Det går inte fort
Min Color affection är färdigstickad, nu ska den bara spännas ut. Detta innebär att jag helt gått över till min krokade sjal, och det är fortfarande roligt!
Men fort går det inte… Som tur är växer det mycket även om det inte går fort.
Det är en intressant känsla att jobba med det här, det är så mycket kompaktare än stickning. Om jag hade stickat det på stickor 5,5 mm så hade det varit väldigt löst och flygigt. Men det är inte stabbigt, det syns om man sträcker ut det lite.
Jag är på sista varvet innan man börjar med diagram, nu får vi se om jag kan ta mig vidare!
Ännu mer ny kunskap
Som om det inte räcker med att jag lär mig att knyppla, nu har jag gett mig på att kroka en sjal.
Jag är inte speciellt van ens vid virkning, så att ge mig på en krokad sjal, det är kanske att ta mig vatten över huvudet. Men den är ju så fin… och det kan ju inte bli mer än fel så att jag får repa upp det. Jag menar, pröva måste jag ju! Och min Color affection är nästan klar, så jag vill ha nåt nytt att ge mig på…
Det är inte mycket att visa än, men det här ska bli Venus (Ravelrylänk).
Garnet är Sylvia 2-ply från Posh yarn (merino/silke), som jag köpte för evigheter sedan. Garn från lagret alltså!
Så här långt är det inte svårt, bara lite pilligt.
Titta, det blir nåt!
Efter att ha klivit över en hööög tröskel, så har jag satt igång att knyppla! Jag satte på mönstret "Udd och stad" (antagligen alla knyppellärares grundmönster) på min dyna och tog fram den bibblo-lånade boken och satte igång. Det var lättare än jag trodde när jag först tittade i boken (den är väl inte det mest pedagogiska jag har läst), särskilt när jag gjorde som det stod.
Till höger är den första biten, alltså innan jag gjorde rätt. Nu fick jag lära mig själv att det har stor betydelse var man sätter nålarna.
Nästan 40 cm har jag lyckats åstadkomma… inte är det jämnt och inte är det snyggt överallt, men JAG har gjort det, och det kan bara bli bättre!
Bara resten kvar att lära sig.
Två på en gång
Två projekt har fått sista finishen idag och blivit klara.
Det här är Chinook (Ravelry-länk), en scarf som jag stickat i silke från BC-garn. Silke är så skönt att ha runt halsen, det blir svalt eller varmt, allt efter väderleken. Den här går precis lagom runt halsen och tog 2 härvor (vilka stickor jag använde kommer jag inte ihåg, jag har av någon anledning inte lagt in det på min projektsida). Och jag har fortfarande några flyttlådor kvar, men bara i mitt arbetsrum… det lär ta ett tag till innan de är borta.
Projekt nummer 2 är dessa handledsvärmare:
Många knappar på liten yta! Mönstret heter Spatterdash och är från Knitty.
Jag använde Drops Fabel och Delight till dessa, passar alldeles utmärkt. Det gick åt mindre än ett nystan av vardera och jag stickade på 2,25 mm. Kanten gjorde jag på 2,5 mm för jag hade ingen rundsticka i rätt storlek, men det var nog bara bra, nu blev inte kanten hård.
Och idag har jag sorterat mina garner, så nu är jag sugen på ett antal nya projekt… men jag har redan några på gång, så de ska få lite uppmärksamhet innan jag börjar på ytterligare något nytt.
Inspirationsfrågor
Garn och ord skickade mig 5 stycken inspirationsfrågor. Nu är ju jag den eviga kedjebrytaren, så jag kommer inte skicka det här vidare (om ni inte känner för att svara på samma frågor som jag, gör det om ni vill!), men svara, det ska jag, för jag tyckte det var bra frågor.
1. Vad får du stickinspiration av?
Ravelry, Ravelry och Ravelry. Kompisar. Garn. Och Ravelry. Att se något som någon har gjort, i verkligheten eller på bild är det mest inspirerande. Och, som jag skrev häromdagen, jag kan upptäcka saker jag inte trodde jag ville göra, bara för att nån annan gjort något fint.
2. Vad gör du om/när lusten och inspirationen tryter?
Taggar ner… dvs jag tar oftast och går över till nåt enkelt, som blir snyggt, men inte kräver så mycket engagemang, oftast nåt redan påbörjat. Gärna rätstickning, rätstickning är undervärderat.
3. Vilken sorts projekt blir oftast liggande?
De med för mycket detaljer. Jag använder sällan såna saker, så jag tappar ork och lust att sticka dem efter ett tag.
4. Har du någon gång övervägt att sluta sticka?
Jag har redan slutat en gång. Under början på 80-talet så stickade jag massor, men sen halkade jag liksom ur det där med handarbete över huvud taget och stickade ingenting alls i så där 10-15 år. En dag började jag brodera, och så småningom gick jag en kurs (Skapande arbete i ull) och rätt som det var hittade jag tillbaka till stickningen. Det var 10 år sedan nu, och nu har jag väldigt svårt att tänka mig att lägga av…
5. När är det som roligast att sticka?
När jag tittar på arbetet och det blir så där bra som jag aldrig trodde det kunde bli… då blir jag glad i hela kroppen och sitter och tittar på det jag skapat, och njuter…och ger mig själv beröm. För jag tycker det är viktigt att inte undervärdera sig själv och sitt arbete.
Ett loppisfynd
Jag har funderat i många år men aldrig kommit mig för… jag har inte ens provat.
Men idag gjorde jag ett fynd på loppis.
Vad kan det vara?
Jo, det här!
Och pinnar saknas inte.
Allt detta för endast 250 kronor. Nu ska jag bara lära mig hur man knypplar också!
Jag behövde väl det här (en extra hobby alltså) ungefär lika mycket som jag behöver ett hål i huvudet, men ibland kan man inte låta bli…
Lättpåverkad? Jag?
När jag tittar på mönster som kommer ut, tex i Knitty, så kan det ofta vara så att jag inte direkt faller för nåt, men när jag senare surfar på Ravelry så kan jag se samma mönster och falla direkt.
Spatterdash från Knitty är ett exempel. Jag såg dem, men reagerade inte nämnvärt på dem.Men så köade en kompis dem på Ravelry, och så såg jag den här versionen, och då var det kört. Nu blir det ett par i Fabel och Delight, och jag är jättenöjd. Idag hittade jag knappar till dem, så nu är det bara att köra på så jag får klart dem!
Hopplös blixtbild, men jag började på den melerade sektionen under kvällen, så jag hann inte ta nån bild i dagsljus.
Color affection (Ravelry-länk) har jag sett ett tag, men inte direkt funderat på, innan E stickade en i racerfart. Och då kunde jag så klart inte sluta tänka på den! Nu har jag skaffat garn för att göra den tunna varianten…
En lika hopplös bild. Färgerna är egentligen grått, rosa och mörklila.
Den ska jag nog börja på när halvvantarna är klara.
Är jag lättpåverkad eller är jag?
Ska man skriva nåt också?
Hopp och hej så tiden kan gå…helt plötsligt har nästan en månad ramlat förbi, och vi har till och med gått över till sommartid.
Mitt arbetsrum är fortfarande mer eller mindre oåtkomligt, jag har visserligen packat upp nästan allt, men bara huller om buller för att bli av med lådorna, nu ska allt sorteras också. Tur att jag gillar att sortera!
Så här såg det ut innan jag började, det är inte mycket bättre nu…
Jag hittade symaskinen och lite broderigarner och åstadkom en återvunnen kudde. En sliten Gudrun-jacka och lite broderier blev det här:
Jag hade kanske kunnat brodera ännu mer på den, men jag tycker nog det räcker.
Tröjan växer och har nu blivit rätt så otymplig. Båda framstyckena är klara och jag är i full färd med bakstycket. Lite fick jag göra om, för i mönstret är ärmhålet bara 20,5 cm djupt och det tycker jag är lite för lite.
Jag är väldigt förtjust i garnet, Rauma finullgarn, det är inte så mjukt och fladdrigt som många garner är nu för tiden, utan har mer stadga och definition, utan att för den skull bli raspigt!
För att ha nåt lite mindre att ta till vid behov så startade jag en liten sjal. Eller ja, en scarf, snarare.
Nästan samma färg, garnet är Jaipur silk, 2 härvor. Jag stickar tills första härvan tar slut, sedan börjar jag minska. Silkessjalar är skönt att ha runt halsen, och är nästan alltid lagom varmt, oavsett temperatur ute. Mönster är Chinook (Ravelry-länk).
I drömmen är allting möjligt
Gårdagens paket. 150 g Polworth från Ulltopias fiberklubb. Färgen heter Lothlórien.
Vad ska det bli? I drömmen är ju allt möjligt, men kanske ett tunt sjalgarn. Det skulle passa finfint som sjal att bära till en jeansskjorta…
Men först måste jag komma åt någon av spinnrockarna som står längst in bakom en massa lådor… kanske bäst att packa upp lådorna först.
Rött? Vinrött? Hallon?
Att det ska vara så svårt att fotografera rött! Och för den delen, att det ska vara så svårt att bestämma röd färg över huvud taget!
Jag stickar just nu en kofta i Rauma finullgarn, i färg 499. Den är inte röd, och den är inte vinröd, kanske hallonröd? Att fånga den rätta färgen på kort är i det närmaste omöjligt.
Trevligt är det i alla fall! Rauma finull är ett riktigt bra garn, ett av mina nya favoriter. Och inte blir det fasansfullt dyrt heller, det är väldigt drygt.
Det jag stickar på är Deco av Kate Davies, en kofta av precis den sort jag kommit fram till att jag använder allra mest. Det är roligt att sticka koftor med massor av mönster, men det jag hela tiden tar på mig är de släta, enkla koftorna, de som passar till det mesta och är lite mer klassiska i snittet. Så nu behöver jag väga alla nya projekt mellan det jag tar på mig och det som är roligt att sticka. Men det blir ju roligt att sticka om det slutar med att jag använder det jag åstadkommit!
Och jag är fortfarande monogam. Till viss del för att jag ännu inte packat upp mitt garn-/projekt-lager, men till viss del också för att det är så trevligt att se att projektet växer!
Kanske fortsätter det så här, kanske inte, det kan bara framtiden utvisa.
Senaste kommentarer