När solen skiner gäller det att passa på, så därför var jag ute och letade efter en skatt (läs geocaching) idag. Jag fann den, och jag var dessutom först. 
Att vara först i geocaching är nåt speciellt, jag vet inte riktigt varför det känns så bra att hitta en ny skatt allra först. Det är nåt nördigt antar jag.

Tänkte jag skulle visa hur innehållet i en skatt kan se ut:


Som ni ser så är det inga märkvärdigheter, det kan vara allt möjligt, men inget av värde. Det vita som ligger under lejonet är själva loggboken, man skriver  vilken dag man fann skatten, och ev ett litet meddelande också, i den.

När jag ger mig ut sådär så brukar jag passa på att njuta av naturen lite också. På säkert avstånd från otäcka kryp med fler än 4 ben, ska väl tilläggas. Jag sätter mig på en sten eller så, lyssnar på fågelkvitter, tittar på blommor och låter solen värma mitt ansikte. Mmmmmmm.
Några bilder från utflykten ska ni få. Imorgon kanske jag kan skriva om stickning igen…. den som lever får se.

På den sista bilden, titta längst upp, det var det jag ville ha med på bilden, men jag lyckades visst bara halvvägs.

Jag tänkte bevisa att jag faktiskt stickar… inte bara berätta om det, så jag tog en bild på Queen Anne’s lace. Den har nu blivit så stor att det inte går att spänna ut och ta kort på hela stickningen.


Det liknar mest en hög av väldigt lila garn, men jag lovar, det är en sjal. Fråga mig inte när jag ska använda den, jag menar, en lila, rund sjal i silke, när använder man det? Det skulle ju kunna vara fint till en sommarklänning förstås. Det innebär att jag måste jobba vidare på den, så att den är klar innan sommaren, annars är det ju ingen större mening med det.

Idag har jag tillbringat ett par timmar i Uppsala, på stickcafé. Jag såg en fantastisk regnbåge på vägen dit, men eftersom jag satt i bilen så kunde jag inte ta fram kameran. Detta verkade vara tongivande för resten av kvällen eftersom jag inte fick fram den för att ta en enda bild på hela tiden. Vad har jag kameran till egentligen?

Jag behöver nya projekt ungefär lika mycket som jag behöver ett hål i huvet….
Ändå sitter jag och drömmer. Om sjalar. Om egna idéer. Om allt möjligt.

Ett av de mönster jag drömmer om är Forget-me-not- sjal av Evelyn Clark…. oooo, vad den är fin.
Och jag har hittat en fin väska med flätor på.

Men jag har ett självpåtaget projektstopp just nu. Åtminstone ett av de projekt jag redan håller på med ska bli klart innan jag börjar på nåt nytt.
Så vad är statusen?
Conwy-sockar –  en klar, den andra påbörjad. Inget second-sock-syndrom här inte.
Tweedy Aran – ungefär 2/3 av framstyckena kvar, sedan ska den bara sys ihop och stickas en krage på.
Queen Anne’s Lace – växer också ganska bra, men behöver bra koncentration. Inte pga mönstret i sig, för den är inte svår, men diagrammen är lite knöliga. Alltså, knepigt diagram, lätt stickning.

Hmmm, nåt ska kanske kunna bli klart i veckan? Imorgon är det ju stickcafé, så då ska väl något projekt växa till sig.

Jag.

• 42 år (hur blev jag så gammal?)
• västgöte (uttalas väschötte, bara så ni vet)
• storasyster (har 3 syskon)
• sambo (till Anders)
• kattmatte (till 2 kräsna, underbara djur)
• stickgalen (men det vet ni ju redan)
• överviktig (jo då, jag vet hur man går ner i vikt, det går bara inte så bra)
• boktok (önskar jag kunde läsa mer än jag gör)
• utbränd (det önskar jag inte ens mina fiender)
• besserwisser (absolut)
• ordvrängare och ordmärkare (av födsel och ohejdad vana)
• arbetslös (och börjar bli trött på det)
• och sjukpensionär (fast det heter ju sjukersättning numera)
• pratar för mycket (va, ville du ha en syl i vädret?)
• stressad (trots att jag har all tid i världen)
• bra på att starta projekt
• men inte fullt lika bra på att avsluta dem (vilket bevisas av alla mina stickprojekt)
• bra på att skriva (tror jag)
• älskar ordhumor (Terry Pratchett!)
• egentligen ganska blyg (det är kanske därför jag pratar så mycket)
• körsångare
• problemlösare
• rörig, men trots det bra på administration
• någorlunda pedagogisk
• otålig

En ganska vanlig människa, med andra ord.

Jag lyckades ta lite bilder på sjalen i dagsljus. Tänkte att jag måste visa dem, så ni får se hur färgerna ser ut egentligen.


Så artistiskt, eller hur? Den virkade kanten är gjord i nåt som kallas kräftgång, nåt som jag aldrig hört talas om tidigare. Det tackar vi Liisa för. Det var någon mer inblandad i diskussionen om kant till den här sjalen, men jag har glömt bort vem det var.

Ska bara visa några bilder till innan jag avslutar. Jag bakade bröd idag, min favoritvariant. Det finns åtminstone 2 anledningar till att det är min favorit, ett, det är grovt utan att vara gjort med surdeg, och två, man slipper ta i deg! Jag avskyr nämligen att håll på med deg….det torkar på händerna och det tycker jag är riktigt otäckt. Ett bröd som är smet istället för deg är därmed väldigt bra!

Ogräddat:

Gräddat:


Gott är det också, och det gör ju inget, eller hur?

Mönster: Candle flame shawl.
Stickor: 4,5 mm.
Garn: Kauni 150g i färg EG.
Modifikationer: ökat antalet maskor mellan flammorna.
Virkad kant.
Ska inte blockas, jag vill ha kvar flammorna som de är. Möjligen kan den sträckas en aning.

Need I say more?

Vad det gäller sländan… Tina, jag använder ingen skål. Tycker inte det behövs, den stannar så bra på plats ändå.

Jag har tagit kort idag. Funderade på att hålla er på halster lite till, men jag kunde inte.

Min ömma moder och jag bestämde oss för att beställa varsin bok från USA. Efter lite letande hittade modern ett ställe som hade epost, så man slapp att ringa. Tjejen (damen? tanten?) på stället var snabb, och skickade tom paketet innan hon fått betalt. Portot var hysteriskt, för det skickades nog med extra snabb leverans, det gick från USA i torsdags, och kom fram igår.

Nåja, jag kunde ju inte hålla mig ifrån att titta runt lite på siten, och hittade en support-slända som jag inte kunde motstå. Den är liten, lätt och man ska kunna spinna korta fibrer och tunt garn med den. Jag har testat lite med silke, och det kan verkligen bli tunt. Med en supportslända ska man tydligen stödja den med ena handen, och använda den andra handen till själva spinningen. DET kan nu ta lite tid att lära sig.
Eftersom boken handlar om att spinna på spinnrock med en hand så kanske det kan finnas några bra tips som går att applicera även på sländan. Eller så får jag anropa lite hjälp från såna som kanske kan. ÅSA! Vet du hur man gör?

Jag bara visste det. I lördags skrev jag om våren. Idag snöar det. Det är ju som förgjort! Ja, ja, jag vet, aprilväder, men i alla fall…… hoppet ökar och sen faller det, platt som en pannkaka. Suck.

Idag var det stickcafé på biblioteket i närheten och jag var där. En helt annan sorts grupp än det stickcafé jag brukar besöka varannan måndag. En av deltagarna hade ett av de där enorma nystanen (med akrylgarn) som sägs räcka till en hel tröja. Jag kände hur snobbismen närmade sig ytan, men jag lyckades hålla truten stängd, för en gångs skull. Annars är det väl ganska tydligt vad jag anser om akryl. Akryl i allmänhet är gräsligt, och den sortens garn är ännu hemskare. Men jag måste säga att det var väldigt snygg färg!

Hanna tyckte att det verkar vara svårt att få mig att tycka nåt är udda…. och så är det kanske. Det är ju svårt att tycka att det man själv är intresserad av är särskilt udda. Fast jag tycker faktiskt nummerplåtsräkning är udda, även om det kanske är känt och relativt vanligt. Det borde jag kanske inte göra, för själv sitter jag och bildar ord av nummerplåtarna (med väldigt specifika regler om hur man "får" göra). Det finns mycket att upptäcka, det kan jag i alla fall konstatera.

Jag fick ett paket idag, men jag har inte fotat något, så det  får vänta till imorgon. En cliffhanger! Hihi.

Om någon undrar vad jag menade med titeln på gårdagens post, så får ni fortsätta undra. Jag undrar nämligen själv vad jag menade. Det har sina sidor att skriva sina inlägg sent på kvällarna.

Över till något mycket viktigare! Tävlingsresultat!

Kommenterare nummer 400 blev: Ulrika. Det kommer lite garn på posten.

Så över till udda intressen. Ni kanske inte har läst alla kommentarer, så därför gör jag en liten sammanfattning.

• Marie – anmälde sin man, och det räknas ju inte. Han skulle inte vunnit i alla fall, eftersom överflöd av IT-prylar inte är udda i det här hemmet.
• Lillstrumpa – fängelser och krig. Inte direkt udda heller här i vårt hus…. sambon är krigs-intresserad.
• Liisa – räknar bilnummerplåtar, det är ju ganska udda. Och en stensamling när man inte är 6 år är också lite udda.
• Emmy – ull, nej det är inte udda, hihi, men foton på djurvarnings-skyltar, jo, det är udda.
• Åsa – Tiveden och växtinsamling… njae.
• Tina – Keltiska språk, nix, inte direkt udda.
• Sigrinn – virkar saker av gamla videoband. Nu snackar vi udda!
• Cecilia – sovmorgnar. Det borde ju vara udda med det morgontidiga samhälle vi bor i… men, nej.
• Anki – pennor och anteckningsböcker. Hej, kamrat! Inte så udda dock.
• Anna – mord och kyrkor. Inte så udda i mina ögon, men säkert i många andras.
• Maria – kaffe, och mer än en daglig latte. OK, det här är udda för mig, för jag dricker inte kaffe, men för andra? Inte så troligt.
• Johanna – reservoarpennor. Det har ni ju redan förstått att jag också gillar, så det kan ju inte vara udda.
• Pia – ordspråk etc. Tyvärr. Jag är ordvrängare, jag älskar ord.
• Hanna – dokumenterar allt. Njae, inte så udda.
• Monica – kyrkogårdar. Dödligt udda… ha ha ha (ett så dåååligt skämt).
• Elisabeth – samlar på julkrubbor. Jo, det är ju rätt udda.
• Virknålen – vikingatiden. Ännu ett av mina egna intressen. Inte udda.
• Ulricha – singelskivor, fågelskådning, CSI och blommor. Alltså, fågelskådning är ju liiiite…. är du med i den där klubben som får sms när det kommer nåt ovanligt också?
• Ulrika – mord, Japan och ord. Inte ett rätt här! Alltihop är ju så o-udda det kan bli (säger hon som delar dessa intressen).

En del rätt udda grejer, andra inte så udda…. i alla fall inte i mina ögon, även om omgivningen nog tycker nåt annat.

Och vinnaren är – *trumvirvel*, *fanfar* mm: Sigrinn!

Virka saker av videoband…. definitivt udda. Hör av dig till mig, Sigrinn, så ska du få ett paket på posten.

Tack, allihop, för alla kommentarer, det har varit jätteroligt att läsa!

Så, på slutet, ett litet tillkännagivande. Är du efter i ABC-leken? WHO CARES? Inte jag i alla fall. Skriv när du vill, eller inte alls om du vill. Vi gör det för att det ska vara kul. Och kul är det, jag läser alla era inlägg!

Förra helgen, när jag köpt min lilla sköldpadda, så lovade jag att jag skulle visa min lilla djursamling.
Så, här kommer en kavalkad.

En häst från 70-talet. Jag har för mig att detta var den första jag köpte, jag föll direkt för den.

Den är gjord av Timo Sarvimäki, på Designhuset i Lidköping (som startades av Carl-Harry Stålhane).

Denna naturtrogna häst har jag ärvt av mormor. Det finns inga stämplar, inga märken alls. Jag skulle tro att det är nån massproduktion från 50-talet eller så. Den är söt, och jag skulle gärna veta lite mer om den. Mamma, kommer du ihåg nåt om den? Har den funnits "alltid"?

Giraffen har heller inga kännetecken, och här har jag inte ens en gissning  om vilket  årtionde den kommer ifrån.

Det gäller även för denna lilla elefant.

Det här är ett mycket litet får, som jag har köpt nånstans i Sverige, men jag kommer naturligtvis inte ihåg var. Jag och sambon var ute på nån tur, det kan ha varit i Dalarna.

Den här fågeln är inte i porslin utan i metall, så egentligen kvalificerar den inte in i gänget. Men jag tycker den är så söt! Det är mitt näst nyaste köp och hittad på Tradera.

Lisa Larson är en av mina favoritdesigners vad det gäller keramik. Det är nåt med hennes djur som får mig att vilja ha varenda en, men jag gillar också en hel del annat som hon gjort. Taxen här är en del i en serie som heter Lilla zoo.

Så till sist, min absoluta favorit! En ko  som också är av Lisa Larson.

Det finns några fler figurer av henne, som jag vill ha på lite längre sikt, bla en bullterrier, en åsna och  ABC-flickorna.

Så där, sista bilden för idag blir en samlingsbild på djuren, där de står ovanför min säng.