Kategori: Stickeralla

Det kom paket i brevlådan idag. Det är alltid kul med paket, och det är extra kul när de innehåller nåt stickrelaterat. Dagens paket innehöll 4 böcker som jag själv beställt. Jag har knappt hunnit bläddra i dem, så jag har inte så mycket att säga om dem ännu. Gossamer webs är om Orenburg-sjalar, Yarn stash wonders är 101 projekt som kräver ett nystan var, och de andra 2 är romaner med sticknings-anknytning. Kanske kan något av alla mina ensamma nystan i lagret nu bli något fint. Stickböcker är intressant. Det finns de som har en massa mönster och de som mest handlar om maskor eller historia. Jag har båda sorterna (in abundance), men jag märker att jag använder mest de böcker som innehåller olika stickmönster, alltså inte de med en massa plagg i. Men jag skulle inte vilja vara utan de med plagg i, de ger mig en...

När solen skiner gäller det att passa på, så därför var jag ute och letade efter en skatt (läs geocaching) idag. Jag fann den, och jag var dessutom först.  Att vara först i geocaching är nåt speciellt, jag vet inte riktigt varför det känns så bra att hitta en ny skatt allra först. Det är nåt nördigt antar jag. Tänkte jag skulle visa hur innehållet i en skatt kan se ut: Som ni ser så är det inga märkvärdigheter, det kan vara allt möjligt, men inget av värde. Det vita som ligger under lejonet är själva loggboken, man skriver  vilken dag man fann skatten, och ev ett litet meddelande också, i den. När jag ger mig ut sådär så brukar jag passa på att njuta av naturen lite också. På säkert avstånd från otäcka kryp med fler än 4 ben, ska väl tilläggas. Jag sätter mig på en sten...

Jag tänkte bevisa att jag faktiskt stickar… inte bara berätta om det, så jag tog en bild på Queen Anne’s lace. Den har nu blivit så stor att det inte går att spänna ut och ta kort på hela stickningen. Det liknar mest en hög av väldigt lila garn, men jag lovar, det är en sjal. Fråga mig inte när jag ska använda den, jag menar, en lila, rund sjal i silke, när använder man det? Det skulle ju kunna vara fint till en sommarklänning förstås. Det innebär att jag måste jobba vidare på den, så att den är klar innan sommaren, annars är det ju ingen större mening med det. Idag har jag tillbringat ett par timmar i Uppsala, på stickcafé. Jag såg en fantastisk regnbåge på vägen dit, men eftersom jag satt i bilen så kunde jag inte ta fram kameran. Detta verkade vara tongivande för resten...

Jag behöver nya projekt ungefär lika mycket som jag behöver ett hål i huvet….Ändå sitter jag och drömmer. Om sjalar. Om egna idéer. Om allt möjligt. Ett av de mönster jag drömmer om är Forget-me-not- sjal av Evelyn Clark…. oooo, vad den är fin.Och jag har hittat en fin väska med flätor på. Men jag har ett självpåtaget projektstopp just nu. Åtminstone ett av de projekt jag redan håller på med ska bli klart innan jag börjar på nåt nytt.Så vad är statusen?Conwy-sockar –  en klar, den andra påbörjad. Inget second-sock-syndrom här inte.Tweedy Aran – ungefär 2/3 av framstyckena kvar, sedan ska den bara sys ihop och stickas en krage på.Queen Anne’s Lace – växer också ganska bra, men behöver bra koncentration. Inte pga mönstret i sig, för den är inte svår, men diagrammen är lite knöliga. Alltså, knepigt diagram, lätt stickning. Hmmm, nåt ska kanske kunna bli klart...

Jag. 42 år (hur blev jag så gammal?) västgöte (uttalas väschötte, bara så ni vet) storasyster (har 3 syskon) sambo (till Anders) kattmatte (till 2 kräsna, underbara djur) stickgalen (men det vet ni ju redan) överviktig (jo då, jag vet hur man går ner i vikt, det går bara inte så bra) boktok (önskar jag kunde läsa mer än jag gör) utbränd (det önskar jag inte ens mina fiender) besserwisser (absolut) ordvrängare och ordmärkare (av födsel och ohejdad vana) arbetslös (och börjar bli trött på det) och sjukpensionär (fast det heter ju sjukersättning numera) pratar för mycket (va, ville du ha en syl i vädret?) stressad (trots att jag har all tid i världen) bra på att starta projekt men inte fullt lika bra på att avsluta dem (vilket bevisas av alla mina stickprojekt) bra på att skriva (tror jag) älskar ordhumor (Terry Pratchett!) egentligen ganska blyg (det är...

Jag lyckades ta lite bilder på sjalen i dagsljus. Tänkte att jag måste visa dem, så ni får se hur färgerna ser ut egentligen. Så artistiskt, eller hur? Den virkade kanten är gjord i nåt som kallas kräftgång, nåt som jag aldrig hört talas om tidigare. Det tackar vi Liisa för. Det var någon mer inblandad i diskussionen om kant till den här sjalen, men jag har glömt bort vem det var. Ska bara visa några bilder till innan jag avslutar. Jag bakade bröd idag, min favoritvariant. Det finns åtminstone 2 anledningar till att det är min favorit, ett, det är grovt utan att vara gjort med surdeg, och två, man slipper ta i deg! Jag avskyr nämligen att håll på med deg….det torkar på händerna och det tycker jag är riktigt otäckt. Ett bröd som är smet istället för deg är därmed väldigt bra! Ogräddat: Gräddat: Gott är...

Mönster: Candle flame shawl.Stickor: 4,5 mm.Garn: Kauni 150g i färg EG.Modifikationer: ökat antalet maskor mellan flammorna.Virkad kant.Ska inte blockas, jag vill ha kvar flammorna som de är. Möjligen kan den sträckas en aning. Need I say more? Vad det gäller sländan… Tina, jag använder ingen skål. Tycker inte det behövs, den stannar så bra på plats ändå....

Jag har tagit kort idag. Funderade på att hålla er på halster lite till, men jag kunde inte. Min ömma moder och jag bestämde oss för att beställa varsin bok från USA. Efter lite letande hittade modern ett ställe som hade epost, så man slapp att ringa. Tjejen (damen? tanten?) på stället var snabb, och skickade tom paketet innan hon fått betalt. Portot var hysteriskt, för det skickades nog med extra snabb leverans, det gick från USA i torsdags, och kom fram igår. Nåja, jag kunde ju inte hålla mig ifrån att titta runt lite på siten, och hittade en support-slända som jag inte kunde motstå. Den är liten, lätt och man ska kunna spinna korta fibrer och tunt garn med den. Jag har testat lite med silke, och det kan verkligen bli tunt. Med en supportslända ska man tydligen stödja den med ena handen, och använda den andra...

Jag bara visste det. I lördags skrev jag om våren. Idag snöar det. Det är ju som förgjort! Ja, ja, jag vet, aprilväder, men i alla fall…… hoppet ökar och sen faller det, platt som en pannkaka. Suck. Idag var det stickcafé på biblioteket i närheten och jag var där. En helt annan sorts grupp än det stickcafé jag brukar besöka varannan måndag. En av deltagarna hade ett av de där enorma nystanen (med akrylgarn) som sägs räcka till en hel tröja. Jag kände hur snobbismen närmade sig ytan, men jag lyckades hålla truten stängd, för en gångs skull. Annars är det väl ganska tydligt vad jag anser om akryl. Akryl i allmänhet är gräsligt, och den sortens garn är ännu hemskare. Men jag måste säga att det var väldigt snygg färg! Hanna tyckte att det verkar vara svårt att få mig att tycka nåt är udda…. och så...

Om någon undrar vad jag menade med titeln på gårdagens post, så får ni fortsätta undra. Jag undrar nämligen själv vad jag menade. Det har sina sidor att skriva sina inlägg sent på kvällarna. Över till något mycket viktigare! Tävlingsresultat! Kommenterare nummer 400 blev: Ulrika. Det kommer lite garn på posten. Så över till udda intressen. Ni kanske inte har läst alla kommentarer, så därför gör jag en liten sammanfattning. Marie – anmälde sin man, och det räknas ju inte. Han skulle inte vunnit i alla fall, eftersom överflöd av IT-prylar inte är udda i det här hemmet. Lillstrumpa – fängelser och krig. Inte direkt udda heller här i vårt hus…. sambon är krigs-intresserad. Liisa – räknar bilnummerplåtar, det är ju ganska udda. Och en stensamling när man inte är 6 år är också lite udda. Emmy – ull, nej det är inte udda, hihi, men foton på djurvarnings-skyltar,...