Om man vill ha en enkel sjal med fin kant men inte hittar något man gillar kan man misströsta lite. Men om man då tar drygt 2 nystan BC Garn Silkbloom fino, stickor 3,75 och 2 olika sjalmönster (Dream Stripes och Pop Spots) och sen "mecklar" ihop detta, då kan man få det som man vill ha det. Jag gjorde "kroppen" enligt Dream Stripes och ökade tills jag hade totalt 349 maskor, sedan stickade jag på Pop Spots-kanten. Och det blev som jag ville. Hur länge den håller sig fin får jag se, för den kommer att noppa ordentligt, den började redan under stickningen. Men den är underbart mjuk och skön i alla fall. ...
Ytterligare en utökning
Den blåa bomullskoftan är klar och sommarkofte-beståndet har alltså utökats ännu en gång. Lite sepcifikationer: Mönster: CustomFit, den här gången valde jag "Average fit" istället för "Close fit" som jag brukar ta, något jag så här i efterhand nog tycker var fel val, den känns lite för vid över axlar och armar. Garn: Drops Safran. Stickor: 3 mm. Nå, den kanske inte känns så lös om jag har nåt mindre löst på mig under, klänningen på bilden är ganska vid. På det hela taget är jag nöjd, inte bara med koftan, utan också med att jag mäktade med att sticka en kofta i bomull direkt efter linkoftan. För övrigt: Det är inte konstigt att garn noppar sig när nystanet ser ut så här efter att ha legat i en projektpåse ett litet tag....
Snart en kofta till
Häromdagen hade jag stickat klart alla delar till min bomullskofta och tvättat och spänt ut dem, och därmed behövde jag nåt annat att sticka på medan jag väntade på att det torkade. Det blir en sjal (så klart, det händer ju rätt ofta här), en hopslagning av lite olika mönster, så jag får se hur det blir. Garnet är Silkbloom fino som jag köpte häromveckan. Mina händer tackar mig! Tänk att det kan vara sån skillnad att sticka i bomull eller lin mot att sticka i ull (och silke i det här fallet). Silkbloom fino är ytterligare ett sånt där garn som jag inte skulle sticka en kofta i, det kommer nämligen noppa ganska fort och det är trist att lägga så mycket jobb som det är på en kofta bara för att snabbt få se den fina släta ytan förvandlas till en noppfest. Men det är väldigt trevligt...
Det jag behöver är inte så spännande
Att sticka det jag faktiskt behöver och använder ger inte särskilt mycket bloggmaterial. Jag menar, hur spännande är det egentligen med mörkblå slätstickning? Det ser ju likadant ut hela tiden. Men som ni kan se så växer det i alla fall. 1½ framstycke kvar, den här koftan ska bli klar innan sommaren är här (om den kommer, idag är det långt ifrån varmt ute…). När man inte har nån spännande stickning att visa så kan man ta till universalmedlet. Garninköp! I helgen som var besökte jag Östergötlands Ullspinneri. Har ni sett att de gjort en ny fin hemsida? Här hittar man den. Den gamla adressen ska också få den nya sidan så småningom, fick vi veta när vi var där. Och de finns på Facebook också nu! Där har de lagt ut en film på sin Spinning Jenny, väl värt att titta på. Men garn var det ju… Ja, OK,...
Utökning av sommarkofte-beståndet
Som jag konstaterade i somras så har jag inte så många egenstickade koftor som inte är av ull, men nu har antalet fördubblats i ett enda slag. Linkoftan är klar! Det kändes som om stickningen av denna kofta aldrig skulle ta slut, men det gjorde det ju, det brukar bli så när man stickar, trots allt. Mönstret är ett "recept" som min vän E har gjort, så det finns bara till mig. Garn: Kalinka lin, ca 3,5 hg. Stickor: 3 mm. Knapparna är 5 stycken blåa pärlemorknappar jag hittade i knapplådan. Jag visste inte vad jag skulle ha för knappar, men så bestämde jag mig för att kolla den egna knapplådan, och där fanns de. Så nu har jag äntligen en linkofta, det som jag har velat ha i åratal! Jag hoppas den varar länge, för sannolikheten att jag snart stickar i lin igen är inte särskilt hög. Det är...
En stund senare
Min linkofta ligger utspänd och torkar och medan jag väntar på det så behöver jag ju nåt trevligt att jobba på. Jag skulle säkert kunnat dyka ner i garnlagret och komma upp med nåt nytt och spännande, men istället beslutade jag mig faktiskt för att ta en titt på tunikan från i augusti, den jag lade undan när det började bli kallt och det inte längre lämpade sig med kortärmade bomullstunikor. Den fick vila och jag bestämde att jag skulle fortsätta på den när det blev vår igen. Jag tänkte att det var bäst att prova innan jag fortsatte, och det som syns på bilden ovan ser nu ut så här: Lite övervintring i garnskåpet gjorde tydligen att jag under tiden ändrade uppfattning om det nödvändiga i att ha en rymlig tunika. Säck var nog det mest smickrande ordet som kom upp i min hjärna. Så nu vet...
2 gånger lila
Jag tror jag har sagt nån gång, att när sommaren kommer så brukar jag gå över till köpetröjor, det blir gärna så när favoritmaterialet är ull. Men nu ska det bli en sommarkofta! En sommarkofta som jag dessutom stickar i lin. Jag har velat ha en linkofta i många år, men jag har inte velat sticka den, för jag gillar inte att sticka i lin. Det finns flera anledningar till att jag inte gillar det, men de största är att det blir ojämnt och att det går hårt åt händerna. Men förra sommaren fick jag för mig att köpa jag 4 härvor Kalinka lin i en väldigt fin mörkt blålila färg och nu bestämde jag mig för att nu SKA jag ha en linkofta. Och jag är glatt överraskad, det blir inte alls så ojämnt som de flesta lingarner brukar bli utan faktiskt riktigt slätt. Eftersom lin bara blir...
Luddig och mjuk
Luddig och mjuk är precis vad min senaste kofta är. Och här kommer den sämsta koftbild jag tagit, någonsin. Fast å andra sidan så är koftan inte flashigare än vad bilden visar i alla fall, så det kan väl kvitta. Det här är en CustomFit-kofta, enkel och slät, med rätstickade kanter. Inget mer avancerat än så, det är garnet (Shilasdair Luxury 4-ply) som gör koftan. Det innehåller 40% ull, 40% angora och 20% cashmere. Lyxigt värre. Den minnesgode kommer ihåg att jag tog upp det här garnet för en del år sedan, och då konstaterade att det ändrar färg när man tvättar det. Lappen på bilden här nedanför är tvättad, det som är under är otvättat. I normala fall så brukar jag sticka mina stycken och sedan spänna ut dem innan jag stickar kanterna. Det vågade jag inte göra i det här fallet, för jag vet inte om garnet...
Ordningen är återställd
Om man inte köper garn på Syfestivalen så kan det ju hända att man besöker sitt lokala garnhak lite senare (som man ju faktiskt gör varje vecka, eftersom de har stickcafé). Och då kan det ju hända att man får En Lysande Idé. Denna Lysande Idé kan då resultera i 7 nystan Cotton Viscose som ska bli ett sommarlinne. För det kan ju också vara så att man ser ett linne framför sig som ska passa ihop med det där chiffongtyget som inköptes på Syfestivalen. Ibland är drömmar och idéer farligt (framför allt för plånboken) och ibland är det bara underbart! Det är lika roligt att planera saker som att sedan göra dem, speciellt när det gäller att få till saker som matchar (säger matchnings-freaket). Och att planera stickning och sömnad så att de passar ihop? Det slår rätt mycket. Men det är faktiskt så att jag inte bara...
Inget garn?
Hur gick detta till? Jag har besökt Syfestivalen, och för första gången i historien (det måste ju vara minst 10 år sedan jag var på Syfestival första gången) har jag inte köpt nåt garn! Det är nåt så otroligt att det egentligen inte borde kunna hända, men det kunde det tydligen. Så kan det gå när det man vill ha inte finns och det som finns inte skapar några idéer om vad det vill bli. Men självklart gick jag inte hem tomhänt, det finns ju inte bara garn på Syfestivalen. Att börja sy igen är precis lika inköps-inspirerande som stickningen har varit genom åren. Och det är nåt visst med att få klämma och känna på det där man tidigare bara sett på nätet. Så jag kom hem med 3 (eller egentligen 4) tygbitar. Från vänster: Bomull/elastan-ersey med spetsmönster från Indiefabrics, viskos/elastan-jersey, också från Indefabrics (där jag gick tillbaka...