Det blåa som ska bli en kofta är nu klart för lite kirurgi. För att underlätta för mig själv har jag stickat med steekar i ärmhålen för att slippa hålla så mycket koll på randningen. På det viset blir det samma både bak och fram utan att krångla. Och nu är det dags att klippa. Och att fästa ungefär en miljon trådar. Sedan är det bara ärmar och nån sorts (mycket smal) kant kvar....
Bling
Halsduken från häromdagen är nu helt färdig. Garn: Moda Italiana Yak (inköpt på en syfestival nån gång av Lienes design) och Artyarns Beaded Mohair & Sequins (köpt på Stickfest i väst av Deisy Design). Stickor: 3mm. Mönster: eget. Påbörjad nån gång i oktober 2009, färdigstickad i början av augusti, utspänd nu. Anledningen till att jag använde yak-garnet ihop med det andra var inte bara att bling-garnet inte skulle räcka så långt, utan också att det skulle bli för mycket på egen hand. På det här viset blev det lite lagom blingigt, istället för att skrika ut BLING! Lagom bling är bra och jag är mycket nöjd med resultatet....
Dagens fynd
Jag besökte en bakluckeloppis idag och hittade den här lilla godbiten: En virknål med trähandtag. Som ni kan se är den mycket tunn. Man kan också byta ut huvudet på den, man lossar en liten skruv. Mejseln för detta är finurligt inbyggd i handtaget! Fint! Den blev min för den facila summan av 10 kr. Japp, tio....
Pinnar
För att spetsstickning ska bli riktigt fin så gäller det att sträcka ut stickningen ordentligt. Ibland nålar jag varenda udd. Ibland använder jag bomullsgarn som jag trär igenom uddarna,då kan man använda ett indre antal nålar. Det har jag ingen bild på, men Entill har i den här posten. Jag brukar sträcka tråden hårdare än vad hon gjort på den bilden, men man får prova sig fram. Och ibland använder jag mina improviserade "blocking wires" (vad ska man kalla det på svenska? sträckningspinnar?). Istället för att handla "riktiga" pinnar för en inte så billing penning så åkte jag till närmaste byggvaruhandel och köpte rostfri gängstång, 3mm tjock. Funkar alldeles utmärkt och blev mycket billigare. Den här halsduken har legat länge och väntat på att bli sträckt, men nu är det gjort. Den ska bara torka, så kan den visas upp på riktigt....
Sista sommarrycket?
De sista dagarna i augusti ägnade jag mig åt att förfärdiga en mössa, så nu kan det bli höst om det vill (men det behöver det absolut inte!). Mönster från Tålamodspåsen, garnet är Rauma finullgarn, stickor 2,5 och 3mm. Nu vill jag göra ett par vantar som matchar… det finns det inget mönster på, så det är dags att börja fundera ut nåt. ...
Fram och tillbaka, och fram igen
Det finns en sak som jag fått lära mig med stickningen, även om man inte skulle kunna tro det ibland. Tålamod. Som ni ser är det inte mycket längre nu än på förra bilden. Jag repade upp 8-10 ränder pga en missad avigmaska och lite väl abrupta intagningar. När sådana fel uppstår så har jag en "regel" för om jag ska dra upp eller inte: Kan jag se det (när jag använder plagget) och kommer jag i så fall att reta mig på det? Om jag kan se det så kommer jag antagligen att reta mig på det, så då är det bara att repa upp. Om en maska är fel och den sitter på baksidan, så kan jag förmodligen låta det vara, om det inte syns allt för mycket så att andra upptäcker det med en gång. Men i det här fallet satt den felaktiga maskan mitt fram...
Blått och blandat
Ibland blir det inte riktigt det man tänkt sig, men det blir bra ändå… Mitt nya projekt är precis ett sådant. Jag planerade att använda en massa blåa garner jag hade liggande och göra en swagger (ravelrylänk), men när jag gjorde en provlapp visade det sig att garnet var lite väl tjockt. Istället hittade jag en kofta hos Drops som inte direkt är färsk, men snygg ändå (till skillnad från en del annat i samma nummer). Och nu blir det blått, blandat och randigt. Det vill gärna bli bra, som vännen A brukar säga. Igår, när jag införskaffade ytterligare några blåa garner att komplettera med, så föll jag handlöst för en härva Manos lace. Det var första gången på mycket länge jag sett ett garn och velat ha det omedelbart, utan betänkligheter. Fotot gör det inte rättvisa, det är svårt att ta kort på rött. Det här ska bli...
Vantar
Vantar är bra att ha, och som jag tidigare sagt är det ett bra tillfälle att sticka vantar när det är varmt (för man kan ju inte sluta sticka bara för att det är varmt!). Jag har gjort klart 2 par, ett par vardera till sambon och mig. Daina-vantar, till mig (Ravelry-länk). Stickade i garn från Warp & Weft, köpt nån gång för länge sedan, just till det här mönstret, faktiskt. Fina, fina, men tumkonstruktionen är inte optimal… nåja, jag ville göra dem, och jag ville inte störa mönstret med en tumkil (även om jag kunde ha lagt tummen i sidan som jag gjort på sambons vantar). Mittens with pints on till sambon (också en Ravelry-länk). De var roliga att sticka! Jag har använt original-garnet Knit Picks Palette, som jag fick tag på här. Bra ställe, det gick fort att få garnet. Jag gillar verkligen garnet, ett trevligt, tunt...
Prototyp och färdigt resultat
Jag skaffade mig en ny telefon, av den där smarta sorten (som tur är så är den inte smartare än vad jag är). Den har större och känsligare skärm än den gamla, så jag tänkte att det vore bra med ett fodral. Jag har ju en hel del material att tillgå här hemma, så jag gjorde helt enkelt en räd in i arbetsrummet och satte igång. Det blev en prototyp, för jag lyckades göra den lite för liten. Eftersom det inte var så mycket arbete så satte jag igång med en ny direkt. Så nu är det bara att sätta igång att använda det nya fodralet....
Mycket bättre
Tänk att 0,25 mm kan göra så stor skillnad. Vanten är nu ca 1½-2 cm vidare…och det är mycket bättre. Och det går ganska fort också, lite SVT Play och gamla sommarpratarprogram på sverigesradio.se tillsammans med "bara ett varv till"-syndrom så växer det så det knakar. Jag har kommit till tumhålet igen, bara resten kvar....