Även om det bara är en som har sagt att det vore bra att jag skrev om hur jag går tillväga med min röda tunika, så beslutade jag mig för att dokumentera processen i alla fall. Det finns säkert fler som vill veta, som inte läst frågan ännu, och dessutom är det nog bra för mitt eget minne. So here goes…

Jag vill alltså göra en röd tunika. Garnet jag har är BC garn,
bourettesilke och bomull, 520 meter per 100g, och jag hittade inget bra
mönster som skulle passa, och som motsvarade vad jag tänkte mig.

Det är det här jag vill åstadkomma. En ganska lös tunika, med en spetsisättning under bysten.

Nu behöver jag veta ett par saker….
stickfasthet och hur vid den ska vara över bysten, under bysten och längs ner.

Jag har tänkt mig en v-ringning som är djup (jag kommer behöva ha ett linne under), så jag får inte ta i för mycket i bystvidden (det finns ju mer plats när det är öppet).
För att bestämma hur vid den ska vara nertill har jag tittat på lite tunikor som jag gillar på Garnstudios hemsida, för att se vad de har för vidd.

Jag har kommit fram till följande (och nu flashar jag min storlek för alla som vill se):
Bystvidd 111cm, under bysten 105cm och nedervidd 135-140 cm. Min masktäthet är 20m på 10 cm, så där krävs det lite matematik.

Jag tänker sticka spetsisättningen först, och plocka upp maskor från den, både uppåt och neråt, för att det ska bli en snygg övergång mellan de olika delarna, och jag tänker inte sticka runt, jag vill ha separerade delar (det gör att det blir lite stadga i sidorna, mindre risk för säck-likheter).

Därför kommer jag sticka isättningen i 2 delar, 52,5 cm långa, UNGEFÄR, det måste stämma med mönstret.

Uträkning (jag har 20 maskor på 10 cm, vilket är lika med 2 maskor på 1 cm):
Neråt ska jag plocka upp 52,5cm * 2 maskor = 105 maskor. Sedan ska jag öka i sidorna tills jag har 67,5*2 = 135 maskor nertill. Jag har inte bestämt hur lång den ska bli ännu, men det styr hur ofta jag ska öka.
Uppåt plockar jag upp lika många maskor som neråt(alltså 105), och ökar 6 maskor på första varvet för att få bystvidden direkt (55,5 cm * 2 maskor =111).

Det kanske verkar som om det är mycket siffror, men mycket värre än så här blir det inte.

Återstår bara en sak för idag: att visa min spetsisättning.

Skrik-rosa eller ill-cerise, det är vad sommartoppen är. Vad den mer är: FÄRDIG!

Lite fakta:
Garn: Garnstudio Cotton Viscose, 7 nystan
Stickor: 3,5mm
Mönster:
DROPS topp med hålmönster i ”Cotton Viscose”, näst största storleken
Startad: 4 maj
Färdig: 31 maj

Nöjd? Ganska. Jag tycker den är lite stor i ärmhålen, inte så att det fladdrar, men större än jag vill ha dem. Så betyget blir 3,5 med option på 4. Av 5 möjliga då.

Ihärdighet lönar sig uppenbarligen.

Min sommartopp är nästan klar, jag har stickat ihop axlarna, och har bara ringningen kvar! Nervöst är det, ska den bli för stor? Jag har provat den, men det är svårt att säga hur det blir innan ringningen är klar. En sak är klar, den blir i alla fall inte för liten.

Tjohoooo! Undrar vad jag ska tillåta mig själv att börja på sedan? En silkesscarf? En silketopp? En topp i silkebomull? Eller kanske den blåa toppen i silke och cotton viscose?

Ett underbart "problem" att fundera på när jag ska somna. Vilket jag ska göra å det snaraste.

Jag har absolut inget att säga. Det har varit lååång körövning ikväll och jag är trött. Gå och titta på andra saker istället, men glöm inte att komma tillbaka imorgon.

Förslag på saker att titta på.
Annas fina Spirogyra.
Knitmaries cardigan i somrig stil.
Ilsefins ursnygga lintunika.
Entills oändliga tålamod.
Stickas lokalförening Hemstickans årsberättelse.

Runsten.

Jag gillar historia. Runstenar berättar om svunna tider, om folk som funnits och som velat visa att de fanns.
Här i Uppland finns det en hel del runstenar, tex den här.

Den här stenen finns i närheten av Eds kyrka.Jag gillar verkligen såna här snirkliga mönster. Det ligger mycket arbete bakom stenarna, och de som ristade borde ha varit kända på sin tid.

Häftigt.

Japp, det är kört. Frivoliteter är kul, och jag är fast. Det tog ett par timmar.

Det jag visade igår var bara övning, nu har jag börjat på ett mönster. Man måste ju pröva, eller hur? Jag kollade efter ett mönster som verkade innehålla det jag lärt mig, och jag tror jag har hittat ett.

Resultat så här långt.

Mina vänner på stickcafeét bara skrattade, nu är jag fast i ytterligare nåt…..

Det här ska i alla fall bli ett hjärta.

För 2 veckor sedan visade jag Y:s fina röda tröja. Idag visade hon upp
ännu ett nytt alster, en riktigt snygg väst. Den har hon hittat på
själv!

Man får lust att göra egna saker när man ser sånt här, eller hur?

Idag har jag faktiskt lite färdiga alster att visa, och så nåt helt nytt.

Det färdiga först:
Ett par Annefødder.
Garn Debbie Bliss Pure silk.
Stickor 3mm.

Helt klart snabbstickade, och de blev helt OK.

Det här är ett bokmärke i mönstret Diamond ring mesh.

Garn: Aida bomull 20.
Stickor 1.5mm.

Det här mönstret gillar jag verkligen, jag tycker korsningarna i mitten är så snygga!
Förmodligen ska jag sy på det här på ett stycke tyg, kanske kläde. Sen gör jag en liten tofs och så har jag ett jättebra bokmärke.

Och så det nya då:

Frivoliteter!

Det här är mitt allra första försök, och det var kul.
Jag har tittat på instruktioner här. Skytteln har jag haft i flera år, den köpte jag i London. Den har bara legat här hemma och väntat på att jag skulle prova.

Nu ska jag försöka hitta nåt lätt mönster och se om jag kan jobba på att få det lite jämnare, för det här gillade jag. Utmärkt som reseprojekt, för det är ju inte stort. Bra för att öva tålamod med också, och det kan ju jag behöva.

Näsan är fortfarande signalröd, så när jag satt på uteplatsen idag var det iförd en styck solhatt. Det visar jag inte.

Av någon anledning var det lång kö för att få besöka bergrummet på Skeppsholmen. Det här är ungefär 1/5 av kön.

Man kan verkligen fråga sig varför, för det var inte mycket att se inne
i själva bergrummet. All inredning är borta sedan länge, och det fanns
bara en mycket liten utställning om minor och ett antal gångar att
titta på. Vår vän B tycker bergrum är kul så han var nöjd, sambon
likaså.

En mina. Ungefär så här spännande var hela promenaden genom gångarna.

Det var klart trevligare att sitta på en gräsplätt intil af Chapman och picknicka tillsammans med ett gäng andra nördar. Solen sken, det var varmt och skönt, jag kunde sticka lite på mina pulsvärmare.

Min näsa har antagit samma färg som en kokt signalkräfta.

Som kompensation för bergrum fick sambon vänta medan jag gjorde ett kort, men givande, besök på Anntorps Väv. Dessa små godbitar fick följa med hem, det är pälsull från Östergötlands ullspinneri i en ny häftig färg, och så är det handspunnen silke, färgat av Ann, innehavarinnan av butiken.

Får faktiskt medge att det duger som kompensation för bergrummet.

Och om en timme blir det speedway-gp på tv:n, då finns det tid för ytterligare stickning. Kanske fortsätter jag med schlagerfestivalen efter det, om jag orkar.

På det hela taget en mycket trevlig dag.