Extra allt – och kanske lite till

Listan med saker jag kan göra, istället för att planlöst scrolla på instagram, växer och det har visat sig – så här långt – att det var en rätt bra idé. Jag känner mig redan lite mer tillfreds med tillvaron och längtar efter att komma hem efter jobbet och hitta på nåt nytt. Har jag slutat scrolla på instagram? Nej, och det var inte heller målsättningen, men jag lägger betydligt mindre tid på det och det känns bra. Här är en sida med idéer, jag har påbörjat en sida till… notera att det mesta som står här är sånt jag inte behöver köpa något nytt material till (men kanske komplettera lite). Hur mycket saker har jag egentligen? Notera också att det inte bara är textila idéer, lite papper och annat har också letat sig in på listan. Frågan är om jag egentligen hade behövt en lista? Jag tror faktiskt...

Länge sedan – igen

Så hände det igen, det som sker då och då här på bloggen… det blev en jättelång paus. Det är som om värmen bara stängde av min vetskap om att jag faktiskt har en blogg. Och nu har det ju inte varit varmt på över en månad, så då skulle man ju kunna tycka att jag kunde kommit på det igen. Nåja, det gjorde jag ju uppenbarligen till sist. Vad har hänt sen sist då? Koftkopia Jag har stickat en kopia på en tidigare kofta , närmare bestämt den här. Den nya är likadan fast mörklila. Jag har inte ens orkat ta en modellbild på den, men den är precis likadan, så det gör egentligen ingenting. Det är samma garn (Supersoft i färgen Purple Haze) och samma mönster (Custom Fit, som vanligt), och jag använde samma stickor också (3,5 mm). Kaktus Jag gjorde en liten kaktus, bara för att...

Att lita på magkänslan

Hur många gånger har jag stickat vidare fastän magkänslan sagt mig att det inte blev bra? Alltför många, troligen. Men inte den här gången. Den här gången lyssnade jag faktiskt. Bovarna i dramat var ett sjalmönster – Lily Pool Terrace – och ett garn som jag trodde skulle passa utmärkt. Jag borde ju naturligvis insett redan innan jag började sticka, att garnet är alldeles för spräckligt för att ett spetsmönster ska bli snyggt. Antagligen var det de stora ytorna med rätstickning i mönstret som förvillade mig (jag älskar rätstickning i lätt melerat garn!). Men jag startade. Och det blev ju rätt spräckligt, men jag stickade vidare. Fast när jag stickat första spetsbiten (som tur är så kommer den rätt tidigt) så ropade magkänslan rätt högt, så då fick projektet vila i nåt dygn innan jag bestämde mig för att repa upp det och raskt satte igång. Så raskt att...

2017

Det är dags att sammanfatta ett år igen, jisses vad tiden går fort! Jag kan ju börja med att konstatera att jag varit rätt dålig på att blogga, bara 19 poster under hela året känns inte som ett godkänt resultat. Jag vill ju blogga, så nu får jag nog ta tag i det och få lite bättre rutiner, så att det blir gjort. Om jag sen tar en titt på vad jag tänkte inför 2017, så kan jag inte direkt påstå att det ser bättre ut. Jag ville sticka "knöligare och intressantare" saker, men det blev det rätt dåligt med. Sjalen som jag visade förra nyåret är inte klar, och den pilliga koftan jag påbörjade på nyårsdagen är heller inte klar (jag har 1½ framstycke kvar, så egentligen borde jag bara sätta fart och sticka färdigt den, den kommer att bli snygg).  Jag fastnade istället för färgexplosioner, och stickade...

Räddningsaktion

I december 2014 blev jag klar med en kofta i Supersoft, och jag förutspådde att den skulle bli flitigt använd. För ovanlighetens skull (jag har oftare fel än rätt när det gäller min förväntade användning av det jag stickar) så har jag också använt den väldigt mycket.  Faktiskt så mycket att det här hände: Jag har redan lagat ena ärmsömmen ett par gånger (uppenbarligen drar jag rätt hårt i sömmen när jag tar av mig koftan), men det här var ju lite mer att bita i. Visst skulle jag enkelt kunnat sy till maskorna, men det brukar ju sällan bli snyggt, så istället har jag utfört lite stick-kirurgi. Jag petade helt enkelt upp hela avmaskningskanten och plockade upp maskorna på en sticka, vilket inte var så besvärligt, Supersoft är ju ett rätt hårigt garn som gärna fastnar i sig självt. Maskorna stannade alltså snällt kvar på sin plats och...

Saker kan göras bättre

Saker KAN göras bättre, som i mer användbara. Jag har en köpe-tröja som är mycket bra att ha om man vill ut och röra på sig lite under vinterhalvåret. Den är inte särskilt snygg, och egentligen rätt sliten, men bra, som sagt. Den har dock ett stort fel. Eller hade, för nu har jag åtgärdat det. Halsringningen var på tok för stor (och dessutom hade den ingen kant!). Jag gillar inte när det drar i halsen när jag är ute, men med denna tröjan var det näst intill omöjligt att få en sjal att täppa till hålen på lämpligt sätt. Vad gör man? Jo, som den driftiga(ha!) stickare man är så gräver man i garnlagret, hittar ett lämpligt(tjockare) garn, som dessutom råkar vara handspunnet, och plockar upp maskor och stickar en kant på tröjan! Perfekt! Praktisk lösning, istället för att slänga den "odugliga" tröjan har jag gett den ett...

2015 är snart över

Som vanligt så gör jag min sammanfattning över året som gått på Nyårsafton. Och som vanligt tycker jag, vid en första anblick, att jag stickat så lite under året. Det har jag ju så klart inte, men det har varit rätt många stora projekt, och då blir ju antalet färdiga saker färre.  Jag har gjort klart 6 koftor, varav 5 är gjorda efter CustomFit. Aldrig tidigare har jag varit så nöjd med mina koftor och tröjor som sedan jag började använda mig av CustomFit. Det blev bland annat 3 sommarkoftor (vilket känns väldigt tillfredsställande, det fanns ett stort hål i garderoben för just sommarkoftor) och favoriten är nog den i Cotton Viscose. Det var samma kofta som fick utstå mitt största textila misstag på mycket länge, en "olycka" med saxen jag kunde varit utan. Nå, det är lagat, nu ska jag bara komma på nåt sätt att gömma det (eftersom det inte...

Ännu mera rosa

Igår gick jag upp alldeles för tidigt för att ta bussen till Älvsjö och Syfestivalen. Den här gången var det extra jobbigt, eftersom det tog rätt mycket längre tid att resa än vad det brukar (det var en inlånad buss, kanske var inte chauffören van).  Det går ju knappt att besöka Syfestivalen utan att handla…så jag handlade. Och av någon mycket märklig anledning så handlade jag rosa saker. Konstigt va? Men jag gillar färg, och rosa är en klar favorit, så jag tänker inte skämmas. Men kan ni förstå, jag kom hem helt utan garn!!! Igen! Överst ligger 4 meter bomulls-sammet (med mycket kort lugg)från Korps och 3 meter ull/viscose-mellanlägg från Tusensköna. Det ska bli en jacka (eller kortare kappa), en sån där att ha mellan sommarjackan och vinterjackan. Om ni har en dos tålamod och petighet att undvara så kan ni skicka hit den, jag lär behöva den. På...

Precis så ska man INTE göra

Den där koftan som blev klar för ett tag sedan, ni vet, den som var så jobbig att sticka, eftersom den är gjord i Cotton Viscose?  Just den koftan har jag använt ett par gånger under en vecka, under London-resan vi nyss gjorde. Man brukar ju ha väskor, och i mitt fall är det en väska som jag bär tvärs över kroppen så den hänger på höger sida. Om man nu har det (och det har man ju, som vi nyss konstaterade), då kan det hända att det sliter på kläderna man har på sig. Det brukar inte bli så farligt, nån liten noppa eller så, och det går ju att få bort. Men om det nu är en kofta i Cotton Viscose (som vi också nyss konstaterade att det är) då blir det inte små noppor. Då blir det stora samlingar av "lugg" som man kan vilja bli...

Nu börjar det

Efter att koftdelarna fått torka i 3 dagar (sommartid är faktiskt inte bästa tiden att torka stickat, även om man skulle kunna tro det) så är det nu dags att sätta igång med sömnaden. Och jag gillar förvandlingen, den är fantastisk; från ihopsnurrade, smala tarmar till släta, lätthanterade koft-delar.  Sen kan man ju också hitta lite "synder" när man spänner ut det stickade. Som en lämnad maska i kanten…hur nu det gick till. Jag har verkligen haft tur, att maskan inte löpt där i kanten är inget mindre än ett litet under (jo, verkligen, det är ju Cotton Viscose, ett superhalkigt garn). Och det är nu min belöning för stickningen med halkigt garn kommer, nu ska det bli en kofta! Så nu är det bara att sätta igång (och det tänker jag göra så fort jag slutar skriva, jag vill ju ha koftan!)....

Scroll to top