Idag har det verkligen inte gått i många knop, det har helt enkelt varit för varmt. Lite böcker och ett gäng glassar har fått mig genom dagen, men det är väl inte mycket mer.

Förhoppningsvis blir det något svalare imorgon, annars får jag nog ta och sätta mig i bilen och åka ut till kusten, där brukar det blåsa lite.

Det här är statusen på min tunika. Jag började med att öka en maska i var sida var 6:e varv, 4 ggr. Nu ökar jag vart 4:e varv 11 ggr. Jag ökar tätare för att vara säker på att den går över mina höfter utan att sitta åt. Totalt är den ca 30 cm lång för tillfället.När jag har ökat klart ska jag ha 135 maskor i nederkanten.

Jag tror det kommer att bli ett bra fall på den, jag gillar hur det känns när jag tar i det. Men det återstår att se när det blir klart.

Jag var en sväng på Panduro idag. Förr (läs för 5-10 år sedan) tyckte jag Panduro var ett inspirerande ställe, med en massa småplock som man kunde kombinera som man ville.

Nu för tiden är det ett mecka för färdigfixerier. Allt är fixat i färdiga kit, mallar och förlagor, och det gör mig jättetrött, uttråkad, smått aggressiv faktiskt.

Varför måste allt vara färdigt nu för tiden? Varför ska det vara så svårt att hitta material för att göra egna saker? Egna saker efter idéer, snarare än efter förlagor. Förr kunde man se exempel på saker man kunde göra med deras artiklar, nu är det bara färdigklippta änglar, prinsessor och dödskallar som ska klistras på nån lika färdig bakgrund.

Var kommer kreativiteten in? Det är klart att det kan vara kul med tex scrapbooking, men det vore kanske roligare att göra det på sitt eget sätt, än efter någon annans paket? Eller har jag fel? Vill folk ha detta? På nåt sätt verkar det som om hela samhället går mot att allt ska vara färdigt. Pappa staten ska fixa allt, maten ska vara färdiglagad, du ska göra som alla andra.

Hjääälp! Min individualistiska sida får ett anfall! Jag vill inte göra som alla andra, jag vill göra egna saker. Jag vill inte vara som alla andra, jag vill vara på mitt eget sätt. Jag vill inte leka Följa John.

Det är tur att det finns stickning och stickbloggar, med folk som gör på sitt eget sätt.

Idag har det inte blivit mycket stickat, förutom ett varv eller så på en strumpa, när jag satt i en superlåååång bilkö in mot Stockholm.

Dagen har i stort sett ut så här:

Inköp av kläder till körkonsert.
Lite matinköp och pakethämtning.
2 timmar i bilkö för att komma in till Skeppsholmen (TACK, alla goda gudar för att jag har AC i bilen!).
Snabbrepetition och genomgång av sånger.
Körkonsert.
"Mingel" och mat.
Hem (på en fjärdedel av tiden det tog att komma dit).

Nu skulle jag behöva lite stickning för att varva ner….

Hittade nåt nytt idag: Hjälpstickan. Välgörenhetsstickning är inte så stort i Sverige, men om man stickar nåt och inte vet vem som ska få det, varför inte hemlösa i Stockholm? Jag tror jag har nån mössa liggande som inte fått någon mottagare, ska ta en titt i garderoberna.

Nej, inte samtidigt! Det är mina 3 sommartoppar jag pratar om….

Tänkte att jag skulle visa hur den rosa toppen ser ut i ringningen, eftersom det inte var så tydligt på de tidigare bilderna.

Det är ingen vidare bra bild, jag tog bilden nyss, och var tvungen att använda blixt. Men man ser i alla fall ungefär hur det ser ut.

Det här är den blå toppen jag har börjat på. 2 varv med Cotton Viscose och 2 varv med Soft silk, och så blir det randigt, men diskret randigt. Det är tom ännu diskretare på riktigt, utan blixt.

Och här har jag plockat upp mina 105 maskor på den röda tunikan, och börjat sticka neråt. Det är stickat på lite större stickor än det antagligen är meningen, så det blir glest, och luftigt. Precis vad jag är ute efter.

Jag har inte gjort något mer designmässigt ännu, men jag återkommer med del 2 i tunika-berättelsen när det händer nåt nytt.

Även om det bara är en som har sagt att det vore bra att jag skrev om hur jag går tillväga med min röda tunika, så beslutade jag mig för att dokumentera processen i alla fall. Det finns säkert fler som vill veta, som inte läst frågan ännu, och dessutom är det nog bra för mitt eget minne. So here goes…

Jag vill alltså göra en röd tunika. Garnet jag har är BC garn,
bourettesilke och bomull, 520 meter per 100g, och jag hittade inget bra
mönster som skulle passa, och som motsvarade vad jag tänkte mig.

Det är det här jag vill åstadkomma. En ganska lös tunika, med en spetsisättning under bysten.

Nu behöver jag veta ett par saker….
stickfasthet och hur vid den ska vara över bysten, under bysten och längs ner.

Jag har tänkt mig en v-ringning som är djup (jag kommer behöva ha ett linne under), så jag får inte ta i för mycket i bystvidden (det finns ju mer plats när det är öppet).
För att bestämma hur vid den ska vara nertill har jag tittat på lite tunikor som jag gillar på Garnstudios hemsida, för att se vad de har för vidd.

Jag har kommit fram till följande (och nu flashar jag min storlek för alla som vill se):
Bystvidd 111cm, under bysten 105cm och nedervidd 135-140 cm. Min masktäthet är 20m på 10 cm, så där krävs det lite matematik.

Jag tänker sticka spetsisättningen först, och plocka upp maskor från den, både uppåt och neråt, för att det ska bli en snygg övergång mellan de olika delarna, och jag tänker inte sticka runt, jag vill ha separerade delar (det gör att det blir lite stadga i sidorna, mindre risk för säck-likheter).

Därför kommer jag sticka isättningen i 2 delar, 52,5 cm långa, UNGEFÄR, det måste stämma med mönstret.

Uträkning (jag har 20 maskor på 10 cm, vilket är lika med 2 maskor på 1 cm):
Neråt ska jag plocka upp 52,5cm * 2 maskor = 105 maskor. Sedan ska jag öka i sidorna tills jag har 67,5*2 = 135 maskor nertill. Jag har inte bestämt hur lång den ska bli ännu, men det styr hur ofta jag ska öka.
Uppåt plockar jag upp lika många maskor som neråt(alltså 105), och ökar 6 maskor på första varvet för att få bystvidden direkt (55,5 cm * 2 maskor =111).

Det kanske verkar som om det är mycket siffror, men mycket värre än så här blir det inte.

Återstår bara en sak för idag: att visa min spetsisättning.

Skrik-rosa eller ill-cerise, det är vad sommartoppen är. Vad den mer är: FÄRDIG!

Lite fakta:
Garn: Garnstudio Cotton Viscose, 7 nystan
Stickor: 3,5mm
Mönster:
DROPS topp med hålmönster i ”Cotton Viscose”, näst största storleken
Startad: 4 maj
Färdig: 31 maj

Nöjd? Ganska. Jag tycker den är lite stor i ärmhålen, inte så att det fladdrar, men större än jag vill ha dem. Så betyget blir 3,5 med option på 4. Av 5 möjliga då.

Ihärdighet lönar sig uppenbarligen.

Min sommartopp är nästan klar, jag har stickat ihop axlarna, och har bara ringningen kvar! Nervöst är det, ska den bli för stor? Jag har provat den, men det är svårt att säga hur det blir innan ringningen är klar. En sak är klar, den blir i alla fall inte för liten.

Tjohoooo! Undrar vad jag ska tillåta mig själv att börja på sedan? En silkesscarf? En silketopp? En topp i silkebomull? Eller kanske den blåa toppen i silke och cotton viscose?

Ett underbart "problem" att fundera på när jag ska somna. Vilket jag ska göra å det snaraste.

Jag har absolut inget att säga. Det har varit lååång körövning ikväll och jag är trött. Gå och titta på andra saker istället, men glöm inte att komma tillbaka imorgon.

Förslag på saker att titta på.
Annas fina Spirogyra.
Knitmaries cardigan i somrig stil.
Ilsefins ursnygga lintunika.
Entills oändliga tålamod.
Stickas lokalförening Hemstickans årsberättelse.

Runsten.

Jag gillar historia. Runstenar berättar om svunna tider, om folk som funnits och som velat visa att de fanns.
Här i Uppland finns det en hel del runstenar, tex den här.

Den här stenen finns i närheten av Eds kyrka.Jag gillar verkligen såna här snirkliga mönster. Det ligger mycket arbete bakom stenarna, och de som ristade borde ha varit kända på sin tid.

Häftigt.

Japp, det är kört. Frivoliteter är kul, och jag är fast. Det tog ett par timmar.

Det jag visade igår var bara övning, nu har jag börjat på ett mönster. Man måste ju pröva, eller hur? Jag kollade efter ett mönster som verkade innehålla det jag lärt mig, och jag tror jag har hittat ett.

Resultat så här långt.

Mina vänner på stickcafeét bara skrattade, nu är jag fast i ytterligare nåt…..

Det här ska i alla fall bli ett hjärta.

För 2 veckor sedan visade jag Y:s fina röda tröja. Idag visade hon upp
ännu ett nytt alster, en riktigt snygg väst. Den har hon hittat på
själv!

Man får lust att göra egna saker när man ser sånt här, eller hur?