Definitivt projektstyrt

Återigen stickar jag något med siktet inställt på resultatet. Det händer ju ibland – som tex när jag stickade en kofta i Cotton Viscose – att jag vill ha något plagg, men att det inte är det mest spännande som hamnat på mina stickor. Det här är nog det mest ospännande jag stickat på många år… Mil efter mil efter mil av slätstickning i tunt garn. Men jag vill verkligen ha det här plagget! Det ska bli en tunika (Lulu, av Julie Weisenberger, Cocoknits), men jag stickar i mycket tunnare garn än vad mönstret anger, så jag har gjort en CustomFit-version. Garnet är Sandnes Tynn Line, och jag stickar på stickor 3. Jag började med 218 maskor, men som tur är så minskar jag hela tiden. Jag funderade precis i början av stickningen på hur många maskor jag kommer att sticka, men beslutade rätt fort att jag inte ville...

Hur många?

Sjalen jag nämnde i förra inlägget är klar. Jag har stickat utan mönster, men tittat på Enfilade av Lisa Hannes, så jag kallar den för min Enfilade Lookalike. Garnet är Malabrigo Sock i färgen Sabiduria(det mörka), Black Trillium Fibre Studio Pebble Sock i färgen Daphne och en snutt Moods Of Colors Softsock i färgen Purple Plum Moods. Moods-garnet tog jag till för att kunna göra åt nästan allt (det finns några meter kvar) av Malabrigo-garnet, fastän Pebble sock tog slut. Jag stickade på 4 mm stickor för att få hålen att bli bra, så sjalen är något lösare än vad jag brukar göra (jag stickar normalt sjalar i sockgarn på 3,75).   Att göra klart saker är alltid roligt, men det uppstår ofta nån slags tomrum. Ett hål som måste fyllas med nåt annat. Det bästa är ju förstås om det hålet kan fyllas med nåt projekt som redan...

Aldrig fel

Enfärgade, slätstickade yllekoftor är aldrig fel, men som jag har konstaterat många gånger tidigare, det är inte mycket till bloggmaterial i dem. Särskilt inte när jag använder CustomFIt och det inte ens finns en bild på hur den förväntas se ut när den blir färdig. Addera tråkigt vinterljus till det, och det här blir resultatet. Fast ljuset idag är inte så illa ändå, snön som har kommit hjälper ju faktiskt till lite. Nä, vad den här bloggen behöver är lite inspiration. Som nytt garn, kanske? My precious! Det är Fyberspates Vivacious 4-ply i färgen Grape, inköpt hos Tant Thea (det är inte riktigt så rött i verkligheten). Om jag inte hinner ångra mig ska det bli en sjal, Lily Pool Terrace av Kirsten Kapur. Egentligen är den nog lite för asymmetrisk för min smak, men den är ju så fin! Ibland är det dessutom bra att utmana sina principer lite grann....

Bloggvänligt – och inte

När man, som jag, stickar rätt mycket slätstickade koftor blir det inte mycket att blogga om, det kan man ju inte påstå. Jag menar, hur roligt är det att titta på slätstickade korvar i olika, rätt neutrala, färger? Med det sagt, nu kommer det lite slätstickat i alla fall.  Det är en CustomFit-kofta (men allvarligt, är det nån som på riktigt tror att jag skulle välja nåt annat mönster?), som jag påbörjade i början på november, men som fick ligga till sig lite när jag började på den gråa, rätstickade koftan.  Garnet är Sandnes Sisu i en riktigt snygg mörklila som utgått, tyvärr är det lite svårt att få fram nåt av den färgen i vinterljuset. Bakstycket och en stor del av första ärmen är gjort, så det blir väl en kofta det här också, så småningom. Jag alternerar den här koftan med virkningen, för händerna pallar inte bara...

Det som är spännande med färg

Var det nån som trodde att jag skulle kunna hålla mig ifrån att börja på den nya sjalen? Det gjorde jag såklart inte.  Tänk att det är så trevligt att sticka ränder! Jag tror det är för att man ser att det händer nåt, hela tiden. Men det som är spännande med färg är att det funkar olika beroende på vad man gör med den. Tittar man på de 2 nystanen bredvid varandra så borde de bara inte fungera ihop! Det skär ju sig en del… Men uppstickat är det annorlunda, helt plötsligt funkar det.  Ibland kan man se liknande effekt när man stickar mönsterstickning med flera färger, nånting man tror ska funka blir inte alls bra, och nåt som borde bli jättefult blir hur bra som helst.  Fascinerande är det i alla fall! Mönstret är förresten Purlbreak av Stephen West....

Bladigt

Ibland faller jag hårt. Så hårt att jag bara måste gå och köpa garn (för att det inte finns garn i rätt tjocklek i lagret) och börja sticka nu, med en gång! Den här gången är det en mössa av Woolly Wormhead som har fått mig på fall. Jag har stickat mössor av Woolly Wormhead tidigare, senast var det Aeonium, och jag tror knappt jag har sett nån av henne som jag absolut inte gillar. Och i måndags kom det en ny mössa. En tvåfärgad med kortvarvs-blad, Toph . Den hamnade i min Ravelry-kö med blixtens fart, fast min första tanke var att jag skulle sticka den lite senare i höst. Sedan började jag fundera på garn, konstaterade att jag inte hade nåt bra i den tjockleken och kom på att jag tittat på ett Malabrigogarn tidigare i år, Dos Tierras. Och det garnet finns ju i min lokala...

Bästa sortens stickning?

Vad är egentligen den bästa sortens stickning? Något tillkrånglat som blir fantastiskt vackert på slutet, som spetsstickning? Mil efter mil av slätstickning, så man bara stickar på utan besvär? Flerfärgsmönstrat?  Som alltid så beror det på situationen. Jag är just nu (och har varit rätt länge) inne i en period med rätstickning. Bara rätstickning rätt upp och ner är ju inte jätteroligt att sticka, så det får ju gärna vara nåt som piggar upp det lite, så man inte somnar medan man stickar. Good Vibes är en sån stickning. Den har rätsstickning lite ökningar  ett enkelt spetsmönster som går att komma ihåg utan att titta på mönstret kortvarv färgbyten inget som kräver att man tittar på mönstret hela tiden, så att man klarar att läsa eller titta på tv samtidigt Jag tror den har allt. Bara 9 varv till, sedan får jag byta färg igen!...

Ännu mera färg!

Som jag sa i förra inlägget så började jag sticka på en sjal till. Det jag valde var Good Vibes, och varje rand ska få en färg. Jag har stickat första delen, så nu börjar det roliga! Jag har nystat alla härvorna, nu är det bara att sätta igång!...

En enda färg är för fegisar

Sjalen från förra inlägget var rolig att sticka på, så den är klar.  Jag blev förtjust i sjalen så fort jag såg mönstret, när det släpptes i slutet av juni. Rätstickning och ränder är ju aldrig fel och jag hade som av en händelse lite restgarner och lite nyinköpt garn från Moods of colors i lagret, så det var ju bara att börja! Mönster: Humphry Stickor: 3,5 mm (man använder 2 rundstickor och stickar en rand i taget, och byter sida för varje rand) Garn: Made by Jannika Sock100 (en av de rosa), Moods of colors Soft sock (grått och 1 av de melerade) och Glitter (resten) Man kan ju göra sjalen lite mer dämpad, genom att använda bara 2 färger, men varför fega när det finns så mycket fina färger? Om man väljer några nyanser av en eller två färger så blir den ju fortfarande lite sammanhållen, och...

Ologiskt

Det är sjalarnas år i år, det är tydligt. Visserligen har jag stickat sådär 70% av en kofta, men det enda som har blivit klart är sjalar. Närmare bestämt 5 stycken.  En zickzackscarf som är kort, eftersom den till slut var så tråkig att sticka på, så jag avslutade den bara för att jag inte orkade mer. Så tråkig så att det inte ens finns en bild på den i färdigt tillstånd. Stickad i Lang Mille Colori Baby. En halvmånformad Lakes and Rivers, stickad i Malabrigo sock och Cascade Heritage. En randig på-skrådden-sjal som inte har blivit fotograferad efter den första bilden.  Gjord i Malabrigo sock och nåt udda glittergarn. En på-skrådden-sjal med blommor efter eget huvud. I Malabrigo sock och Fleece Artist 2/6. Och ytterligare en på-skrådden-sjal med små prickar, också efter eget huvud. Som inte heller fastnat på bild. Och som också är stickad i Malabrigo sock,...

Scroll to top