Jag har monogam-stickat (dvs, hållt mig till ett projekt i taget) under en rätt lång period, men nu verkar den fasen vara över. Bevis: Helt plötsligt kom jag nämligen på att jag inte äger en lila sjal (eller, ja, en sjal med BARA lila i) och var ju "tvungen" att åtgärda denna brist illa kvickt. Av någon märklig anledning blev det en sjal med samma sorts konstruktion som den mörkgrå Mahy (se förra posten), även om det är ett annat mönster. Mönstret är Kelpie av Jared Flood, och garnet är dels Easyknits Splendor i färgen Very Violet (från lagret!) och dels de lila minihärvorna jag köpte i London. Jag gillar att se skillnaden mellan de 2 sjalarna, den ena är lite grov och rustik, den andra lite lyxigare. Innan jag började på den nya sjalen hann jag sticka klart koft-bakstycket och börja på en ärm i alla fall, innan Mahy och...
Mörkret sänker sig
Det börjar bli mörkt på kvällarna, och det gör det svårare att sticka i mörkt garn på kvällarna. Så vad gör jag? Jo, självklart startar jag 2 projekt i mörkt garn. Nummer 1: När vi åkte till London så ville jag inte ta med mig den randiga halsduken, det var bara för många nystan att släpa på, så då startade jag det här. Sjalen Mahy (Ravelrylänk), i mörkgrått Navia Uno från det djuuuupa garnlagret (inlagt i Ravelry i mars 2008, det kan möjligen vara ännu äldre). Det är faktiskt rätt roligt att titta på ett mönster och inse att man har det perfekta garnet i sitt lager! Mörkgrått och rätstickning (på stickor 5), det kan aldrig bli fel. Nummer 2: En kofta. Igen. Customfit-varianten. Igen. Jag är så himla nöjd med de mönstren, så varför frångå ett vinnande koncept? Mörkblått Visjö-garn från Östergötlands Ullspinneri på stickor 3,75. Vriden resår i...
Precis så ska man INTE göra
Den där koftan som blev klar för ett tag sedan, ni vet, den som var så jobbig att sticka, eftersom den är gjord i Cotton Viscose? Just den koftan har jag använt ett par gånger under en vecka, under London-resan vi nyss gjorde. Man brukar ju ha väskor, och i mitt fall är det en väska som jag bär tvärs över kroppen så den hänger på höger sida. Om man nu har det (och det har man ju, som vi nyss konstaterade), då kan det hända att det sliter på kläderna man har på sig. Det brukar inte bli så farligt, nån liten noppa eller så, och det går ju att få bort. Men om det nu är en kofta i Cotton Viscose (som vi också nyss konstaterade att det är) då blir det inte små noppor. Då blir det stora samlingar av "lugg" som man kan vilja bli...
Många rosa garner
Jo, det finns många rosa garner i mitt hus. Inte så många som man skulle kunna tro, men en hel del. Nu har jag rotat fram en del av de enfärgade varianterna (med ett undantag) och satt igång med en bred halsduk. Jag bestämde mig för att ta med 2 lila garner också, så blir det lite variation. Av någon anledning är det alltid roligare att sticka evighetslånga, rätstickade saker om man får byta färg lite då och då, så efter att Bondtösen gjorde en sån här tidigare i vintras, så hamnade den i kön över saker att göra. Mönstret är Diagonapples (Ravelrylänk) och det är riktigt roligt att sticka! Garnerna är blandade kvaliteter, här finns bland annat Permins Zenta, Drops Cotton Viscose, nåt okänt merino/angora-garn, Manos Silk Blend, ett gammalt Rowangarn som inte funnits på åratal och ett merino/possum-garn som jag bytt till mig från Nya Zeeland. Ett...
Det blev klart till slut
Det är konstigt att jag, som har stickat så länge, fortfarande inte lyssnar på den inre rösten som talar om för mig, att det jag håller på med inte blir bra. Det är då man får sticka kanter mer än en gång… Men nu är koftan äntligen klar! Jag tog flera bilder igår, med hjälp av stativ och självutlösare. Ingen bild är egentligen så bra som jag skulle vilja, det är veck på kläderna och överexponeringar (pga för mycket sol, om nu DET egentligen ska ses som ett problem, denna solfattiga sommar). Nåja, det är ju ingen tävling i bästa bild så jag tar väl en överexponerad bild och en med veck på tröjan. Och jag är jättenöjd med koftan! Lite fakta: Mönster - är (som vanligt) ett Custom Fit-mönster. Det blir ju så bra, så nu har jag svårt att välja nåt annat. Garn – Drops Cotton Viscose i...
Nu börjar det
Efter att koftdelarna fått torka i 3 dagar (sommartid är faktiskt inte bästa tiden att torka stickat, även om man skulle kunna tro det) så är det nu dags att sätta igång med sömnaden. Och jag gillar förvandlingen, den är fantastisk; från ihopsnurrade, smala tarmar till släta, lätthanterade koft-delar. Sen kan man ju också hitta lite "synder" när man spänner ut det stickade. Som en lämnad maska i kanten…hur nu det gick till. Jag har verkligen haft tur, att maskan inte löpt där i kanten är inget mindre än ett litet under (jo, verkligen, det är ju Cotton Viscose, ett superhalkigt garn). Och det är nu min belöning för stickningen med halkigt garn kommer, nu ska det bli en kofta! Så nu är det bara att sätta igång (och det tänker jag göra så fort jag slutar skriva, jag vill ju ha koftan!)....
Hur lång tid ska det behöva ta?
Mörklila tarmar ger inte mycket blogg-material… Det skulle ju kunna förklara varför det var så länge sedan som jag skrev. Nu är det i alla fall bara 12 varv kvar på sista delen, ett framstycke. Sedan ska det sträckas ut, sys ihop och stickas kanter. Och SEN är den klar och jag får sy i mina fina knappar som jag hittade när jag var på Vadstena Ull och garns sommarmarknad. Fast de tänker jag inte visa nu, jag spar på det tills koftan är klar. Det gäller att inte tappa sugen nu när det är så lite kvar. Igår skulle jag cafésticka, så då började jag på nåt nytt (för att ha nåt att göra, det är ju lite för lite med 12 varv på ett framstycke), och det var ju mycket roligare att sticka på än vad koftan är. Nu ska det bli halsduk med sneda ränder i...
Projekt- eller processtickning
Ibland hittar jag saker jag bara måste sticka för att det ser så kul ut, eller för att det är en teknik jag aldrig provat (även om just det inte händer så särskilt ofta), vilket man kan kalla processtyrd stickning. Det är inte målet som är viktigt i det fallet, utan vägen dit. Som motvikt finns projekt där jag bara är intresserad av slutresultatet och där vägen dit, i värsta fall, inte är speciellt upphetsande, projektstyrd stickning. Nu måste jag väl tillägga att det är aldrig 100% tråkigt att sticka, så även projektstickning har en mening i vägen till slutresultatet. Ett sån grej har jag börjat på nu, en projektstyrd stickning. Det är bara målet som räknas och vägen dit är inte jätterolig. Slätstickning är aldrig fel, även om det inte kan klassas som "rolig" stickning, så det är inte det som gör att det bara är sikte på...
Sjalmix
Om man vill ha en enkel sjal med fin kant men inte hittar något man gillar kan man misströsta lite. Men om man då tar drygt 2 nystan BC Garn Silkbloom fino, stickor 3,75 och 2 olika sjalmönster (Dream Stripes och Pop Spots) och sen "mecklar" ihop detta, då kan man få det som man vill ha det. Jag gjorde "kroppen" enligt Dream Stripes och ökade tills jag hade totalt 349 maskor, sedan stickade jag på Pop Spots-kanten. Och det blev som jag ville. Hur länge den håller sig fin får jag se, för den kommer att noppa ordentligt, den började redan under stickningen. Men den är underbart mjuk och skön i alla fall. ...
Ytterligare en utökning
Den blåa bomullskoftan är klar och sommarkofte-beståndet har alltså utökats ännu en gång. Lite sepcifikationer: Mönster: CustomFit, den här gången valde jag "Average fit" istället för "Close fit" som jag brukar ta, något jag så här i efterhand nog tycker var fel val, den känns lite för vid över axlar och armar. Garn: Drops Safran. Stickor: 3 mm. Nå, den kanske inte känns så lös om jag har nåt mindre löst på mig under, klänningen på bilden är ganska vid. På det hela taget är jag nöjd, inte bara med koftan, utan också med att jag mäktade med att sticka en kofta i bomull direkt efter linkoftan. För övrigt: Det är inte konstigt att garn noppar sig när nystanet ser ut så här efter att ha legat i en projektpåse ett litet tag....