Här kommer den årliga sammanställningen! 2014 var året då jag bloggat i 10 år, tänk vad fort det går! Nu har jag snart bloggat i 11, och även om det varit väldigt sporadiskt med inlägg i perioder, så kommer jag fortsätta bloggandet. Visst är det så att Facebook och Ravelry tar en stor del av stickpratet, men bloggen fyller ändå nån slags funktion, så den blir inte nedlagd. Förändringar kan alltid ske, men det är ju en helt annan sak. I februari spottade jag ur mig en massa småprojekt, vilket gjorde att det totala antalet färdiga projekt under 2014 blev 29. De stora grejerna, som är värda att nämna, är Acorn Trail, Topstykke, Prescott, min första stora teststickning Tell it Slant, och den gråa Customfit-koftan (alla länkar går till Ravelry). Den grå koftan är en total vinnare, jag använder den mycket, av de andra är det i stort sett bara Tell...
Grått och rosa
Här är det grått och rosa, på mer än ett sätt. En kofta är klar och så fort den sista knappen var isydd så började jag på en ny. Grå kofta och rosa tunika, hemmagjorda båda två. Jag såg Bondtösens Levenwick-inspirerade kofta på syfestivalen och kom raskt fram till att jag behövde nåt liknande. Det blev en tunn kofta i Holst Supersoft, färgen Slate Grey, stickad på 3,5 mm stickor. Mönster finns bara till mig, för jag använde mig av Custom Fit (en himla bra uppfinning!) och gjorde mina val helt efter eget önskemål. Sen blev det lite improvisation och gissning när det kom till knäppkanterna, men det blev ju bra. Den här koftan kommer nog bli flitigt använd. Jag tror bestämt att jag behöver en kofta till i Supersoft, jag gillar verkligen tunna, smidiga koftor. Den nya koftan blir ceriserosa och stickas i Permin Zenta, ett...
Rätt många nyanser av grått
Det är mycket grått nu. Grått är nog en underskattad färg, även av mig, men plötsligt fick jag för mig att jag behövde en grå kofta (som jag nämnde i förra posten) och nu har jag fått grått på hjärnan. Behöver jag inte en kofta eller två till i grått? Nu är jag snart klar med framstyckena, bara ärmar och kanter kvar. Sen kanske det är bäst att använda koftan ett tag för att se om jag gillar den innan jag ger mig på en till. Det kan ju vara så att jag inte använder den (även om jag tvivlar på det) och det är ju dumt att börja på en till innan jag vet det… Garn: Holst Supersoft i färgen Slate. Stickor: 3,5 mm. Mönster: Custom Fit, en slät kofta, rätt upp och ner, i en storlek som passar bara mig. Och när jag funderade på vilka...
Efter sommaren?
Vad gjorde jag när sommaren tog slut då? Ja, scarfen från i juni är väl inte mycket större än vad den var då, så den kan vi glömma. Jag har däremot gjort klart ett par halvvantar som jag gett bort och som inte lyckats fastna på kort, och en liten babymössa som också var en present, men som det faktiskt finns kort på (även om det är utan barn). En vanlig liten hjälmmössa i Drops Baby Merino. En klassiker av en anledning. Och ni vet ju att jag inte kan låta bli att sticka tröjor/koftor… Så sedan i somras har jag startat 3. En Vitamin D (Ravelrylänk till mitt projekt) ligger och vilar, för det kom annat emellan. Det finns inte ens nåt vettigt foto av det jag gjort, och det är inte mycket ljus att fota i nu för tiden. Stickas i rååååsa(-lila) Fleece Artist Merino 2/6. En teststickning,...
Det går fortare om man stickar på EN sak
Det är ett obestridligt faktum; när man stickar på ett enda projekt, då blir det snabbt klart. Man kan ju tycka att det även för min hjärna borde vara så självklart som det faktiskt är, men ändå blir jag lite överraskad. Det är som om min tidsuppfattning inte alls stämmer med verkligheten, vilket jag borde ha begripit med tanke på hur länge jag ändå levt, men det har jag tydligen inte. Fast 19 dagar för en kofta känns bra, även om det är en kortärmad kofta. Mönster: Prescott av Mary Annarella.Garn: Onion Hemp Cotton+Modal.Stickor: 3,5 mm.Knappar från Ohlssons tyger. De ser nästan vita ut på bild, men är egentligen lila. Startad 5/6, klar den 24/6. Det tråkiga jobbet (att fästa trådar och sy fast sådär en miljon knappar – eller ja, 14 då) gick fort. Kanten stickades samtidigt som resten av koftan, och eftersom hela kanten är full av hål...
Monogamstickning lönar sig
Nu för tiden när jag inte har så många projekt (ensiffrigt!!!) så händer det allt oftare att jag monogamstickar, dvs stickar på ett projekt i taget. Om man inte har så mycket att välja på så blir det, i varje fall i mitt fall, lättare så att man stickar på det som man för tillfället är inkörd på. Det hjälper till att jag haft en period när jag inte orkat tänka, så alla stickningar som behöver lite funderande har definitivt blivit liggande. Vart vill jag nu komma med det? Hit. Mönster: Stort Topstykke av Bente Geil (Ravelrylänk)Garn: Geilsk Bomuld og uld, färg C35, 7 nystanStickor: 3,25 mm Det gick åt mer garn än vad det skulle, så den är ca 30 varv kortare än i mönstret, men det gör inte mig nåt. Även ärmarna är något kortare, men bara med 5 varv. Och inte nog med att jag struntat i 30...
2, nej 3, färdiga sjalar (och fler på gång?)
Först måste jag säga att jag har lagt till lite information i förra posten, den om utbytbara stickor, eftersom jag glömde det när jag skrev posten. Jag skriver det här också, så ni inte missar det "Jag kom på att jag glömde nämna att både Chiaogoo och HiyaHiya använder sig av 2 olika storlekar på kabel-koppling. Det betyder att man behöver olika kablar till olika storlekar på tippar. Båda har kablar med storlek S för tippar upp tom 5 mm, och storlek L för tippar från 5,5 mm." Så, det var det, nu går vi vidare till dagens ämne. Igår lyckades jag spänna ut 2 sjalar som blivit liggande nån vecka eller två och väntat på den sista finishen. De behövde inte så mycket jobb, för ingen av dem är av den skira sorten. Den första är min regnbågssjal. Nån gång i februari/mars fick jag ett stort själsligt behov...
Kontrollerad(?) galenskap
Ibland är det inte svårt att undra hur det står till i min hjärna (mer än vanligt, då)! Med februaris utgång har en månads mer eller mindre kontrollerad galenskap kommit till sitt slut, och det är självklart i stickningen som det slog till. Jag är med i en grupp på Ravelry (är man inte medlem på Ravelry så bör man bli, pronto!), en grupp med galna idéer och kanske ännu galnare upptåg, och nästan varje år har vi en eller två så kallade Cast-On-Manias. Cast-On-Mania är som det låter, lägg-upp-mani. I vårt fall är det ett månadslångt maniskt tillstånd av att lägga upp nya stickningar, varje dag. Om man vill. Om man inte vill lägger man upp 1 eller 10 eller kanske ingen alls. Vi är inte så mycket för regler i gruppen, utom för en stor regel: ha kul! Och jag ville gärna vara med i år. Det var...