Kan ni tänka er, jag har gjort klart nåt!

Ett par sockar.
Mönster: Conwy socks, från Knitting on the road av Nancy Bush.
Garn: Fleece Artist merino 2/6, färg Rasberry.
Stickor: 2.25mm.


Jag har stickat efter detta mönster 2 gånger nu, och det är helt enkelt suveränt! Det kan tom bli fler gånger, så bra är mönstret. Jag ska se om jag kan ta en bättre bild imorgon, det blir inte bra med blixt (hur många gånger har jag påpekat det nu? 150?).

Gårdagens blågröna socka är upprepad. Och börjad igen, med ett annat mönster. Och upprepad igen (fast inte hela den här gången).


Nu är tanken att det ska bli Slippery socks. Jag repade upp ca 8 varv efter resåren, och bytte till mindre stickor, jag tyckte det blev lite väl löst. Nu ser det ut som ovan. Inga större färgpölar i sikte ännu, hurra!

Malin frågade lite saker i kommentaren till gårdagens post (jag fick inte fram nåt mail till dig, Malin!)

Ang slipa och lacka stickan:
Jag har provat att göra så på en annan sticka, tidigare, och det blev
inte riktigt bra, men jag kanske inte var tillräckligt noggrann.

När
det gäller rss så gjorde jag en ny feed för nån vecka sedan eller så,
via Feedburner. Det kan ju hända att det ställer till problem, tyvärr
har jag ingen aning om jag kan göra nåt åt det!

Japp, jag har provat de nya stickorna… och för att vara ärlig förstår jag inte riktigt hysterin kring dem, så bra är de inte, även om de är bra.

På plussidan:

• De är korta. Jag gillar korta strumpstickor.
• De är blankare än vanliga trästickor, och har därmed mer "glid".

På minussidan:

• De är väldigt trubbiga.
• En av stickorna går inte att använda eftersom det är en flisa i den, och en annan har en spricka, som kan utvecklas till en flisa. Dåligt.

Så, ja, de är bra, men inte superbra. De är bättre än andra trästickor, men jag föredrar nog fortfarande aluminium- eller stål-stickor. Särskilt mina Susan Bates-stickor.

Jag provade Arwetta-garnet också, och det gillade jag verkligen. Visserligen har jag dragit upp resultatet, men det beror inte på garnet utan på mönstret, Clover socks i Stickameras sockklubb. Mönstret ser inte ut som på bilden, och jag gillade inte riktigt hur det såg ut i verkligheten.

Snyggt, men inte som jag tänkt mig.

Mera snyggt, men inte som jag tänkt mig:

Seduction socks i Lorna's Laces sockgarn (ytterligare en sockklubbs-socka). Det blir färgpölar, jag gillar inte färgpölar. Så det här ryker nog det också. Undrar vad jag ska hitta för nåt mönster då?

Så har jag påbörjat en halsduk (mitt i sommaren!) i mitt egenspunna garn. Mönstret är My so called scarf, och det här blir nog bra. Åtminstone så bra det kan bli när garnet påminner starkt om raggsocksgarn i utseendet.

Mjukt är det i alla fall, ingen likhet med raggsocksgarn där! Så det här klarar sig nog ifrån min förstörelselusta.

Det har varit en helt vanlig dag (på jobbet höll jag på att skriva, men så är det ju inte…). Det har varit en så vanlig dag att det inte finns mycket att skriva om, så det får bli lite småplock igen.

• Sverige vann fotbollsmatchen, och jag får väl skämmas lite som inte trodde att laget skulle vinna.
• Jag köpte en till frivolitetsskyttel, en i metall. Den kom i förra veckan.
• Jag gör lite då och då på mitt frivolitetsprojekt, men det kräver lite mer koncentration än vad jag lyckats uppbåda den senaste tiden.
• Åsa i Skuttunge säger att det garn man spinner blir ännu bättre efter att man tvättat det. Jag har tvättat 4 härvor idag, och jag tror hon har rätt.

Jag har varit på stickcafé idag, och jag har tagit kort. Det intressanta är att jag inte tagit ett enda kort på vad som hände på stickcaféet, utan bara ett kort på mitt eget garn. Men eftersom bilden från igår är en mindre katastrof ville jag ta ett kort utan blixt, för att visa hur garnet ser ut egentligen.

Sådär. Mission accomplished.

Vad jag kunde ha tagit kort på var en enorm hög med garn, som jag tagit med, för att mot en smärre ersättning vidarebefordra till nya hem. Med andra ord, jag hade en massa garn med mig som jag sålde till intresserade.
Det blev inte ens ett hål i garnlagret. Jag gissar att jag måste sälja lite mer……

Vad gör man bäst på en söndag när det är lite för varmt ute?
Jo, man sitter inne i en sval kvarterslokal och spinner. Slända eller spinnrock, det spelar ingen roll. Vi var ett gäng tjejer (eller tanter, det går lika bra) som satt inne och spann av hjärtans lust, hela dagen. Lite sällskap av en stilig ung man hade vi också.

Resultatet av dagens spinning (lite var påbörjat tidigare). 200 m väldigt mjukt, 2-trådigt garn. 50% merino/50% merino, alpaca, silke.
En jättedålig bild… det är en enfärgad tråd och en blå/röd/vit/rosa-melerad.

Idag har det verkligen inte gått i många knop, det har helt enkelt varit för varmt. Lite böcker och ett gäng glassar har fått mig genom dagen, men det är väl inte mycket mer.

Förhoppningsvis blir det något svalare imorgon, annars får jag nog ta och sätta mig i bilen och åka ut till kusten, där brukar det blåsa lite.

Det här är statusen på min tunika. Jag började med att öka en maska i var sida var 6:e varv, 4 ggr. Nu ökar jag vart 4:e varv 11 ggr. Jag ökar tätare för att vara säker på att den går över mina höfter utan att sitta åt. Totalt är den ca 30 cm lång för tillfället.När jag har ökat klart ska jag ha 135 maskor i nederkanten.

Jag tror det kommer att bli ett bra fall på den, jag gillar hur det känns när jag tar i det. Men det återstår att se när det blir klart.

Jag var en sväng på Panduro idag. Förr (läs för 5-10 år sedan) tyckte jag Panduro var ett inspirerande ställe, med en massa småplock som man kunde kombinera som man ville.

Nu för tiden är det ett mecka för färdigfixerier. Allt är fixat i färdiga kit, mallar och förlagor, och det gör mig jättetrött, uttråkad, smått aggressiv faktiskt.

Varför måste allt vara färdigt nu för tiden? Varför ska det vara så svårt att hitta material för att göra egna saker? Egna saker efter idéer, snarare än efter förlagor. Förr kunde man se exempel på saker man kunde göra med deras artiklar, nu är det bara färdigklippta änglar, prinsessor och dödskallar som ska klistras på nån lika färdig bakgrund.

Var kommer kreativiteten in? Det är klart att det kan vara kul med tex scrapbooking, men det vore kanske roligare att göra det på sitt eget sätt, än efter någon annans paket? Eller har jag fel? Vill folk ha detta? På nåt sätt verkar det som om hela samhället går mot att allt ska vara färdigt. Pappa staten ska fixa allt, maten ska vara färdiglagad, du ska göra som alla andra.

Hjääälp! Min individualistiska sida får ett anfall! Jag vill inte göra som alla andra, jag vill göra egna saker. Jag vill inte vara som alla andra, jag vill vara på mitt eget sätt. Jag vill inte leka Följa John.

Det är tur att det finns stickning och stickbloggar, med folk som gör på sitt eget sätt.

Idag har det inte blivit mycket stickat, förutom ett varv eller så på en strumpa, när jag satt i en superlåååång bilkö in mot Stockholm.

Dagen har i stort sett ut så här:

Inköp av kläder till körkonsert.
Lite matinköp och pakethämtning.
2 timmar i bilkö för att komma in till Skeppsholmen (TACK, alla goda gudar för att jag har AC i bilen!).
Snabbrepetition och genomgång av sånger.
Körkonsert.
"Mingel" och mat.
Hem (på en fjärdedel av tiden det tog att komma dit).

Nu skulle jag behöva lite stickning för att varva ner….

Hittade nåt nytt idag: Hjälpstickan. Välgörenhetsstickning är inte så stort i Sverige, men om man stickar nåt och inte vet vem som ska få det, varför inte hemlösa i Stockholm? Jag tror jag har nån mössa liggande som inte fått någon mottagare, ska ta en titt i garderoberna.

Nej, inte samtidigt! Det är mina 3 sommartoppar jag pratar om….

Tänkte att jag skulle visa hur den rosa toppen ser ut i ringningen, eftersom det inte var så tydligt på de tidigare bilderna.

Det är ingen vidare bra bild, jag tog bilden nyss, och var tvungen att använda blixt. Men man ser i alla fall ungefär hur det ser ut.

Det här är den blå toppen jag har börjat på. 2 varv med Cotton Viscose och 2 varv med Soft silk, och så blir det randigt, men diskret randigt. Det är tom ännu diskretare på riktigt, utan blixt.

Och här har jag plockat upp mina 105 maskor på den röda tunikan, och börjat sticka neråt. Det är stickat på lite större stickor än det antagligen är meningen, så det blir glest, och luftigt. Precis vad jag är ute efter.

Jag har inte gjort något mer designmässigt ännu, men jag återkommer med del 2 i tunika-berättelsen när det händer nåt nytt.

Även om det bara är en som har sagt att det vore bra att jag skrev om hur jag går tillväga med min röda tunika, så beslutade jag mig för att dokumentera processen i alla fall. Det finns säkert fler som vill veta, som inte läst frågan ännu, och dessutom är det nog bra för mitt eget minne. So here goes…

Jag vill alltså göra en röd tunika. Garnet jag har är BC garn,
bourettesilke och bomull, 520 meter per 100g, och jag hittade inget bra
mönster som skulle passa, och som motsvarade vad jag tänkte mig.

Det är det här jag vill åstadkomma. En ganska lös tunika, med en spetsisättning under bysten.

Nu behöver jag veta ett par saker….
stickfasthet och hur vid den ska vara över bysten, under bysten och längs ner.

Jag har tänkt mig en v-ringning som är djup (jag kommer behöva ha ett linne under), så jag får inte ta i för mycket i bystvidden (det finns ju mer plats när det är öppet).
För att bestämma hur vid den ska vara nertill har jag tittat på lite tunikor som jag gillar på Garnstudios hemsida, för att se vad de har för vidd.

Jag har kommit fram till följande (och nu flashar jag min storlek för alla som vill se):
Bystvidd 111cm, under bysten 105cm och nedervidd 135-140 cm. Min masktäthet är 20m på 10 cm, så där krävs det lite matematik.

Jag tänker sticka spetsisättningen först, och plocka upp maskor från den, både uppåt och neråt, för att det ska bli en snygg övergång mellan de olika delarna, och jag tänker inte sticka runt, jag vill ha separerade delar (det gör att det blir lite stadga i sidorna, mindre risk för säck-likheter).

Därför kommer jag sticka isättningen i 2 delar, 52,5 cm långa, UNGEFÄR, det måste stämma med mönstret.

Uträkning (jag har 20 maskor på 10 cm, vilket är lika med 2 maskor på 1 cm):
Neråt ska jag plocka upp 52,5cm * 2 maskor = 105 maskor. Sedan ska jag öka i sidorna tills jag har 67,5*2 = 135 maskor nertill. Jag har inte bestämt hur lång den ska bli ännu, men det styr hur ofta jag ska öka.
Uppåt plockar jag upp lika många maskor som neråt(alltså 105), och ökar 6 maskor på första varvet för att få bystvidden direkt (55,5 cm * 2 maskor =111).

Det kanske verkar som om det är mycket siffror, men mycket värre än så här blir det inte.

Återstår bara en sak för idag: att visa min spetsisättning.