Kategori: FO2023

Jodå, jag har startat ett nytt projekt varje adventssöndag. Här kommer en liten statusrapport 🙂 1:a advent startade jag ett par halvvantar, jag har gjort nästan en hel vante. 2:a advent blev det en sjal, Sandness, och den är ungefär halvvägs, jag har stickat klart den inre triangeln och påbörjat kanten. Den 3:e advent blev det ytterligare en sjal, den här gången är det Scarflette. Det här projektet har jag inte kommit så långt på, det kräver full uppmärksamhet (diagram och lite halkigt garn) så det blir bara några varv om dagen. Och på julafton (4:e advent) startade jag en mössa i fluff (Sandnes Tynn Peer Gynt och några olika Kidsilk). Den är eget hittepå, får se om det blir bra. Jag har i alla fall redan repat upp mer än vad jag stickat, men nu tror jag att jag är på rätt spår. I mitten på december blev...

Min senaste sjal är en färggrann historia! Jag har bara använt restgarner (yay!), men tyvärr gick det åt mindre än vad man skulle kunna tro och det finns fortfarande en hel del kvar av dessa garner. Fast det blev ändå drygt 1300 meter mindre garn i lagret! Mönstret är Parallell play wrap av Stephen West och jag har som sagt använt restgarner, lite Malabrigo sock, Manduzana sock, Moods of colors och SKeW no 3, bland annat Hela rasket är stickat på 3,5 mm, och jag gjorde 7 rader med 21 parallellogram i varje rad. Det här är typisk ”bara en till”-stickning, vilket gör att det ändå gått rätt fort att sticka den (när den inte vilat då). Och trådarna har jag stickat fast, så det var ingen trådfästning på slutet 🙂 Jag ser fram emot att använda det här gladpillret!...

Vissa saker är så enkla att man inte egentligen förstår vad det är man gillar med dem. Ta till exempel de här halvantarna, det är bara en resårtub med en tumkil på. Enkelt. Rakt upp och ner. Inget extra alls. Men i det enkla bor det vackra, eller hur? Garnet får skina lite, färgen kommer till sin rätt och resåren blir så där perfekt som bara det enkla kan bli. Jag svävar visst ut lite… När sjalen i förra inlägget var klar så kollade jag över mina pågående projekt och en halv halvvante blev snart 2 färdiga halvvantar istället. Det kändes bra att avsluta något mer, när högen med pågående projekt bara blivit större och större. Mönster är Pilea DK från Hagenhuset. Katarinas mönster är alltid bra, genomtänkta och välgjorda, och detta är absolut inget undantag.Garnet är Rät & Avig Bounce i färgen French Lilac, rester från en Sophie-sjal...

Första bilden till trots så ska det inte handla om rosa garn… istället handlar det om att jag har stickat klart årets första kofta, Anker’s Cardigan. Vad finns det att eventuellt ångra med denna kofta? Just nu? Absolut ingenting, den passar bra och den blev snygg, det tycker jag. Garnet är Permin Luna och mönstret är såklart Anker’s cardigan av PetiteKnit. Men det är där det eventuella problemet ligger, i kombinationen av garn och mönster. Jag är antagligen lite negativ i förskott här, men jag misstänker att den här koftan, efter lite användning, mest kommer att likna en säck. Varför då? Jo, garnet är väldigt mjukt med bra fall, och det är dessutom återvunna fibrer (= korta fibrer). Och jag valde att sticka en tröja med runt ok, utan några som helst sömmar som håller allt på plats. Hur tänkte jag där? Tänkte jag överhuvud taget? Många gillar ju...