Fort och fel

Ibland går det fort… och ibland går det tydligen extra fort. Det är precis som Yarnharlot säger, som van stickare gör man också fel, det blir bara större fel, fortare. Det kanske kan förklara hur jag klarade av det senaste idiotiska felet. 2 extra omgångar med ökningar (med 16 varvs mellanrum) som jag uppenbarligen gjorde av bara farten, resulterade i att ärmhålet hamnade 8 cm högre upp än vad som var meningen (det börjar vid första markören, men skulle börjat där måttbandet slutar).  Om jag nu hade tänkt lite kunde jag ha kommit på det efter sista ökningen, om jag hade räknat mina maskor då. Det gjorde jag självklart inte, jag räknade dem NÄR ALLA ÄRMHÅLS-MINSKNINGAR VAR KLARA. Ungefär 15 cm för sent. Förspilld kvinnokraft, kan man kalla det. Jag har nu repat upp och gjort om, och har nu ärmhålet på rätt ställe. Suck. (Det blir en kofta,...

Grått

Innan jag började sticka Leftie så skrev jag ju om att mina koftdelar hade torkat klart. Sen blev det bara inte av att jag skrev något om den, men den har varit klar sedan i mitten av juli och är redan flitigt använd. Det är egentligen inte mycket intressant med den här koftan, den är exakt likadan som den lila jag stickade förra sommaren.     Samma mönster, samma stickfasthet, lika många knappar, bara färgen på garnet och knapparna skiljer. Och den är alltså stickad i Cotton Viscose, på stickor 3, och mönstret är CustomFit.   När Leftie var klar fick jag för mig att börja på en konstig sjal som heter Linientreu. Jag vet inte varför jag föll för den, men det hade nog nåt att göra med att den är annorlunda stickad. Efter att ha stickat på den ett tag så tappade jag dock totalt tålamodet med den, när jag hittade 2...

Original Leftie

Som så många gånger förr har Garnstudio/Drops härmat redan befintliga mönster, den här gången är det bla Martina Behms Leftie. Och som vanligt beter de sig knasigt, istället för att bemöta den kritik de får så spärrar de ord, plockar bort kommentarer och blockerar folk. Efter att ha lyssnat på Nördic knittings avsnitt om upphovsrätt så är det ju lätt att inse att det är en snårskog. Kanske balanserar Garnstudio på rätt sida (eftersom själva stickmönstret inte är kopierat utan de har härmat utseendet och kan hävda att de inte kopierat utan inspirerats), men det gör inte deras handlingssätt schysstare. Många blev så klart upprörda, och många tycker att man ska bojkotta Garnstudio/Drops. Jag stickar ju inte efter Drops mönster (eftersom jag tycker de är så dåligt gjorda), men jag köper ibland deras garner, så jag har såklart funderat på hur jag ställer mig i den här frågan. För mig, som kan sticka efter engelska...

3 dagar

 Det tog 3 dagar för koftdelarna att torka! Tacka vet jag ullgarn, det torkar klart mycket fortare. Jag upphör aldrig att fascineras av hur stickningen förvandlas av att sträckas ut i vått tillstånd. Från smala, snurriga tarmar till "väluppfostrade", platta, lätthanterliga delar. Om man ska sy ihop sina plagg är det bara ett måste att våtsträcka delarna innan man börjar, det gör allt hundra gånger lättare! Kan det vara så att motståndet mot att sy ihop stickat till viss del ligger i att man försöker göra det utan att våtsträcka delarna först? I så fall begriper jag om man inte gillar att sy ihop. Nåja, det finns nåt för alla, och man kan inte gilla allt, så är det ju. Men nu ska i alla fall jag börja sy, så att jag får färdigt den här koftan!  ...

Sällsynt dålig planering

Mina gråa koftdelar ligger på de gråa mattorna och torkar. Cotton Viscose torkar inte så fort, och när man, som jag, lägger delarna dubbelt (för att få dem likadana) går det inte fortare. Detta borde jag ju naturligtvis ha tänkt på. Nu tar det minst en dag till innan jag kan börja sy ihop koftan och sticka framkanterna. Och jag har inget annat roligt att sticka på!!! Hur tänkte jag där? Detta är ett fall av sällsynt dålig planering, jag skulle ju självklart ha tänkt ut nåt nytt och roligt att börja på medan delarna torkar. Så nu blir det djupdykning i Ravelry och garnlagret, nån bra kombination måste ju gå att hitta, så mycket garn som jag har....

Det går ju inte fort det här

      Nej, det går verkligen inte fort att sticka i Cotton Viscose, garnet är stumt och händerna gör ont. Egentligen skulle jag sticka på något annat då och då, för att låta händerna vila, men då blir ju den här koftan aldrig klar. Så därför stickar jag vidare i sakta mak, tar pauser när händerna inte vill, och hoppas och tror ändå att jag ska få färdigt koftan innan sommaren är slut. Den passar nämligen väldigt bra in i min garderob… I dagsläget har jag gjort klart bakstycket och en ärm och precis börjat på ärm nummer 2. Tidigare stickade jag ju gärna ärmarna samtidigt, för att få dem likadana, men numera blir det oftast en i taget. I CustomFit-mönstren anges nämligen hur många varv man ska sticka, så då blir ju ärmarna lika, om jag bara gör som det står. Och det gör jag. Oftast i...

Från svart-vit till svart-rosa

Svart-vitt är inte min grej… jag gillar färg och trivs inte i svart-vita mönster. Så när jag hittade ett jättesnyggt jerseytyg i svartvitt så suckade jag lite över att det inte fanns i färg och försökte sen hitta nåt annat. Jag hittade visserligen lite andra tyger, men jag kunde inte riktigt släppa det där svart-vita. Då kom snilleblixten! Vilken fantastisk idé (om jag får säga det själv)! Tyget inhandlades, ett paket färg likaså, jag färgade, klippte och sydde lite och nu äger jag en svart-rosa klänning. Tyg: Viskos-jersey från Ohlsons tyger. Färg: Dylon tvättmaskinsfärg i Flamingo Pink, köpt på Panduro. Mönster: Ursprungligen Autumn Mood från Ottobre, men rätt omarbetat (ringningen är ändrad, ärmen kortad, och så är den vidare i nederdelen). Bäst av allt är nog att det (nästan) garanterat inte finns nån mer som har en likadan!  ...

Ännu en gång

Ännu en gång har jag gett mig på att sticka i garn jag vet att jag inte är så förtjust i, bara för att jag så gärna vill ha det färdiga plagget. Förra årets Cotton Viscose-kofta har visat sig vara ett utomordentligt plagg, och jag bestämde mig därför att jag ska göra en till, likadan kofta, fast i grått. Så ännu en gång stickar jag slätstickning, ännu en gång stickar jag i Cotton Viscose och ännu en gång har jag bara tråkbilder att visa. Hur inspirerande och roliga bilder går det egentligen att ta på ett slätstickat bakstycke? Väldigt få, är det direkta svaret på den frågan. Men, men, nu är ju inte bilderna mitt huvudsyfte med att sticka, så det är ju såna smällar man (eller snarare, ni) får ta. Roligare än så här blir det nog inte förrän jag kommer till knapparna, jag har bestämt att det ska...

Bara för att det är roligt

Ibland önskar jag att det inte fanns så mycket information om diverse textila hantverk att få tag på. Missförstå mig rätt, det är himla bra att det finns, hantverkslivet har ju blivit så oerhört mycket enklare med internet, men det gör ju också att man kan få ungefär en miljard idéer på saker man vill prova. Och allt är ju inte så särskilt användbart då… Som frivoliteter. Jag menar, vad SKA jag ha det till? Ska jag försöka komma på något användningsområde, eller ska jag bara göra det för att det är roligt? För det ÄR roligt. Virkgarn, en skyttel, lite tålamod och några timmars jobb. Sned och vind och ojämn, men det är mitt första arbete, och jag är nöjd.  Frågan är nu bara om jag ska fortsätta och göra nåt mer, eller om jag ska lägga det till handlingarna som en provad (men fullständigt onödig) teknik? Kanske...

Oj då

Det har visst gått nästan 2 månader sedan jag skrev sist. Inte för att jag haft mycket att skriva om, sedan Mahy-sjalen blev klar har jag bara stickat på en sjal till, i garnet som var med i förra posten. Den fick ligga några dagar innan jag orkade spänna ut den (mycket olikt mig, jag brukar fixa det nästan omedelbart), men nu är det i alla fall gjort. Nån efter-bild har jag inte lyckats ta ännu, det har regnat i ett par dagar, inte direkt foto-väder. Mönstret är Ajourette av Hanna Maciejewska, fast modifierad. Jag har ändrat på ökningarna så att den blev mer symmetrisk (vem är förvånad, symmetrifreaket är igång igen!), och jag har gjort många fler varv, eftersom jag använt ett tunnare garn. Garnet är Malabrigo lace i färgen Holly hock, och det gick åt 96 gram.   I förra veckan blev det ju varmt och skönt...

Scroll to top