggen… det blev en jättelång paus. Det är som om värmen bara stängde av min vetskap om att jag faktiskt har en blogg. Och nu har det ju inte varit varmt på över en månad, så då skulle man ju kunna tycka att jag kunde kommit på det igen. Nåja, det gjorde jag ju uppenbarligen till sist. Vad har hänt sen sist då? Koftkopia Jag har stickat en kopia på en tidigare kofta , närmare bestämt den här. Den nya är likadan fast mörklila. Jag har inte ens orkat ta en modellbild på den, men den är precis likadan, så det gör egentligen ingenting. Det är samma garn (Supersoft i färgen Purple Haze) och samma mönster (Custom Fit, som vanligt), och jag använde samma stickor också (3,5 mm). Kaktus Jag gjorde en liten kaktus, bara för att...
Roliga småsaker
Mitt senast färdiga alster är inte stickat, det är sytt. På Syfestivalen köpte jag ju lite kvilt-tyger och diverse tillbehör, med baktanken att göra väskor/påsar/förvaringar. I förra veckan gjorde jag en väldigt fin, men totalt oanvändbar Baby bionic gear bag (den har jag sprättat bort dragkedjan på, så det finns inget att visa, men den var för kort upptill, så att det inte gick att ha nåt i den OCH stänga den), idag blev det en stick-"påse" som blev mycket bättre. Jag följde den här beskrivningen, som visar hur man syr den fodrad, och gjorde den lite större än den som visas där, bitarna var ca 30×21 cm. Det får plats ett stort nystan och en mindre stickning i den, som tex en mössa, eller ett par sockar. Jag har använt mig av en "väskdragkedja", den har ett något bredare band och en rejälare kläpp att dra i än vanliga dragkedjor,...
Från svart-vit till svart-rosa
Svart-vitt är inte min grej… jag gillar färg och trivs inte i svart-vita mönster. Så när jag hittade ett jättesnyggt jerseytyg i svartvitt så suckade jag lite över att det inte fanns i färg och försökte sen hitta nåt annat. Jag hittade visserligen lite andra tyger, men jag kunde inte riktigt släppa det där svart-vita. Då kom snilleblixten! Vilken fantastisk idé (om jag får säga det själv)! Tyget inhandlades, ett paket färg likaså, jag färgade, klippte och sydde lite och nu äger jag en svart-rosa klänning. Tyg: Viskos-jersey från Ohlsons tyger. Färg: Dylon tvättmaskinsfärg i Flamingo Pink, köpt på Panduro. Mönster: Ursprungligen Autumn Mood från Ottobre, men rätt omarbetat (ringningen är ändrad, ärmen kortad, och så är den vidare i nederdelen). Bäst av allt är nog att det (nästan) garanterat inte finns nån mer som har en likadan! ...
Men hur gick det här till?
Saker väcks till liv. Saker jag inte hållit på med ordentligt på de senaste 20-25 åren. Och allt är Es fel (nej, det är så klart tack vare E). Det började lite försiktigt med en kommentar från E om sömnad. Om att sy kläder som passar. Om att det finns Facebook-grupper som pratar om klädsömnad. Para ihop detta med en längre tids frustration över att det är så svårt att hitta kläder i rätt färg rätt form rätt material Helst allt på samma gång. Lägg till behovet av att handla på avdelningarna med de mer eller mindre påhittiga omskrivningarna för stora storlekar och deras förkärlek för obestämbara tält, och ni förstår att steget till att hoppa på det där med att sy kläder till mig själv inte var så stort. Speciellt inte eftersom jag sytt en hel del kläder i mina dar, även om det nu inte skett med någon...