Här kommer sista London-rapporten, bara om vad jag handlade!

Det fanns ju allt möjligt att hitta, och en del ville jag absolut inte ha. Jag hade en enda "regel" och det var att bara handla sånt som jag antingen inte kan få tag på här hemma (eller int ehar hittat ännu), eller som går att få tag på, men med svårighet.

Mitt första inköp gjorde jag i Purlescence's stånd.

En flaska Soak, tvättmedel för stickat, som man inte sköljer ur. Känns lite konstigt att inte skölja, men jag ville prova.

En brosch från Perl Grey.

Ett får-måttband.

En härva Fleece Artist Italian Silk. Jag kunde bara inte stå emot den färgen!

Sen har jag några inköp som jag inte är riktigt säker på i vilka stånd jag inhandlade allt…


Sockgarn. Troligen inköpt hos Socktopus.

100% cashmere, laceweight. Riktigt mumsigt! Troligen från Knitwitches.

Mohair/silke, laceweight. Absolut från Knitwitches.

Lacey Lamb, sådär 800 meter mysig merino. Från Wooly Workshop?

Spinn-nerven var ju tvungen att få sitt också.

Drygt 100g BFL från Limegreenjelly. Mycket trevlig tjej som gärna färgar efter önskemål.

Merino/silke från nåt bra ställe….

Och en gullig slända, med mycket snurr… i "resin", det ska vara harts på svenska. Min 9:e slända, tror jag.

En almanacka med autograf.

Det var det som jag köpte på IKnit-day…

Sen köpte jag lite tidningar och en bok. Eländesvarianten då.

Som ni ser kunde jag inte motstå rosa den här gången heller, men jag är lite förvånad över att inte allt är rosa. Man kan lätt få färgöverdos när man ser så mycket fint på en och samma gång, och det var underbart att gå runt och klämma och känna på alla garner. Det var mycket folk, men det var aldrig så trångt som på Syfestivalen, vilket var skönt.

Är det förresten nån mer än jag som är nyfiken på hur Syfestivalen blir i de nya lokalerna?

Eftersom jag inte skulle åka hem förrän på kvällen på söndagen så gav jag mig ut i vimlet.
Jag besökte Victoria & Albert Museum. Där finns det hur mycket som helst att se, och jag såg en bråkdel….

En Trajansk pelare från år 113 (nej, inte Trojansk). Trajanus var kejsare i Rom.

En häftig kruka, som jag glömde ta reda på vad det var.

På textilavdelningen har de en massa "lådor" som man kan dra ut och titta på olika textilier. De hade exakt 1 (EN!) låda med stickning. Det mesta var inriktat på spets (knypplad, frivoliteter) och broderier.
Stickningen var i bomull, jättetunt stickad.


En halvvante.


En annan halvvante. Visst är de fina, men jag måste säga att jag blev besviken på att det inte fanns mer.

I butiken sålde de långa strumpor i mohair. Fantastiskt vackra, och dyra. De sålde också stick-kit, en halsduk eller mössa i en "mugg". I akrylgarn. Jag är väl konstig men jag förväntar mig nog att museer ska sälja saker av bättre kvalitet. Jo, det finns bra akrylgarn, men det här var inte det.

Efter besöket på V&A så åkte jag till Victoria med buss, så jag skulle få se lite mer. Jag tog kort på en kyrka, men jag har glömt vilken det var!


Stor var den i alla fall.

När jag slutligen skulle tillbaka till hotellet för att hämta min väska så tänkte jag ta bussen. Där stod en kvinna och väntade, och först smygtog jag ett kort på henne.


Efter en stund började jag prata med henne , för jag var nyfiken på varför hon var klädd så där. Hon var guide, och skulle ha en historisk tur kring Pimlico (inte långt från mitt hotell). Det var synd att jag inte hann gå med på den, men jag var tvungen att åka till Heathrow.

Jag lyckades få henne att hålla min stickning medan jag tog kort också!

På flygplatsen tog jag mitt sista Englandskort….


Det är mörkt och suddigt, för jag tog det i smyg….
Ett helt gäng orangeklädda munkar (eller nåt), med rosa halsdukar. Det var en väldig färgklick bland alla andra.

Så där, det var själva resan det. Mina inköp kommer en annan dag. (Visst är jag retsam?)

Jag anlände till Heathrow i fredags kväll, lite försenad. För att spara på utgifterna (så att pengarna kunde gå till garn istället) så åkte jag tunnelbana in till London och hotellet. Väl framme (19:15) checkade jag in och gjorde sedan en tvärvändning och gav mig ut för att hinna till en bokhandel innan de stängde (20:00).

Ni vet ju att jag har en förkärlek för mord och elände, och bokhandeln jag ville till heter Murder one. De är specialiserade på deckare, thrillers och true crime, och de brukar ha de tidningar som jag är så förtjust i att läsa.

Yarn Harlot pratade bla om hur folk tittar konstigt på henne när hon tar upp sin stickning (mer om hennes prat senare), men det här då? Jag stod vid Leicester Square och väntade på att en störtskur skulle avta när en asiatisk tjej frågade kvinnan bredvid mig om nåt på en karta. Jag blev inblandad och efter en liten stund så frågade jag kvinnan bredvid om hon visste var Murder One låg. Jag lovar, den asiatiska tjejen fick ett konstigt uttryck i ansiktet och sedan flyttade hon sig så långt bort hon bara kunde!

Nå, jag fick tag i några tidningar i alla fall, och efter intag av sushi (som de stoppade majonnäs i! Engelsmän!) åkte jag tillbaka till hotellet. Jag var ju tvungen att sova och skaffa lite ork inför det viktigaste, Iknit-day.

Evenemanget skulle öppna klockan 11, och jag var lite tidig, jag var där redan 10:30. Då var det redan kö! Som tur var så var det en liten kö, den hann bli betydligt längre. Om man ska stå i kö så är det väldigt trevligt att göra det tillsammans med andra stickare. Som ett stickcafé i miniatyr!

 

Det fanns mycket att se, det var som en syfestival med bara allt det gottaste. Allt handlade om att sticka och virka, och lite spinning fanns också med på ett hörn. 

Det fanns toalettpappersgömmare.

 

Det fanns 4 meter långa stickor.

 

Det fanns band.

 

Det fanns spetsstickning.

 

Och Jane Sowerby, författare av boken Victorian lace today.

 

Jag lyssnade på ett föredrag hon höll, tyvärr var det lite svårt att höra eftersom det var så mycket ljud i lokalen och de inte hade någon högtalaranläggning till föredragen. Hon visade varenda sjal som är med i boken, och hon pratade om hur man kan ta sig an spetsstickning som nybörjare. Intressant, även om jag inte känner mig som nybörjare.

Det fanns stor stickning med Ingrid Wagner.

 

Nån mer än jag som tycker hon ser ut som trollen i Trolltider?

Det fanns vackra sjalar, observera att de är handvirkade!

 

Och så Yarn Harlot då!

Kö på vägen in.

 

Stor publik. Jag satt ungefär i mitten, på ena sidan.

 

Hon tog sina sock-kort.

Sedan pratade hon i 90 minuter. Hon är bra! Många författare är inte bra talare, men hon är. Det var fantastiskt, och värt varenda öre jag betalade för att åka. Hon är intressant och hon är rolig. Man kan inte begära så mycket mer, eller hur?

Sedan signerade hon böcker.

 

Kön var lång, och jag väntade lite innan jag ställde mig i den, när jag väl gjorde det så fick jag vänta i en timme innan jag var framme.

 

Kolla! Hon håller i min halsduk!

I kön fascinerades jag av hur man stickar på engelska… så till den milda grad att jag frågade C som stod bredvid om jag fick ta ett kort på hur hon höll stickningen.Tyvärr är den suddig, men man ser ändå hur hon håller.

 

Mer då?

Jo, jag handlad en massa förstås. Ca kl 18:00 gick jag därifrån, åt lite mat, och gick tillbaka till hotellet där jag däckade framför tv:n. 

Fortsättning följer ännu en gång.

Jag har haft det fantastiskt! Jag har tagit en hel del kort, och det finns massor att skriva om så det blir flera inlägg.

Let's go!
Det finns några saker som verkligen får mig att känna att jag är i England. Alltså, jag gillar England, och det är absolut inget fel på engelsmän, men vissa saker….

• Toalettdörrar. Hur kan man få för sig att göra dörrar som går inåt i trånga utrymmen?
• Påslakan. Eller snarare bristen på påslakan.
• Fönster. Med glipor. Som kanske går att stänga. Att det inte drar vid fönster och dörrar är livsfarligt.
• Madam. Att bli kallad madam får mig alltid att känna mig lastgammal.
• Regn. Jag glömde paraplyet hemma. Hur glömsk får man bli? Det regnar i England.
• Gatuskyltar och nummer. Ologiskt och rörigt, stämmer i bästa fall med kartan.
• Vänstertrafik. Livsfarligt! Som tur är skriver de ofta åt vilket håll man bör titta, men jag tar det säkra före det osäkra och tittar åt båda hållen.
• Frukost på hotellet. Cornflakes eller skinka och ost.
• Tunnelbanestationerna får T-centralen i Stockholm att verka riktigt enkel.

Det finns några saker som jag definitivt saknat:

• Artigheten. Jag tar att bli kallad madam, när alla är artiga och trevliga. Det var tom en kille som erbjöd sig att bära min resväska uppför trapporna i tunnelbanan! 
• Lemonad. 4 år har jag väntat på att få dricka riktig lemonad igen.
• Utbudet! Det finns så mycket att se, göra och handla…

Här kommer några blandade bilder från resan.

Trappan inuti hotellet.

Ingången till hotellet.

Exklusiv oberoende begravningsentreprenör….

Titta åt vänster. Eller åt höger, beroende på var du är.

Gammaldags klocka mitt bland det moderna.

Bostad i källaren. Hur klarar man att gå ner här på vintern utan att bryta benen?

Små, blå, löjliga bilar finns i England också (jag får lov att säga att den är löjlig,för jag har en likadan, i samma färg).

Japp, välkommen till England. Fortsättning följer.

och gissa om jag har ont i fötterna!

Jag har tagit massor med kort, och handlat så fina saker… men det tänker jag inte skriva om idag, det här är bara en liten aptitretare.

Jag börjar bli nervös…
Ska allt fungera? Finns det verkligen ett hotellrum till mig? Kommer jag missa flyget?

Allt är naturligtvis ytterst fånigt, eftersom jag har allt under kontroll, och det dessutom är jag som brukar hålla ordning när vi är ute och åker. Den stora skillnaden är att jag åker ensam.

Jag har inte förberett några inlägg för helgen, så om jag inte kommer åt en dator så blir det inget förrän jag kommer hem igen (inga inlägg! för första gången i år!). Men då blir det nog desto mer!

För att ni ska få en liten förhandstitt på vad som kan komma att dyka upp här efter helgen, ta en titt här.

Det blev verkligen tredje gången gillt med halsduken. Allt samverkar till det bästa och jag sitter och stickar med ett nöjt flin på läpparna.

Noro gör ju så bra färgövergångar! Ibland kan det finnas färger i blandningen som man undrar varför de lagt dit, men övergångarna är alltid snygga, gradvisa.


Kolla bara! Hur snyggt blir det här? Det är en retorisk fråga…. jag tycker i alla fall att det blir skitbra!

En del av kvällen har jag annars spenderat med att ta fram diverse adressuppgifter och samla ihop papper, biljetter etc inför resan. Det ska bli SÅ roligt!

Att jag dessutom får ägna några dagar att tänka på annat än leksaker är en bonus (praktiken är på ett leksaksföretag… jag lyfter, flyttar, packar och hanterar i största allmänhet just leksaker). Att det är garn gör ju inget.

Även om det inte syns att jag har muskler så känns det. Efter 3 dagars praktik har jag träningsvärk ungefär överallt.
En klart positiv sak med stället jag är på är att det hela tiden finns saker att göra. Att de flesta saker innefattar gående, bärande och lyftande är nog bara bra för min hälsa…..

Min Noro-halsduk är nu påbörjad för tredje gången. Jag har blivit tålmodigare med åren, den saken är klar, för det bär mig inte emot att repa upp när jag inte är nöjd (inte så mycket i alla fall). Nå, tredje gången gillt sägs det ju.

Bara för att vara riktigt irriterande så vill jag bara påpeka att nu är det bara 2 dagar kvar tills jag åker till London!

Som motvikt till gårdagens trötta inlägg har jag en massa att visa idag, så det blir fotoshow, med kommentarer.

2 nya böcker, uthämtade idag. Custom Knits verkar bra.

Morjärvs 4-trådigt garn, inköpt på Tradera. Luktar illa och är missfärgat (av spinnolja?), men jag begär inte så mycket för 25 kr.

Mmmmmm…Malabrigo (för att travestera ett känt chokladmärke). Färg: Purple Mystery. Också från Tradera. Inte för 25 kr.

Min nyaste stickning. Noro Kureyon sock. Ska inte bli sockar utan en halsduk. Lägg märke till mina Harmonystickor. De är inte otrevliga. Inte alls, faktiskt.

Kureyon sock är hårdspunnet. Så hårdspunnet att det krullar sig. Det är ju utmärkt för ett sockgarn, men lite knöligt att jobba med.
Jag har precis dragit upp det jag stickat och ska göra om det igen på ett nummer större stickor. Verkar vara nåt som går här i huset.

Var tar tiden vägen?

Redan september…. och bara några dagar kvar till London-resan (rub it in, Marika!).

Jag har börjat praktisera, och jag tror jag har rört på mig mer idag än jag gjort den senaste veckan.
Och jag är trött, så jag skriver inte mer idag…