Enfärgade, slätstickade yllekoftor är aldrig fel, men som jag har konstaterat många gånger tidigare, det är inte mycket till bloggmaterial i dem. Särskilt inte när jag använder CustomFIt och det inte ens finns en bild på hur den förväntas se ut när den blir färdig. Addera tråkigt vinterljus till det, och det här blir resultatet. Fast ljuset idag är inte så illa ändå, snön som har kommit hjälper ju faktiskt till lite. Nä, vad den här bloggen behöver är lite inspiration. Som nytt garn, kanske? My precious! Det är Fyberspates Vivacious 4-ply i färgen Grape, inköpt hos Tant Thea (det är inte riktigt så rött i verkligheten). Om jag inte hinner ångra mig ska det bli en sjal, Lily Pool Terrace av Kirsten Kapur. Egentligen är den nog lite för asymmetrisk för min smak, men den är ju så fin! Ibland är det dessutom bra att utmana sina principer lite grann....
Fåraktigt
Mitt får är klart! Mönster: Shoop the African Flower Sheep av Heidi Bears. Virknål: 1,75 mm (på ett ungefär, antagligen, jag använde en gammal Boye nr 4 som ska motsvara ca 1,75). Garn: Vitt Fabel, det rosa och lila är rester av Easyknits Wickedlets och Moods of Colors Glitter no. 1, det gröna är Litet Nystan handmålat Merino sock. Den var rolig att göra och den blev hur söt som helst, men vad ska jag göra med den? Den får stå här på en hylla tills jag kommer på något bättre (jag kan ju så klart ge bort den, men just nu finns inga lämpliga mottagare och dessutom är det svårt att ge bort saker som är väldigt söta). Och eftersom jag har haft The Shoop Shoop Song i huvudet under hela virktiden bjuder jag nu på lite musik. Nu återgår den här bloggen till vanliga stickningar,...
En boll?
Det går framåt med fåret, fast just nu ser det mest ut som en boll med ben. Jag har tre blommor kvar på kroppen, sen är det dags för huvudet. I mönstret är det enfärgat, men man kan ju såklart göra det i färger också, men jag vet inte riktigt om jag vill. Det får jag fundera på, helt enkelt. Den blir så söt, så jag vill göra ett gäng av de andra djuren också! Det kanske får vänta lite, så att händerna får vila lite från pillet, men jag tror att det finns en viss sannolikhet för att det kommer fler djur i min framtid....
Bloggvänligt – och inte
När man, som jag, stickar rätt mycket slätstickade koftor blir det inte mycket att blogga om, det kan man ju inte påstå. Jag menar, hur roligt är det att titta på slätstickade korvar i olika, rätt neutrala, färger? Med det sagt, nu kommer det lite slätstickat i alla fall. Det är en CustomFit-kofta (men allvarligt, är det nån som på riktigt tror att jag skulle välja nåt annat mönster?), som jag påbörjade i början på november, men som fick ligga till sig lite när jag började på den gråa, rätstickade koftan. Garnet är Sandnes Sisu i en riktigt snygg mörklila som utgått, tyvärr är det lite svårt att få fram nåt av den färgen i vinterljuset. Bakstycket och en stor del av första ärmen är gjort, så det blir väl en kofta det här också, så småningom. Jag alternerar den här koftan med virkningen, för händerna pallar inte bara...
Nytt år, nya möjligheter – nya galenskaper?
Man ska börja året som man vill fortsätta, sägs det, och jag ville börja året med färg. Stickningen kändes tråkig, med påföljden att jag satt och Ravelry-surfade lite så där håglöst som man gör, när det mesta känns trist och ointressant. Av någon anledning hamnade jag bland Heidi Bears African Flower-mönster, och tyckte som vanligt att djuren är väldigt gulliga (det har funnits några stycken i min kö, rätt länge). Och plötsligt fick jag för mig att jag skulle virka ett får. Jag virkar ju inte normalt (jag KAN virka, jag tycker inte det är särskilt svårt och det är inte heller särskilt tråkigt, men det har liksom inte sagt klick, det är inte lika roligt som stickning), men nu letade jag fram lite rester (i rosa och lila, såklart) och satte igång. Det är tur jag har ett lager av det mesta, för jag kunde faktiskt hitta en...
2017
Det är dags att sammanfatta ett år igen, jisses vad tiden går fort! Jag kan ju börja med att konstatera att jag varit rätt dålig på att blogga, bara 19 poster under hela året känns inte som ett godkänt resultat. Jag vill ju blogga, så nu får jag nog ta tag i det och få lite bättre rutiner, så att det blir gjort. Om jag sen tar en titt på vad jag tänkte inför 2017, så kan jag inte direkt påstå att det ser bättre ut. Jag ville sticka "knöligare och intressantare" saker, men det blev det rätt dåligt med. Sjalen som jag visade förra nyåret är inte klar, och den pilliga koftan jag påbörjade på nyårsdagen är heller inte klar (jag har 1½ framstycke kvar, så egentligen borde jag bara sätta fart och sticka färdigt den, den kommer att bli snygg). Jag fastnade istället för färgexplosioner, och stickade...
Randigt och rosa
Den färgglada sjalen Purlbreak är klar och jag är så nöjd! Min är 16 varv större än i mönstret. Det hade inte behövts rent storleksmässigt, men jag ville inte ha en för skarp övergång från det randiga till det svartgråa, så därför fick det bli några ränder i svartgrått och flammigt innan jag började sticka enfärgat. Mönstret är alltså Purlbreak av Stephen West. Garn: 4 olika färger Sockenwolle 4-fach från Piratenwolle. Stickor: 3,75 mm. Ena katten satt i fönstret och undrade vad jag höll på med när jag var ute och fotograferade (det gjorde säkert mina grannar också). Är det nog med sjalar för i år nu då? Njae, det är nog högst osannolikt. Förra helgen var vi nämligen i Köpenhamn, och jag besökte såklart Sommerfuglen, och inte mindre än 3 härvor av Hedgehog Fibres Sock fick följa med mig därifrån (de ropade så snällt på mig, inte...
Det ena leder till det andra
Steg 1 För en vecka sedan satt jag och funderade på vad jag skulle kolla på för nåt när jag stickade. Jag tittar normalt på något program på SVTplay eller Youtube, men jag hittade inget som kändes tillräckligt intressant just då. Så jag fick för mig att testa Storytel, dvs ljudböcker. Jag har, historiskt sett, alltid varit alldeles för otålig för ljudböcker (de läser ju så himla långsamt!), men tänkte att eftersom det ju var rätt länge sedan jag försökte så kunde det ju inte skada att i alla fall testa. När jag dessutom hittade en hel del som jag var intresserad av så skapade jag ett konto. Och nog går det att lyssna på ljudböcker, det gäller bara att hitta rätt bok, med rätt inläsare (det blev Terry Pratchett-böcker på engelska, med Stephen Briggs som inläsare). Steg 2 Efter nån dag eller så med ljudbok såg jag ett...
Det som är spännande med färg
Var det nån som trodde att jag skulle kunna hålla mig ifrån att börja på den nya sjalen? Det gjorde jag såklart inte. Tänk att det är så trevligt att sticka ränder! Jag tror det är för att man ser att det händer nåt, hela tiden. Men det som är spännande med färg är att det funkar olika beroende på vad man gör med den. Tittar man på de 2 nystanen bredvid varandra så borde de bara inte fungera ihop! Det skär ju sig en del… Men uppstickat är det annorlunda, helt plötsligt funkar det. Ibland kan man se liknande effekt när man stickar mönsterstickning med flera färger, nånting man tror ska funka blir inte alls bra, och nåt som borde bli jättefult blir hur bra som helst. Fascinerande är det i alla fall! Mönstret är förresten Purlbreak av Stephen West....
Sjalar och färg
Mitt stickliv inspireras just nu av sjalar och av färg. Det verkar helt enkelt inte som om jag kan få nog av sjalar och jag kan definitivt inte få nog av färg, ju starkare och gladare färg, desto bättre. Och därför har jag också köpt garn. Först blev det ett lyxpaket från Moods of Colors, det är Softsock och Dreamy mohair i färgen Önskningar. Det kombinerade jag med ett garn från lagret och stickade mig en Striped Esjan av Stephen West. Den blev gigantisk! Ni ser min fot där nere till vänster, då får ni ett hum om hur stor den här sjalen är. Sista varven hade över 1200 maskor!!! Jag tycker dessvärre att den har blivit lite för gullig, men den blir bra som hemmasjal till en fryslort som jag. Sen är det ju så att jag är extremt lättpåverkad, så när jag råkade se vad Bondtösen beställt,...