Koftan växer, och jag är ännu mer övertygad om att det kommer att bli en favorit-kofta. Det blir så bra!


Ljuvligt garn, ljuvligt resultat. Jag är snart uppe vid ärmhålen på bakstycket, så särskilt långsamt går det inte heller. Vissa saker känns bra redan från början.

Igår passade jag på att färga lite, vad gör man inte för att slippa städa…
Jag köpte 2 härvor röd cashmere på Tradera för ett litet tag sedan, och det var så väldigt mycket mer tomat-rött än vad bilden på Tradera visade. Tomat-rött är inte en favorit, jag ser sjuklig ut i allt som drar det minsta mot gult, så de fick åka ner i färgbunken tillsammans med en försvarlig mängd blått, och har nu blivit underbart plommonlila, med små röda accenter. Om nu bara ljuset hade varit lite bättre så hade jag kunnat visa ordentligt, men man får ta vad som erbjuds.

Före:

Efter:

Det är viktigt med färg, och jag hör till den delen av befolkningen som behöver ha kalla färger. Yllet säger att 70% av Sveriges befolkning behöver varma färger, och hon och jag hör därmed till en minoritet.
Det kan vara subtilt, men vissa färger trivs man bara inte i, men om de skulle varit en aning kallare eller varmare skulle det varit perfekt. Spännande! Det kan vara kul att ställa sig framför en spegel och hålla upp olika färger framför sig och kolla hur det känns.

Nu ska jag övergå till min bruna kofta (som kanske har lite för varm färgton, men man kan förändra tonen med de andra kläderna man har på sig) och titta på ishockey tillsammans med sambon.

Att umgås med likasinnade är alltid trevligt, idag var det andra spinnerskor jag träffade.
Vi tillbringade dagen i Hemslöjdskonsulenternas lokal och spann för allt vad vi var värda. Trevligt värre!

Ett resultat av dagens arbete är 100 g mohair, navajotvinnat. Vet inte hur många meter det blev ännu eller hur tjockt det är, men jag tycker det blev rätt bra.


Det är Harmonisk från förrförra fiberklubben som blev spunnet idag. Lite för gulliga färger för min del, men jag fick tips om att randa det med ett grått garn. Det tror jag blir bra, det tar bort liteav det gulliga.

Och så har jag sett den mysigaste muggen någonsin. Kolla bara in M:s fina, fina fårmugg så får ni se!

Jag har avslutat dagen med att färdigställa ett projekt, men jag tänker vara så taskig att jag inte berättar mer idag… en cliffhanger!

Jag är fortfarande helt utslagen (bättre dock!), och orkar inte sitta uppe en hel dag. Tänk att influensa kan slå ut en så totalt!

Min hjärna är inte fullt lika utslagen och börjar bli uttråkad. Efter att inte ha stickat en maska på 4 dagar så fick jag lite gjort i går kväll. Det gick inte fort, men jag stickade, och det kändes underbart!

Några kort har jag inte, så långt räcker inte orken.

Och jag tror förresten inte att det är sviter efter influensasprutan, den fick jag redan i november eller nåt, så det är nog inte sprutans fel det här. Nä, ett plus ett är två, uttröttad kropp + baciller/virus= sjuk.

Jag har råkat ut för hämnd på mig själv från min kropps sida.

Ni vet hur det är, man jobbar och jobbar och man har banne mig inte tid att vara sjuk.
Det är stressigt och kroppen försöker tala om för en att man är lite krasslig, men man lyssnar definitivt inte, för man har ju inte tid att vara sjuk.
Det är december och julrush, och man har INTE tid att vara sjuk.
Chefen är på semester och man har ännu mindre tid att vara sjuk.

Chefen kommer tillbaka från semestern imorgon.

Jag är sjuk. Ordentligt också, ingen liten löjlig förkylning, nej här har det nog blivit influensa (trots influensa-spruta), jag har högre feber än vad jag haft på flera år och kroppen värker.

Det är tråkigt att ligga i sängen, men vad gör man? Jo, man ligger i sängen för man orkar inte mycket mer. Som tur är orkar jag i alla fall läsa lite. Nu har jag suttit uppe i säkert en timme, och nu tycker min kropp att det är dags att falla raklång igen. Och det är dags att lyssna på kroppen, eftersom jag inte gjort det under den senaste månaden. Så nu går jag och lägger mig igen.

Vissa dagar vill man inte göra något. Hjärnan var som myrornas krig när jag åkte från jobbet, och kvällen har jag spenderat framför datorn i nån sorts koma-liknande tillstånd. Kollat lite bloggar, tittat på grejer i Ravelry, spelat lite spel.

Egentligen skulle jag sticka lite, men jag har ingen energi att välja vad jag ska sticka på….vilka i-landsproblem.

Jag tröstar mig med att det går att klappa på garn, man måste inte sticka med det, och med att det nog blir bättre imorgon.

Lediga dagar kan ibland innebära att jag får väldigt mycket gjort på stickfronten, och idag var en sådan dag.

Årets 2 första projekt:

Mina Stulpen.
Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino i skrikrosa.
Stickor: 3,25 mm Harmony strumpstickor.

Baby Cashmerino är trevligt, innehåller kanske lite mycket konstiga fibrer, men till sådana här små projekt passar det utmärkt. Flätor blir väldigt bra i detta garn.

Höstlönnsvantar till mannen. De är tillräckligt lite omanliga för att de ska passa till honom, men det är på gränsen. Tja, det är väl egentligen alldeles för glada och starka färger för nån som har smutsbrunt som favoritfärg.
Garn: Handspunnen BFL.
Stickor: 4 mm strumpstickor i rosenträ .
Jag började på dem i går kl 19 ca, och de blev klara idag på tidiga kvällen. Snabbstickat! Men det blir det ju när man bara har 36 maskor att sticka.

Så har i alla fall mannen fått de halvvantar jag lovade honom i höstas, även om det inte blev i det garnet jag hade i åtanke till honom. Mig gör det inget, de här var betydligt roligare att sticka än de mörkblå jag hade börjat på (men som jag repade upp höromdagen, så han får inte 2 par, det skulle han ändå inte använda).

Att göra vadå?
Jo, att lägga upp och sticka nåt med mitt nya, fina, egenspunna garn! Jag tror inte jag har känt ett så starkt behov att sticka med något av mina tidigare handspunna garner.

Ett par halvvantar på stickor 4 blir det.


Och resultatet är nästan löjligt gosigt. Mjukt, lätt luddigt. Jag är mer än nöjd (och det är ju kul, som omväxling till min naturliga status, skeptisk).

Dagsljus är bra, det gör att färger visas mycket bättre på kort än när man använder blixt. Jag trotsade därför kylan (-12°C, fy bubblan!) och stirrande grannar och stack ut näsan utanför dörren för att ta kort på mitt nytillverkade garn.

Färgerna är mycket klarare i garnet än  vad det var i tops-form, jag blev lite överraskad. Jag har klämt och klappat på det lite grann idag, det är nåt visst med egentillverkat garn! 

Jag har kollat Ravelry lite grann, men hittar inget som jag absolut vill göra. Det är WPI på 10 ungefär… Så vad gör man? Det lutar åt halvvantar för tillfället.

Jag har spunnit BFL idag. Inköpt från Spinspiration nån gång i höstas.

Inte direkt mina färger (mer dina, Åsa, eller hur?), men snyggt ändå!

Så här såg det ut som entrådigt.

Och så här blev det i färdigt skick, 3-trådigt, navajotvinnat (ja, jag gillar att navajo-tvinna).

Inte är det mycket, bara 129 meter, men det blev bra. Och framför allt, det blev som jag planerade!