Här skulle jag också varit idag, men mitt minne och min bil konspirerade, så inte kom jag dit, inte. Minnet ville inte komma ihåg att jag skulle dit, förrän jag läste Tinas blogg i förmiddags, varpå jag faktiskt gjorde mig i ordning och inledde färden norrut. Jag vet inte om det var Murphys lag, eller om det bara beror på bilens ålder och allmänna skruttighet, men när jag skulle inhandla en lunchsallad på det där hamburgerstället, ja då åkte sidorutan ner. Väldigt mycket ner, faktiskt, så mycket ner att den inte ville komma upp igen.En radda svordomar lämnade min mun, och sedan fick jag vända fronten hemåt igen. Det kändes lite som att utmana ödet (och regnmolnen) att inte åka hem och försöka fixa eländet, särskilt som jag behöver bilen när jag åker till jobbet. Som tur är kunde sambon och jag, med gemensamma insatser, lite superlim och en...
10 anledningar att inte sticka med vitt garn
Det blir smutsigt när man stickar med det. Det är alltid fel vit nyans när man ska kombinera det med något annat vitt. Man kan inte ha vitt på sig på jobbet. Om man tar på sig något vitt så spiller man självklart på sig själv, ungefär 1 minut senare. Det man spiller är precis lika självklart något som är väldigt svårt att få bort. Som tomat. Katthår syns väldigt bra på vitt. Man ser ut som ett lik i vitt om man inte har väldigt mycket egen färg. Jag blir aldrig solbrun (nej, trots solbrännebilden så har jag inte mycket färg), och ser därför alltid ut som ett lik. Jag är ännu blekare på vintern, varför något vitt endast kan bäras på sommaren. Vitt gömmer inga extrakilon. Det måste vara därför jag har börjat sticka på en vit kofta. (Ni förstod väl att det skulle komma?)...
Komma ikapp
Jag tror det är dags att jag försöker komma ikapp med bilder. Jag har mycket att visa, jag har varit i Danmark i en vecka, och jag tänkte skriva om det också, men jag börjar med det stickade. Ooops! En sjal till. Jag såg Marks&Kattens nya garn Fame Trend, och ville prova det, så det införskaffades innan vi åkte iväg. Det blir en sjal med hålvarv och påfågelsmönster, det kändes som om det skulle passa. Jag gillar garnet, även om jag ifrågasätter lämpligheten i att använda det till sockor(Fame är tänkt som sockgarn). Det är inte lika hårdspunnet som Kureyon sock, men går ändå inte av speciellt lätt. Men, snälla garnfabrikanter! Kan ni inte göra knutarna liiite större, när ni måste göra knutar? Man vill ju ändå knyta upp den och få lite tåtar som kan fästas. Det här är årets tvåändsstickningsinsats. Vantar i Kureyon Sock. Läs mer om...
Diverse med mera
Det är varmt ute. Jo, ni har säkert märkt det, så jag påpekar det uppenbara. När det är varmt ute går hjärnan på sparlåga och jag blir svår-road. Kanske är det därför jag för tillfället börjar på det ena nya projektet efter det andra och inte ens tar kort på vad jag håller på med. En länk från Liisa (i ett mail) fick mig att springa till Yllotyll och införskaffa ett nystan Kureyon Sock till ett par tvåändsstickade vantar. Det blir väldigt fint. Jaså, ni ser inte det? Halvvantar får man väl aldrig för många av? Pulsklubbens juni-mönster blir ett par fina halvvantar med rosor på. Nä, ni ser inte dem heller. Och jag har börjat på en tröja efter eget huvud. Silk Garden sock och Gästrike-garn på tvären. Det blir himla fint, och ni kan inte se ett smack. Och chansen att det blir några bilder under den...
Det finns hopp
Det är verkligen så, det finns hopp. Både om att det verkligen ska bli vår (det har börjat växa krokusar i vårt land!) och om att jag ska ha en färdig kofta nästa fredag när jag åker till Stickfest i Väst. Koft-status idag: Axelsömmar klara.Kragen stickad.En halv ärm isydd. Tjohoo! Och eftersom jag tillbringade en dryg timme på Knapplådan tillsammans med Emmy i måndags så finns det knappar också. Jag passade på att lägga upp ett lager av knappar inför kommande projekt, vi får se om de blir använda till det jag tror de ska bli. De där små, svartaktiga… de är från 1800-talet! Att besöka Knapplådan var en upplevelse i sig. Den som har chans att åka dit (i Uppsala) ska absolut ta den, de har en fantastisk mängd knappar, fin miljö och superb service.Kolla hemsidan för öppettider innan ni åker, de har inte öppet så mycket....
En kofta klar… dags för en ny
Min February Lady sweater är klar! Jag är nöjd, mycket nöjd. Den blev precis som jag tänkte mig, den passar skapligt bra, garnet är underbart. Alltså, det skulle ju inte gjort nåt om koftan fått mig att se smalare ut, men det är ju inte det lättaste, så det kan jag inte begära. Mönster: February Lady sweater av Pamela Wynne.Garn: Araucania Nature wool, färg 390, inköpt hos min favorit-dealer.Stickor: 5 mm, Harmony. Och nu, Agneta, nu ska du titta noga! En ny kofta. Det ska bli en sån här.Garnet är Jo Sharp Silkroad Aran Tweed i färgen Bark. Det är brunt. Inte rosa.Stickor är samma som till förra koftan, varför ändra på ett vinnande koncept? Det här kommer att bli en favorit-kofta, det känner jag redan nu. Jag menar, kombinationen underbart tweedgarn/mosstickning/slätstickning, vad finns det att klaga på? Inget! Varför börja på en ny kofta direkt, då? Jo, jag...
Sömlöst – varför då?
Jag har sagt det förut, jag har inget emot att sy ihop stickat. Just nu känns det som om jag har ännu mindre emot det, men en massa emot att sticka sömlöst. Jag förstår själva konceptet. Det är jättekul att sticka och sticka, och när man har stickat klart ska man bara fästa lite trådar, och vips, så är det klart. Ja, jag förstår det. Jag har bara en ärm kvar på min kofta och det är jätteroligt att prova den och se hur det blir. Jag vet redan att den kommer att passa. Jag vet att ärmarna blir lagom långa. Allt det är ju bra. Vad jag har något emot är den enorma massa av stickat som jag är tvungen att ha i knät! På kafé igår med några vänner höll jag på att få värmeslag. Kaféet är även i normala fall ett mycket varmt ställe, att dessutom...
Uppsamling
Även influensa går ju över, och jag har varit frisk i en vecka. Att återgå till bloggandet tog dock lite längre tid, men så är det ibland. Jag tänkte jag skulle köra ett litet uppsamlingsheat… jag har fått några utmärkelser, och jag har gjort färdigt ett projekt. Utmärkelser – att jag kan bli så förtjust över att någon gillar det jag skriver, det förvånar mig fortfarande. Eller kanske förvånar det mig mer att någon gillar det? Jag blir i alla fall lika förvånad varje gång. Nå, Garnhumlan gav mig följande utmärkelse: Tack! Och "Stick å brinn"-Liisa gav mig den här: Tack till dig också! Sen har jag ett vag minne om att jag fick nåt under hösten/vintern 2008…. men det kan jag inte hitta. Vem det än var ifrån, TACK! Jag har otroligt svårt för att skilja ut vissa bloggare från andra, jag läser ju er allihop för att...
Äntligen nåt klart
Jag har nånting färdigt att visa, det är ju otroligt. Nu är det ju kanske lite malplacerat med mössor mitt i sommaren, men man kan sticka dem när som helst så länge man slipper bära dem när det är varmt. Mönster från Yll o tyll.Garn: Rowan TapestryStickor: 4mm Passformen är kanske lite sisådär, men den kan nog bli användbar. Framför allt gillade jag att sticka den, och ibland är det mer processen än produkten som är huvudsaken (nu var väl jag lustig då!)....
Vilket upplägg
På svenska brukar man kalla den sorts uppläggning som jag visade igår för resåruppläggning. Jag googlade på det och fick 4(!) träffar, ingen av dem visar hur man gör. Därför blir tyvärr länkarna idag till instruktioner på engelska. Jag fick en liten uppläggnings-knäpp och idag gjorde jag några prov på resåruppläggning, och jag tänkte jag skulle visa dem så ni får se skillnaden på dem. Den är inte stor, men den finns. Jag har gjort proven i bomullsgarn (Mandarin petit), för då syns alla eventuella felaktigheter tydligast, ullgarn är ju så förlåtande. Nr 1: Den uppläggning som jag har fått lära mig kallas japansk uppläggning (men det finns så många olika namn på sånt här, så om ni kallar den det, det vet inte jag). Låt oss kalla den resåruppläggning utan kontrastgarn. Nr 2. Den här kallar vi resåruppläggning med omslag ( jag gjorde som hon har gjort fast...