Det ena leder till det andra
Steg 1
För en vecka sedan satt jag och funderade på vad jag skulle kolla på för nåt när jag stickade. Jag tittar normalt på något program på SVTplay eller Youtube, men jag hittade inget som kändes tillräckligt intressant just då.
Så jag fick för mig att testa Storytel, dvs ljudböcker.
Jag har, historiskt sett, alltid varit alldeles för otålig för ljudböcker (de läser ju så himla långsamt!), men tänkte att eftersom det ju var rätt länge sedan jag försökte så kunde det ju inte skada att i alla fall testa. När jag dessutom hittade en hel del som jag var intresserad av så skapade jag ett konto.
Och nog går det att lyssna på ljudböcker, det gäller bara att hitta rätt bok, med rätt inläsare (det blev Terry Pratchett-böcker på engelska, med Stephen Briggs som inläsare).
Steg 2
Efter nån dag eller så med ljudbok såg jag ett inlägg på Facebook med korsstygnsbroderier, och blev så sugen att jag genast letade upp några jag haft liggande i evigheter. När jag kollar på nåt på SVTplay eller Youtube kan jag inte brodera, bilderna distraherar för mycket så att jag inte kan koncentrera mig på stygnen, men med bara ljud gick det alldeles utmärkt.
Så nu broderar jag så länge det är ljust nog, sen går jag över till stickning.
Steg 3
Men nu var det ju det där med synen då…tant har blivit gammal. Jag ville brodera på en "sampler" jag har haft liggande alldeles för länge, men jag insåg raskt att det inte fanns en chans, jag kunde ju inte se stygnen (räknade stygn över två trådar på tät linneväv… alldeles för smått!).
Det fick bli aidaäv istället.
Inte mycket att se, speciellt inte eftersom detta broderi bara använder olika nyanser av grått…
Nå, jag kom på att det ju finns förstoringslampor.
Så nu har jag skaffat en dylik… det känns ju en aning tantigt, det måste jag medge, men vad gör man inte för att kunna handarbeta?!
Tänk vad som kan hända på en vecka.
Det som är spännande med färg
Var det nån som trodde att jag skulle kunna hålla mig ifrån att börja på den nya sjalen?
Det gjorde jag såklart inte.
Tänk att det är så trevligt att sticka ränder! Jag tror det är för att man ser att det händer nåt, hela tiden.
Men det som är spännande med färg är att det funkar olika beroende på vad man gör med den.
Tittar man på de 2 nystanen bredvid varandra så borde de bara inte fungera ihop!
Det skär ju sig en del…
Men uppstickat är det annorlunda, helt plötsligt funkar det.
Ibland kan man se liknande effekt när man stickar mönsterstickning med flera färger, nånting man tror ska funka blir inte alls bra, och nåt som borde bli jättefult blir hur bra som helst.
Fascinerande är det i alla fall!
Mönstret är förresten Purlbreak av Stephen West.
Sjalar och färg
Mitt stickliv inspireras just nu av sjalar och av färg. Det verkar helt enkelt inte som om jag kan få nog av sjalar och jag kan definitivt inte få nog av färg, ju starkare och gladare färg, desto bättre.
Och därför har jag också köpt garn.
Först blev det ett lyxpaket från Moods of Colors, det är Softsock och Dreamy mohair i färgen Önskningar. Det kombinerade jag med ett garn från lagret och stickade mig en Striped Esjan av Stephen West.
Den blev gigantisk!
Ni ser min fot där nere till vänster, då får ni ett hum om hur stor den här sjalen är. Sista varven hade över 1200 maskor!!! Jag tycker dessvärre att den har blivit lite för gullig, men den blir bra som hemmasjal till en fryslort som jag.
Sen är det ju så att jag är extremt lättpåverkad, så när jag råkade se vad Bondtösen beställt, så klickade jag hem inte mindre än 4 härvor garn från Piratenwolle. Jag fick vänta ett tag, för först tog det ett tag innan det skickades, sen tog det över en vecka från Tyskland och hit!
Men igår kom det, och det var värt väntan.
På den här bilden är det rosa garnet till vänster väääldigt skarpt i färgen, och jodå, det är skarpt, men ihop med de andra garnerna blir det bra.
Och för ovanlighetens skull så har jag gjort en lite provlapp, fast det ska bli en sjal (Purlbreak av Stephen West). Jag ville se att färgerna passar ihop som jag tänkt, och jag tror det blir bra.
Särskilt subtilt blir det ju inte, men nu var jag inte ute efter det heller 😉
Jag fick ju, som sagt, vänta på garnet, så jag hann börja på ytterligare en sjal (Esjan var ju klar, och varför sticka på nåt som ligger??).
Det här blir en "på-skrådden"-sjal igen, och den här bilden är tvärtom mot den ovan, lite väl dämpad. De rosa hålvarven är klart mycket skarpare än de ser ut här. Vi får väl se om jag stickar på den, nu när det andra garnet kommit och lockar så mycket mer.
Rätt så fort
Jag stickar långsammare nuförtiden, eftersom jag har ont i händerna, men mössan blev ändå klar på en vecka.
Och som omväxling blev den också lagom stor, mina mössor har en tendens att bli lite små (provlapp? njae, inte för en mössa, det är ju nästan en provlapp i sig självt).
Lite information i repris:
Garn: Malabrigo Dos Tierras
Mönster: Toph av Woolly Wormhead
Stickor: 3,75 mm
Nu fortsätter jag att sticka sjalar…det är roligt och ger hyfsat snabbt resultat. Men jag har börjat fundera på en kofta, fast självklart inte i nåt garn jag har. Jag tror att jag ska Ravelry-surfa lite, och se om jag hittar nåt som faktiskt kan göra i ett garn jag har i lagret.
Bladigt
Ibland faller jag hårt.
Så hårt att jag bara måste gå och köpa garn (för att det inte finns garn i rätt tjocklek i lagret) och börja sticka nu, med en gång!
Den här gången är det en mössa av Woolly Wormhead som har fått mig på fall. Jag har stickat mössor av Woolly Wormhead tidigare, senast var det Aeonium, och jag tror knappt jag har sett nån av henne som jag absolut inte gillar.
Och i måndags kom det en ny mössa. En tvåfärgad med kortvarvs-blad, Toph . Den hamnade i min Ravelry-kö med blixtens fart, fast min första tanke var att jag skulle sticka den lite senare i höst. Sedan började jag fundera på garn, konstaterade att jag inte hade nåt bra i den tjockleken och kom på att jag tittat på ett Malabrigogarn tidigare i år, Dos Tierras. Och det garnet finns ju i min lokala garnaffär, så det fick följa med mig hem i tisdags.
Och inte kunde jag hålla mig, så jag började på mössan igår.
Ja, vad ska jag säga? Rätstickning, rosa, grått, kortvarv…jag tycker mig känna igen det receptet. Japp, det här är en stickning som är som gjord för mig.
Varför gör jag så här mot mig själv?
Jag fick för mig att göra nåt annat än en sjal…. det blev randiga halvvantar.
De blev fina, men jag undrar om jag har blivit självplågare på sista tiden.
44 trådändar att fästa. Per vante. På översta bilden är de inte fästa ännu, det är därför det ser lite bulligt ut, men nu är det gjort (det är lika bra att ge sig på sånt med en gång!).
Jag stickade båda på samma gång, några varv på den ena, sen några på den andra, ett bra sätt att undvika att man bara gör en ;).
Mönster: Modicum mitts (jag har ändrat lite, tex har jag resår överst, så de inte blir slappa i överkanten).
Stickor: 2,5 mm.
Garn: rester av Easyknits Deeply Wicked och Wickedlets, Pigeonroof Studios High twist sock och Moods of Colors Glitter no 1.
Inte gick det åt mycket garn, runt 190 meter, men nu är min gradient från Pigeonroof Studios i alla fall nästan slut.
1 sjal… och några till
Good Vibes är klar!
Den blev kanske något starkare i färgerna än vad jag hade för avsikt, jag trodde att de övriga färgerna skulle dämpa den gröna mer än vad de gör. Men jag är jättenöjd!
Mönster: Good Vibes av Nadia Crétin-Léchenne (min blev lite mindre än originalet).
Stickor: 3,75 mm.
Garn är som följer:
Basen: Easyknits Deeply Wicked i färgen Down in the Depths
Rand 1-3 och 5: Easyknits Wickedlets i färgen Night Stalker
Rand 4: Black Trillium Fibre Studio Pebble Sock i färgen Daphne
Rand 6: Liten Nystan Handmålat Merino sock i limegrönt
Rand 7: Rohrspatz & Wollmeise SOckenwolle 80/20 Twin i färgen Hollerstaud'n
Det var riktigt roligt att sticka den, när man byter färg så känns det ju verkligen att man kommer nånstans! Nu funderar jag på om jag ska göra en till, fast något neutralare.
När jag ändå var ute och fotograferade passade jag på att ta kort på 4 sjalar till som aldrig fått riktiga foton. Jag var dock lite lat, så de ser i stort sett likadana ut…
Jag har nog nämnt samtliga tidigare, i alla fall.
Lakes and rivers. Det är så tråkig form på den här! Jag har hårdsträckt den, men den går tillbaka till den där fula, kulliga formen hur man än gör.
ZickZack Scarf. Den är kort eftersom jag inte orkade sticka längre.
Yet another one. En av många trekantssjalar på skrådden jag gjort den senaste tiden.
Senecio. Mönstret ser ut som ärtor på tråd, därav namnet. Eget mönster.
Eftersom jag inte har stickat nåt annat än sjalar i år så tänkte jag nu ge mig på ett par vantar istället, medan jag funderar på vad nästa större projekt ska bli.
Flätkoftan är av någon anledning fortfarande för tråkig. Undrar om jag har tänkt rätt när det gäller den? Kommer jag att använda den? Är jag tveksam till det, så att det är därför den är så tråkig? Tål att funderas på.
Bästa sortens stickning?
Vad är egentligen den bästa sortens stickning?
Något tillkrånglat som blir fantastiskt vackert på slutet, som spetsstickning? Mil efter mil av slätstickning, så man bara stickar på utan besvär? Flerfärgsmönstrat? Som alltid så beror det på situationen.
Jag är just nu (och har varit rätt länge) inne i en period med rätstickning. Bara rätstickning rätt upp och ner är ju inte jätteroligt att sticka, så det får ju gärna vara nåt som piggar upp det lite, så man inte somnar medan man stickar.
Good Vibes är en sån stickning. Den har
- rätsstickning
- lite ökningar
- ett enkelt spetsmönster som går att komma ihåg utan att titta på mönstret
- kortvarv
- färgbyten
- inget som kräver att man tittar på mönstret hela tiden, så att man klarar att läsa eller titta på tv samtidigt
Jag tror den har allt.
Bara 9 varv till, sedan får jag byta färg igen!
Ännu mera färg!
Som jag sa i förra inlägget så började jag sticka på en sjal till.
Det jag valde var Good Vibes, och varje rand ska få en färg. Jag har stickat första delen, så nu börjar det roliga!
Jag har nystat alla härvorna, nu är det bara att sätta igång!
En enda färg är för fegisar
Sjalen från förra inlägget var rolig att sticka på, så den är klar.
Jag blev förtjust i sjalen så fort jag såg mönstret, när det släpptes i slutet av juni. Rätstickning och ränder är ju aldrig fel och jag hade som av en händelse lite restgarner och lite nyinköpt garn från Moods of colors i lagret, så det var ju bara att börja!
Mönster: Humphry
Stickor: 3,5 mm (man använder 2 rundstickor och stickar en rand i taget, och byter sida för varje rand)
Garn: Made by Jannika Sock100 (en av de rosa), Moods of colors Soft sock (grått och 1 av de melerade) och Glitter (resten)
Man kan ju göra sjalen lite mer dämpad, genom att använda bara 2 färger, men varför fega när det finns så mycket fina färger? Om man väljer några nyanser av en eller två färger så blir den ju fortfarande lite sammanhållen, och inte alls skrikig (som den lätt skulle kunna bli!).
Man kan också få formen att bli mer eller mindre symmetrisk, beroende på hur breda man gör ränderna. Jag valde att göra varje rand lika bred, och då är den i stort sett symmetrisk (den lilla avvikelsen är så liten att den inte syns när man bär sjalen).
En nackdel med många färger är ju så klart alla trådar man är tvungen att fästa….
Det blev 56 stycken. Och om man jämför med en liten randig babymössa jag stickade 2003, med 96 trådar att fästa, så var ju det ingenting.
Nu blir det en sjal till, för koftan är fortfarande för tråkig.
Senaste kommentarer