Ränderna går aldrig ur

Den som följt mig ett tag vet att ränder och rätstickning är nåt jag verkligen gillar. Det är något tillfredsställande i att sån enkel stickning kan ge ett så trevligt resultat… men inte nödvändigtvis roligt, det ÄR roligare att göra nåt komplicerat än att bara sticka räta maskor. Men samtidigt är räta maskor avkopplande, och så här på höstkanten när mörkret sänker sig vill jag gärna ha enkla stickningar med snabbt resultat. Jag har alltså gjort klart sjalen Precipice. Den här sjalen innehåller något mer än bara rätstickning, det finns lite ökningar och hoptagningar också. Jag har skrivit om det tidigare, men här kommer lite fakta: Mönster: Precipice av Carissa BrowningGarn: Malabrigo Sock i färgerna Plomo (grått), Sabiduria (lila) och min egna handfärgade variant (det ljusa, med rosa och lila stänk, färgat på vitt garn).Stickor: 3,75 mm. Jag kunde ha fortsatt sticka på min koksgrå kofta, men nej, det...

Grönt är skönt?

Det gick ju raskt! Jag hade nog räknat med att det skulle ta en vecka till innan den gröna koftan blev klar, men väl inne på upploppet så gick det undan. Sen måste jag väl medge att jag ”fuskat” lite, istället för att blöta ner alla delar och spänna ut dem (och vänta på att de torkar) så har jag använt mitt ångstrykjärn och bara pressat delarna (mycket snabbare och himla smidigt). Det här är ingen kofta som gör sig märkvärdig, bara slätstickning och raka stycken, lagom lös och ledig.. Det enda ”speciella” är sadelaxlarna. Jag tror inte jag har stickat nåt med sadelaxlar tidigare, men det blev ju bra, så jag lägger det till listan över konstruktioner jag gillar. Mönstret (Wild Fillies) är lite i rörigaste laget. Det finns fyra varianter att välja mellan (kofta eller tröja, med v-ringning eller rund ringning), men det är ett enda mönster,...

Grå kulturtant

Nu blir det grått så långt ögat når, både i det sydda och i det stickade. Och jag tror att jag gör skäl för titeln, det är en aning kulturtantigt det här, speciellt med de skorna jag valde att ha till. Men varför inte, det är inget fel på att vara en kulturtant! Japp, min Sous Sous är klar! Att sticka flätor är roligt och jobbigt på samma gång, det kräver lite uppmärksamhet, så projektet fick ligga till sig lite under sommaren innan jag tog tag i det på nytt. När jag väl gjorde det gick det undan. Mönstret är Sous Sous av Nora Gaughan, och jag stickade i ONION Knit No. 4 Organic Wool + Nettles på stickor 4. Det garnet var tidigare en rätstickad kofta, men den gillade jag inte alls, så jag repade upp koftan för sådär 2 år sedan. Jag försökte sticka en annan kofta...

Något avvikande

Äntligen har det varit svalt nog att ta kort på en ylletröja! Det är alltså den cerise tröjan, som ni fick smakprov på i förra inlägget, som nu har hamnat på bild. Den här sortens tröja hör ju inte direkt till vanligheterna i mitt stickliv, men lite förändring skadar väl inte? Den är kort, kanske lite i kortaste laget, och passar nog bäst till klänning, men det går rätt bra till de här vida byxorna också, i alla fall om jag drar ner den lite framtill. Jag har stickat den i Schoppel-Wolle Admiral Hanf, i färgen Soft pink (var nånstans är den här färgen soft, jag bara undrar!?). Ränderna (som är gröna, men ser gula ut på bilderna) är i Malabrigo sock, i färgen Lettuce. Och mönstret? CustomFit, som vanligt. Även byxorna är egen tillverkning och de är helt klart ett av sommarens favoritplagg. Så sköna, flaxiga och svala....

Inte riktigt som jag tänkte

Ibland har jag så bra idéer, men vissa av dem håller inte riktigt när de kommer utanför mitt huvud. Det är exakt vad som hände med min senaste sjal (halsduk? den är rektangulär). Jag kombinerade lite garner i grått och lila och lade sedan till ett handspunnet, rosa garn. I huvudet blev det helt perfekt med en rosa rand bland det gråa och lila, men i verkligheten? Njae, inte riktigt, då. Det rosa garnet var lite, lite tjockare än de andra och färgen var vass och skarp, den stack verkligen ut (på ett negativt sätt). Så det blev en rask kursändring, jag tog helt enkelt bort det rosa. Jag funderade en kort stund på att stoppa in något annat, men det kändes inte bra, så det blev ingen annan färg. Och nu känns det helt rätt att det bara blev grått och lila. Det blev en lite nedtonad sak,...

Variation?

Tider som dessa kräver variation? Flufftröjan är uppenbarligen inte speciellt intressant, för den får bara lite uppmärksamhet då och då. Istället hittar jag på det ena och det andra, allt för att få åtminstone lite variation i tillvaron. Nu har ju inte jag speciellt svårt att hålla mig hemma, även i normala fall tillbringar jag mycket tid här i huset, men lite blandning är ju kul. Så jag började alltså att virka. Ett kuddöverdrag. Kanske har det ändå gått lite för långt, jag hör definitivt inte till dem som pyntar och piffar min omgivning. Förutom när jag får nåt litet ryck, då. Vilket jag tydligen fick nu, för det blev ett kuddöverdrag (och jag gillar det). Mönstret heter Sunny Spread och är tänkt som en filt, men jag tyckte det räckte med en kudde. Jag såg någon som hade gjort så här, och jag gillade det, så jag härmade...

Tiden går

Ibland går det uppenbarligen fortare att sticka nåt än att blogga om det… Tröjan Tramontane tog 13 dagar från start till mål, men det har tagit 21 dagar att blogga om den. Jaja, bättre sent än aldrig, brukar det ju heta. Den här gången blev det CustomFit-mönster igen, det är ju ett säkert kort, med den skillnaden att jag inte själv valde design, jag tog en av Amy Herzogs färdiga modeller istället. Sett så här i backspegeln hade jag kunnat göra den lite längre, tror jag, garnet hade definitivt räckt till det. Men nu är det som det är, och jag tror inte att jag kommer att repa upp och göra om. Det här är en lite vidare, rak tröja, stickad i ett garn som legat länge och väl i lagret, jag köpte det på Tradera i februari 2009! Det kändes oerhört tillfredsställande att sticka i nåt från lagret,...

Scroll to top