Månad: juli 2008

Blandade saker…. Jag slog till och beställde boken Color in spinning. Det ska bli intressant att läsa den. Rätstickning och glada färger ÄR bra.  Virkning och glada färger är också bra.  Att glada färger innefattar rosa måste vara nåt konstigt sammanträffande. Jag har inte fått andra-vanten-syndrom, vilket skulle bevisas:  Det är kul att leka med färger på datorn. Kolla! Det är inte rosa! Jag vet fortfarande inte vad som ska bli mitt OS-projekt. Jag tror att jag bestämmer mig när jag ser vilka tider det kommer vara TV-sändningar (så jag vet hur mycket jag kommer att titta)....

Jag har funderat på att färga lite, fast med lite mer tanke bakom än vad jag i normala fall har. I ett nummer av Spin-Off (sommar 2006) som jag läser just nu så finns det en artikel om färgval som är mycket intressant. Det handlar om att ta foton med bilder som har färger man gillar, och sedan ta in bilden i ett bildhanteringsprogram, ”suga upp” färger och kombinera dem som streck på en tom bild. Det låter knöligare än vad det är, jag har provat lite. Jag ska försöka att färga nåt efter en sådan förlaga och visa senare. Jag tror jag måste plocka fram min färgbok också, Color Works av Deb Menz. Kanske ska jag skaffa hennes andra bok, Color in spinning, också, men det har jag inte bestämt än.Den första är mer om färgteori, den andra om att färga för att spinna. Jag färgar i mikrovågsugnen,...

En vante klar, en kvar…. Egentligen ska den fodras med en innervante, men det kommer inte få plats. Jag har stickat med stickor 3.5, kanske kunde jag stickat med fyror istället, men det är helt OK som det är. Det är inte nödvändigt med en innervante, de blir nog ganska varma ändå, med alla extra trådar inuti. Jag vill visa insidan av tummen, kolla hur snyggt det är med en linje från handen! Såna små detaljer gör mig alldeles lycklig! Nu ska det bara bli en vante till, och sedan ska de tvättas och spännas lite, så de ojämna maskorna försvinner....

Mönsterstickade vantar är roligare! Jag befinner mig i ett vantrus… ett toppenmönster, ett toppengarn, det är en sån kombination som får mig att då och då titta lite på det jag stickar, och säga till mig själv: ”vad bra det blir”. Och vantar går dessutom fort att sticka….. Jag har börjat fundera på vad jag ska ha för OS-stickning. 16 dagar, vad hinner man sticka på den tiden? Förra gången det begav sig trodde jag att jag skulle sticka en Mermaid. Det lyckades inte riktigt, så den här gången måste jag vara lite mer realistisk.Jag har några kandidater (och fler kan det bli): Slå om i skrå rib, Woolpeddler shawl från boken Folk Shawls, fast som Mustaa villaa har gjort den, en sjal från boken 19 nydelige sjaler, en tröja med får till brorsonen….Det finns garn hemma till alltihop, så det är inget problem. Vad det än blir som...

eXtremt sen? Eller kanske som i följande X…. X – beteckning för musikalier i SAB, bibliotekens klassifikationssystem. Jag gillar klassifikationer. XTC – ett ”new age”-band från England som jag gillar. Xantippa – en grälsjuk kvinna, något som jag inte är, det finns bättre saker att göra. X-kromosom – nåt jag har 2 av, eftersom jag är kvinna. efeXor – den medicin som upprätthåller balansen i min hjärna så jag slipper depression. Många vill inte äta antidepressiv medicin, jag är glad att den finns. Allt är bättre än att leva livet i grått och svart....

Kan man bli kär i ett garn? Om man kan det, då har jag blivit det. Jag tror jag har blivit det även om man inte kan det. Fiddlehead mittens i Rowan Felted Tweed (jag har inte köpt ett kit, mönstret finns till salu på Ravelry). Detta garn är underbart! Mjukt och ändå tweedigt, fina färger, trevligt att sticka med. Jag vill sticka nåt stort, nåt att svepa in mig i! Av alla Rowans garner jag har provat kan jag bara komma på ett enda som jag absolut inte gillar, och det är Summer tweed, ett torrt silkeblandgarn. Allt annat är så himla bra att jag skulle kunna utbrista i någon lyrisk sång här på studs, men jag ska bespara er. Så, som ni ser så går tvåfärgsstickningen bättre nu. Jag lydde Liisas råd också, och stickade klart ett litet projekt som legat länge, det gick fort, på mindre...

Det finns inte mycket som slår en dag i skuggan, med vänner och ull, borta från den allra värsta värmen.Åsas björk gav fullgott skydd hela dagen, när vi var inbjudna till en kardningsdag. Kardar gör man ju bäst i sällskap, eftersom det faktiskt är ganska tråkigt. Har man sällskap går det desto fortare (jag kardade dock inte någon längre stund, eftersom jag insåg att jag inte vill göra nåt av den ull jag har, åtminstone inte för tillfället). Kameran var med, och jag tog till och med fram den! Ser det inte trevligt ut? Ylva och E-K kardar för fullt (de och samtliga andra närvarande, utom undertecknad, kardade och tesade för fullt hela dagen, själv virkade jag). Tina blev klar med sin gröna ull. Åsa tesade mest, men här kammar hon lite (med en hundkam). Så här kan det se ut när man kammat ull och ska dra ut...

Om ni inte visste det så är jag en ”bag-aholic”. Jag älskar väskor, i alla former och sorter. Stickpåsar, handväskor, shoppingkassar, ja vad som helst. Nu har jag kombinerat min (numera mycket lilla) stickleda med virkning och väska, och voila: En virkad väska är på gång. Den uppmärksamma ser ju genast att det är samma garn som i den för gulliga skon, och ja, jag har repat upp den. Det här är mycket bättre! Mönstret är från Garnstudio och är helt OK även för en låg-nivå-virkare som jag. Så nu ska jag ge mig själv ett råd: om jag har stickleda, då kan jag virka lite. det kan till och med bli riktigt kul att virka, och det blir garanterat kul att stick aigen när man får vila lite från det som stör (även om det inte är så störande längre). Imorgon åker jag på kardningsparty ute på landet....

Rätstickning och glada färger funkar, jag blev nöjd av det, och stickglädjen kom tillbaka. Jag vågade mig till och med på lite 2-färgsstickning idag, men det var lite blandat resultat på det, så det får ligga lite till. Det är tur att det finns lite medel att ta till när det tjorvar ihop sig i stickningen, för jag vill inte låta bli att sticka. Jag mår bra av att sticka, så det är lite jobbigt när det kommer såna där svackor. Det märkliga är också att jag tycker att det är helt OK att sticka rätstickning länge, men jag får tråkslag av slätstickning, så det var inget alternativ att ta upp den röda tunikan. Hur gör ni när ni kommer in i en stickningssvacka? Har ni några fler tips som jag kan prova nästa gång? Helst nåt som inte innebär att starta ett nytt projekt, för det är jag...

En toffel? Den ser ut precis som den ska, men jag har tappat sugen totalt. Den är liksom för gullig.Dessutom är chansen att jag ska använda den ungefär lika med noll, eftersom jag går med hårda tofflor här hemma (tänk katthår och kattsand, så förstår ni varför). Så nu vilar denna toffel i väntan på att jag ska besluta mig för om jag ska göra en till eller om jag ska repa upp den (process-stickning i dess sanna mening). Inget annat var roligt att sticka på heller. För mycket jobb, fel resultat, tråkigt, eller vad som helst….Dags för enkel rätstickning i glada färger för att återfå stickningsglädjen. Rätstickad sjal på tvären. Färgkrafts garn (i en färg utan namn, speciellt för YlloTyll). Stickor 5mm. Recept för lyckad stickning när man har svårt att tycka att nåt är bra. Men jag blir godissugen……...