Många rosa garner
Jo, det finns många rosa garner i mitt hus. Inte så många som man skulle kunna tro, men en hel del.
Nu har jag rotat fram en del av de enfärgade varianterna (med ett undantag) och satt igång med en bred halsduk. Jag bestämde mig för att ta med 2 lila garner också, så blir det lite variation.
Av någon anledning är det alltid roligare att sticka evighetslånga, rätstickade saker om man får byta färg lite då och då, så efter att Bondtösen gjorde en sån här tidigare i vintras, så hamnade den i kön över saker att göra.
Mönstret är Diagonapples (Ravelrylänk) och det är riktigt roligt att sticka!
Garnerna är blandade kvaliteter, här finns bland annat Permins Zenta, Drops Cotton Viscose, nåt okänt merino/angora-garn, Manos Silk Blend, ett gammalt Rowangarn som inte funnits på åratal och ett merino/possum-garn som jag bytt till mig från Nya Zeeland.
Ett väldigt bra sätt att göra åt såna där enstaka nystan som, underligt nog, finns i lagret.
Det blev klart till slut
Det är konstigt att jag, som har stickat så länge, fortfarande inte lyssnar på den inre rösten som talar om för mig, att det jag håller på med inte blir bra.
Det är då man får sticka kanter mer än en gång…
Men nu är koftan äntligen klar!
Jag tog flera bilder igår, med hjälp av stativ och självutlösare. Ingen bild är egentligen så bra som jag skulle vilja, det är veck på kläderna och överexponeringar (pga för mycket sol, om nu DET egentligen ska ses som ett problem, denna solfattiga sommar).
Nåja, det är ju ingen tävling i bästa bild så jag tar väl en överexponerad bild och en med veck på tröjan.
Och jag är jättenöjd med koftan!
Lite fakta:
Mönster - är (som vanligt) ett Custom Fit-mönster. Det blir ju så bra, så nu har jag svårt att välja nåt annat.
Garn – Drops Cotton Viscose i färg 25, mörklila, det gick åt nästan 12 nystan.
Stickor – 3 mm HiyaHiya, jag stickade rätt tight, med vilje, för att koftan ska hålla formen bättre.
Knapparna – hittade jag på Vadstena ull och garn när jag var där på sommarmarknaden , och de är så himla fina, jag är alldeles kär i dem.
Jag har – inspirerad av Heidi – stickat fast knapparna. Det fungerade ganska bra, men jag fick dra rätt hårt i garnet, så jag kommer nog inte göra det med ett ullgarn, jag känner mig lite tveksam till att garnet håller om det är ren ull. Inte bara med tanke på att man behöver dra så hårt, utan också med tanke på slitage. Om trådarna går sönder och en knapp ramlar bort så är det ju inte bara att sy dit den, man riskerar ju att behöva sticka om kanten.
Men garnet i den här koftan är ju bomull och viskos och går inte av i första taget.
Närbild på knapparna.
Nu blir det ullgarn, åtminstone till ca 75%, och det är händerna väldigt glada över!
Nu börjar det
Efter att koftdelarna fått torka i 3 dagar (sommartid är faktiskt inte bästa tiden att torka stickat, även om man skulle kunna tro det) så är det nu dags att sätta igång med sömnaden.
Och jag gillar förvandlingen, den är fantastisk; från ihopsnurrade, smala tarmar till släta, lätthanterade koft-delar.
Sen kan man ju också hitta lite "synder" när man spänner ut det stickade.
Som en lämnad maska i kanten…hur nu det gick till. Jag har verkligen haft tur, att maskan inte löpt där i kanten är inget mindre än ett litet under (jo, verkligen, det är ju Cotton Viscose, ett superhalkigt garn).
Och det är nu min belöning för stickningen med halkigt garn kommer, nu ska det bli en kofta! Så nu är det bara att sätta igång (och det tänker jag göra så fort jag slutar skriva, jag vill ju ha koftan!).
Hur lång tid ska det behöva ta?
Mörklila tarmar ger inte mycket blogg-material…
Det skulle ju kunna förklara varför det var så länge sedan som jag skrev.
Nu är det i alla fall bara 12 varv kvar på sista delen, ett framstycke. Sedan ska det sträckas ut, sys ihop och stickas kanter. Och SEN är den klar och jag får sy i mina fina knappar som jag hittade när jag var på Vadstena Ull och garns sommarmarknad. Fast de tänker jag inte visa nu, jag spar på det tills koftan är klar.
Det gäller att inte tappa sugen nu när det är så lite kvar. Igår skulle jag cafésticka, så då började jag på nåt nytt (för att ha nåt att göra, det är ju lite för lite med 12 varv på ett framstycke), och det var ju mycket roligare att sticka på än vad koftan är.
Nu ska det bli halsduk med sneda ränder i massor av rosa garner från lagret! Jag har köpt till ett enda nystan, annars är det bara lager-garner. Och det är nåt med att byta färg… det känns ju hela tiden som om det händer nåt och bara därför går det fortare att sticka. Det här är mestadels ullgarner, det ska bli skönt för händerna.
Och när den är klar blir det nog ännu mer rosa. Häromdagen var jag på Hunnevad Hantverk utanför Skänninge, och där fanns det många fina garner. Självklart fick det följa med lite garn hem, och lika självklart (och ganska förutsägbart) var det rosa.
Gladgarn! Detta ska förmodligen bli en sjal ihop med ett annat rosa garn. Jag kan nog inte få för mycket rosa, speciellt inte när det är grått och tråkigt väder. Fram för mer färg!
Projekt- eller processtickning
Ibland hittar jag saker jag bara måste sticka för att det ser så kul ut, eller för att det är en teknik jag aldrig provat (även om just det inte händer så särskilt ofta), vilket man kan kalla processtyrd stickning. Det är inte målet som är viktigt i det fallet, utan vägen dit.
Som motvikt finns projekt där jag bara är intresserad av slutresultatet och där vägen dit, i värsta fall, inte är speciellt upphetsande, projektstyrd stickning.
Nu måste jag väl tillägga att det är aldrig 100% tråkigt att sticka, så även projektstickning har en mening i vägen till slutresultatet.
Ett sån grej har jag börjat på nu, en projektstyrd stickning. Det är bara målet som räknas och vägen dit är inte jätterolig.
Slätstickning är aldrig fel, även om det inte kan klassas som "rolig" stickning, så det är inte det som gör att det bara är sikte på målet. Nej, i det här fallet är det garnet, Drops Cotton Viscose. Det är ett sånt där garn som man måste ha koll på hela tiden så det inte delar sig när man stickar.
Och hur tänkte jag nu, när jag börjar sticka med stumt krångelgarn, efter att jag redan gjort 2 koftor i stumma garner? Det kommer nog aldrig att bli helt utrett.
Men jag vill ha en kofta i Cotton Viscose, så det är bara att fortsätta tills jag blir klar.
För det blir ju snyggt. Projektstickning – det har varit lite sånt ett tag, undrar om jag ska göra nåt helt annat efter den här?
Sjalmix
Om man vill ha en enkel sjal med fin kant men inte hittar något man gillar kan man misströsta lite.
Men om man då tar drygt 2 nystan BC Garn Silkbloom fino, stickor 3,75 och 2 olika sjalmönster (Dream Stripes och Pop Spots) och sen "mecklar" ihop detta, då kan man få det som man vill ha det.
Jag gjorde "kroppen" enligt Dream Stripes och ökade tills jag hade totalt 349 maskor, sedan stickade jag på Pop Spots-kanten.
Och det blev som jag ville.
Hur länge den håller sig fin får jag se, för den kommer att noppa ordentligt, den började redan under stickningen. Men den är underbart mjuk och skön i alla fall.
Ytterligare en utökning
Den blåa bomullskoftan är klar och sommarkofte-beståndet har alltså utökats ännu en gång.
Lite sepcifikationer:
Mönster: CustomFit, den här gången valde jag "Average fit" istället för "Close fit" som jag brukar ta, något jag så här i efterhand nog tycker var fel val, den känns lite för vid över axlar och armar.
Garn: Drops Safran.
Stickor: 3 mm.
Nå, den kanske inte känns så lös om jag har nåt mindre löst på mig under, klänningen på bilden är ganska vid.
På det hela taget är jag nöjd, inte bara med koftan, utan också med att jag mäktade med att sticka en kofta i bomull direkt efter linkoftan.
För övrigt:
Det är inte konstigt att garn noppar sig när nystanet ser ut så här efter att ha legat i en projektpåse ett litet tag.
Snart en kofta till
Häromdagen hade jag stickat klart alla delar till min bomullskofta och tvättat och spänt ut dem, och därmed behövde jag nåt annat att sticka på medan jag väntade på att det torkade.
Det blir en sjal (så klart, det händer ju rätt ofta här), en hopslagning av lite olika mönster, så jag får se hur det blir. Garnet är Silkbloom fino som jag köpte häromveckan.
Mina händer tackar mig! Tänk att det kan vara sån skillnad att sticka i bomull eller lin mot att sticka i ull (och silke i det här fallet).
Silkbloom fino är ytterligare ett sånt där garn som jag inte skulle sticka en kofta i, det kommer nämligen noppa ganska fort och det är trist att lägga så mycket jobb som det är på en kofta bara för att snabbt få se den fina släta ytan förvandlas till en noppfest. Men det är väldigt trevligt att sticka med!
Nu har koftdelarna torkat dock, så nu blir det montering och kanter, knappar skaffade jag igår. Snart har jag en sommarkofta till, nu är det bara sommaren själv som fattas.
Det jag behöver är inte så spännande
Att sticka det jag faktiskt behöver och använder ger inte särskilt mycket bloggmaterial.
Jag menar, hur spännande är det egentligen med mörkblå slätstickning? Det ser ju likadant ut hela tiden.
Men som ni kan se så växer det i alla fall. 1½ framstycke kvar, den här koftan ska bli klar innan sommaren är här (om den kommer, idag är det långt ifrån varmt ute…).
När man inte har nån spännande stickning att visa så kan man ta till universalmedlet. Garninköp!
I helgen som var besökte jag Östergötlands Ullspinneri. Har ni sett att de gjort en ny fin hemsida? Här hittar man den. Den gamla adressen ska också få den nya sidan så småningom, fick vi veta när vi var där. Och de finns på Facebook också nu! Där har de lagt ut en film på sin Spinning Jenny, väl värt att titta på.
Men garn var det ju…
Ja, OK, det här var ju måttligt mer spännande än mörkblå slätstickning… 5 härvor mörkblå Visjö.
Ja, det ska faktiskt bli en blå kofta till. Jag behöver en blå vinterkofta också, då duger inte trekvartsärm och bomull. Exakt hur den kommer att se ut har jag inte bestämt, men sannolikheten är rätt så stor (sådär 95%?) att det blir en slätstickad, höftlång kofta. Inte så upphetsande, men precis vad jag behöver. Och precis vad jag kommer att använda.
Men jag har faktiskt köpt lite garn i annan färg också, veckan innan!
3 nystan syrenlila BC Garn Silkbloom fino, som ska få bli en sjal.
Jag tror att det blir nästa projekt, för nu behöver jag sticka nåt i ett garn med ull i, så det blir lite stuns! Mina händer börjar protestera, kanske var det inte jättesmart att göra en bomullskofta direkt efter en linkofta. Men som man brukar säga, vill man vara fin får man lida pin.
Oj, nu höll jag på att glömma: jag köpte band på Ullspinneriet också. Fårband! Finns det får på så kan det väl aldrig bli fel? Nej, tänkte väl det.
Utökning av sommarkofte-beståndet
Som jag konstaterade i somras så har jag inte så många egenstickade koftor som inte är av ull, men nu har antalet fördubblats i ett enda slag.
Linkoftan är klar! Det kändes som om stickningen av denna kofta aldrig skulle ta slut, men det gjorde det ju, det brukar bli så när man stickar, trots allt.
Mönstret är ett "recept" som min vän E har gjort, så det finns bara till mig.
Garn: Kalinka lin, ca 3,5 hg.
Stickor: 3 mm.
Knapparna är 5 stycken blåa pärlemorknappar jag hittade i knapplådan. Jag visste inte vad jag skulle ha för knappar, men så bestämde jag mig för att kolla den egna knapplådan, och där fanns de.
Så nu har jag äntligen en linkofta, det som jag har velat ha i åratal! Jag hoppas den varar länge, för sannolikheten att jag snart stickar i lin igen är inte särskilt hög. Det är inte bekvämt att sticka i lin. Fast det blev bra, så jag är glad att jag stod ut.
Bomullsgarnet jag repade upp häromdagen ska få bli nästa kofta. Det kanske inte är så smart att sticka i stumt garn en gång till så här på direkten, men jag provar, en sommarkofta till skadar ju inte. Det blir ungefär samma modell som linkoftan, höftlång med trekvartsärmar, men mönstret är från CustomFit (det börjar bli vanligt förekommande här).
Det är inte mycket att se, som vanligt… men om jag jobbar på lite så ska jag ha nåt att visa om några veckor.
Senaste kommentarer