Sigun hade rätt om det hon skrev i kommentaren….. troll spricker i ljuset. Lana är åter igång, jag fortsatte helt enkelt från det ställe jag var och gjorde några (mycket enkla) beräkningar för axelavmaskningen. Sedan har jag dessutom ändrat halsringningen något framtill. Jag är nu på framstycke nr 2, och det går undan. I övrigt försöker jag hitta det perfekta sjalmönstret för Lorna’s Laces-garnet, flämtar av värmen, tittar på Touren (det är ditt fel, Helene!), äter grönsaker så det nästan sprutar ur öronen (för nåt varmt orkar man inte äta), och försöker hitta tillräckligt med energi för att ta kort. Som ni ser har jag inte hittat nån energi till kort, det får helt enkelt bli en annan dag……...
Troll
Det finns troll. Jag lovar. Det har gått troll i Jaegers mönster. Varför skulle jag annars, när jag har stickat förbi ärmhålsavmaskningarna på Lana, märka att jag glömt göra utökningar i sidan som skulle påbörjats på varv 16? Hur jag än gör nu så blir det jobbigt. Repa upp eller räkna om, det är frågan. Jaegermönster har dåliga vibbar, det är bara att konstatera. Och jag är desperat, jag var ju inne i ett så bra flyt. Det är borta, slut, över, vad jag än kommer ta mig an nu så ligger katastrofen bakom hörnet och väntar. Det här kräver spetsstickning. Sjal. Vad som helst som är vackert och har hög egoförhöjande potential i förhållande till insatsen. Spetshalsduk blir det. I silke. Jag behöver tröst....
Besegrad… eller Det ÄR roligare att sticka med krulligt garn
Jag är besegrad. Av Ett Mönster. Det känns hårt att erkänna det, för jag brukar inte ha problem med mönster i så hög grad att jag är tvungen Att Sluta. Men nu har det hänt. Det här är var Rosita. Spetsstickning. Utan Diagram. Det kunde ha funkat, OM mönstret varit riktigt, men i det här fallet är mönstret väldigt fel. På de 13 mönsterrader jag hann göra fanns ett fel som var lätt att åtgärda, och ytterligare ett par fel som INTE gick att lösa med sommarhjärnan. Vad gör man? Man letar efter errata. Finns det errata att hitta någonstans i den stora värld som kallas Internet? NEJ! Man försöker göra ett diagram av mönstret. Går inte. Mönstret är fortfarande obegripligt och det finns ingen närbild på hur en rapport ser ut så att man kan lösa det. Man skriver till Rowan och frågar varför de inte har errata...
Trots allt
Jag fick en hemlig-vän-present nr 4 trots allt! Tack Randi i Norge, för den vackra mohairsjalen. Bilderna gör inte sjalen rättvisa, men vad gör man när KS åker till Norge och man inte har någon fotograf? Jag ville ju visa hur den ser ut på! En annan sjal är Clapotis, som har legat färdig länge. Efter en lätt omgång med strykjärnet kan jag nu visa upp det färdiga resultatet: Mycket trevlig. Sjalar ÄR bra! Den lilla koftan Cloud blir inte stor…..den växer, men stor blir den inte. Jag bävar för att sy ihop den, och behöva se hur liten den blir. Det återstår en och en halv ärm innan den är klar, sedan får jag se. Jag gillar att sticka den, även om jag är rädd för att den blir för liten. Calmer, jag säger bara Calmer! Jag vill sticka mer i Calmer! Kanske dags att ta fram den...
Hemlig vän 3
Ibland blir det fel, och jag fick 2 paket i tredje omgången…… vilket innebär att det inte blir nåt paket i omgång nummer 4. Paket nr 2 i tredje omgången kom från Ann-Tove i Norge. 500g ullgarn! Vilken generös gåva, TACK, Ann-Tove! Färgerna stämmer inte med verkligheten, den gröna är mer turkos egentligen. Det här blir nog ett tovningsprojekt!...
Före och efter
Ullrummet är under attack. KS’ kalas i helgen föranledde en undanröjning av den enorma hög som av någon anledning (fråga mig inte hur) ansamlats i fåtöljen bredvid favorithörnet i soffan. Denna fåtölj har nu befriats från sitt innehåll, och KS drog en lättnadens suck över att han till slut kan se fåtöljen som fanns under högen. Men att rensa fåtöljen räckte ju inte….. om det över huvud taget skulle få plats något i ullrummet så behövdes en akut upprensning bland garnerna. Förra veckans nedplockning av vävstolen som stått på parad framför skrivbordet gjorde inte att det var lättare att komma in, tvärtom. För att få ut vävstolen behövdes en del annat, så att säga, staplas på hög. Kaoset var obeskrivligt. Ett par timmar senare kunde man dock skönja hyllan bakom alla garner, och åtminstone en del av ullrummet är nu återupprättat i ett tillstånd som inte nödvändigtvis kategoriseras som...
Men funka nu då!
Jag tror att TypePad bestämde sig för att jävlas med mig….. bilderna satt hur som helst, inget var där jag ville ha det. Lagom tills det är dags att betala för kalaset. Dålig tajming. Men nu verkar det se bättre ut. Peppar, peppar....
Sen, senare…….
Långt efter Karin, Helene och Tove vill jag bara påpeka att jag var också där i måndags. På Warp & Weft alltså. Alla var verkligen där….en och annan saknades, men nog var det fullt av "kändisar". Och mer eller mindre alla handlade också, hur skulle man kunna låta bli? Själv kom jag hem med några rullar silke som harmonierar perfekt med alpackan som ska bli en kofta. Det ser ju inte mycket ut för världen just nu, mest som en lång tarm, men det blir toppenbra! Lite ribbstickning och så lite flätor där emellan… mmmmmm. I avdelningen "ser inte mycket ut" kan jag också presentera en färdig Clapotis. Inväntar sträckning, som förväntas ske vilket århundrade som helst. Dessutom en oformlig massa av garn som håller på att förvandlas till en sjal (nej, jag har inte för många sjalar, man kan aldrig få för många). Denna massa består av...
Ishockey-stickning
Ishockey på TV:n är helt OK. Man tillbringar lite tid med sambon OCH får sticka, vad kan man mer begära? Resultatet av de senaste kvällarnas idoga arbete är ett par färdiga muddar och en stadigt växande Clapotis. Muddarna är stickade i Blue Sky Alpacas Alpaca&Silk, ett fynd i Nystas reakorg! Hade jag råd skulle jag sticka en hel tröja i detta underbara garn, det är så mjukt och skönt och fantastiskt att sticka med.Mönster från Garnstudio, men mina är mycket kortare, jag hade bara 50g av garnet, då får man snåla. Clapotis växer, som sagt, men det får ni inte se mycket av. Den bild jag tog på hela sjalen blev så oerhört sunkig, så den mår ni bäst av att slippa. Men jag säger som Tove: Kate Gilbert (som har gjort mönstret) är ett geni! Man stickar och stickar, och just när det börjar kännas lite enformigt så...