Det har inte varit mycket till ljus för fotografering den senaste tiden så det gäller att passa på idag, när solen skiner så vackert! Eira börjar närma sig slutet. Kroppen är klar och ärmarna är det ca 10 cm kvar på. Jag har provat och än så länge ser det bra ut, nu gäller bara att det sista blir bra det också. Även om ljuset är tillräckligt så är färgåtergivningen lite skum, det är så mycket mer lila i verkligheten, en rätt djup, blålila som är jättesnygg. Enligt mönstret skulle man sticka ärmarna runt, och det är väl egentligen bra, man slipper ju rätt mycket aviga maskor. Men jag har ingen kort rundsticka i rätt storlek, och jag gillar inte att sticka Magic loop, så därför valde jag att sticka dem fram och tillbaka. Då kunde jag dessutom sticka båda samtidigt (bara tanken på att sticka 2 ärmar runt,...
2011 i backspegeln
Ännu ett år har rusat förbi, ett år med lite mindre antal färdiga projekt än det brukar vara. Det finns inga särskilda anledningar till detta, kanske har jag bara lagt ner mer omsorg på det jag har stickat? Nåt som faktiskt överraskar mig är att jag tog tag i inte mindre än 5 gamla surdegar: Bling, Gail, Basic Bordeaux, Vita vintervantar, och en färgglad sjal som aldrig blev bloggad. Samtliga hade legat mer eller mindre länge i UFO-högen. En del som också låg i högen blev faktiskt upprepat, eftersom jag insåg att de aldrig skulle bli klara. UFO-högen har således minskat, men är fortfarande på en ganska ohanterlig nivå. Det projekt som jag är allra mest nöjd med i år är Blått och blandat, koftan i en massa blåa nyanser. Målsättningen för 2012 är att få ner antalet UFO ännu mer, att göra åt en del av allt fint garn...
Det var ju en sån bra idé
Jag hade en sån bra idé till min Featherweight cardigan, som jag skrev om i den här posten. En bred spetskant med raka hörn, oj vad snyggt det skulle bli. Jag testade hörnet. Diagrammet var inte roligt att läsa, och en del svordomar över konstiga tyska lösningar kom över mina läppar, men det blev bra. Nu har jag konstaterat att garnet inte kommer att räcka. Total antiklimax, nu måste jag komma på nåt annat att göra istället. Spetskanten får vila, men nån dag ska den hamna på en kofta....
Modell
Det är svårt med bilder nu när det är så mörkt, men jag lyckades ta en bild på mig själv i den nya tröjan. Den blev riktigt bra, och kommer antagligen användas mycket. En halssak blev klar i november. Starkt influerad av Liisa som var inspirerad av Ilsefin så blev det en patentstickad ring, i min version är den stickad i Rowan Felted Tweed. Det gick åt nästan 4 nystan, och jag stickade på 5.5mm stickor. Eftersom provlapparna jag skrev om i förra posten inte har utfallit till belåtenhet (inte pga färgen, utan pga masktätheten), så behövde jag nåt annat att sticka på. Egentligen ville jag starta något nytt, det drar i startitis-tarmen, men så blev det inte. Min hjärna är nämligen överbelastad för tillfället och jag behöver nåt enkelt, så – under över alla under – jag tog fram ett UFO ur högen och satte igång. Det här är...
Till slut
Till slut tog jag mig i kragen och tvättade koftan som legat färdig ända sedan den 11 oktober (och då hade den legat i 2 veckor och väntat på knappar). Mönster: Drops 69-14. Stickor: Av någon anledning har jag inte skrivit upp vilket nummer jag hade på stickorna, man kan undra varför. Antagligen 4 eller 4,5. Garn: Blandat från lagret (med några enstaka inköp för att utöka valmöjligheterna). Bottengarnet (det ljusa) är antingen Gästrike från Järbo eller Naturgarn, kan inte komma ihåg vad det var. Sedan har jag blandat detta med Rowan felted Tweed, BC garn Soft Silk, Debbie Bliss Andes och några okända. Randningen är inte uppgjord på förhand, jag tog nåt ur kassen och kollade om det skulle passa. Antalet trådar att fästa var stort, mycket stort. Ränder är snyggt, men det är inte nåt för den som inte vill fästa trådar. En modellbild får vänta tills...
Ibland är det garnet som bestämmer
Jag vet inte hur många gånger jag har fått ändra på min idé angående den blåa koftans ärmar. Först skulle ärmarna vara lika randiga som kroppen, sedan enfärgade och slätstickade, kanske med en kant nertill. Sedan blev det enfärgat och rätstickat, definitivt med en randig kant nertill… och nu räcker inte garnet. Och eftersom garnet är mer eller mindre okänt (det bör vara en av 2 sorter, men jag vet inte med 100% säkerhet) och dessutom handfärgat, så kan jag inte skaffa fram mer. Så alternativet var att repa upp en bit av det enfärgade och göra ränder, ungefär från armbågen, eller att göra kortare ärmar. Det blir kortare ärmar, av 2 anledningar: jag gillar 3/4-ärmar och jag vill inte ha breda randiga kanter. Nu är det en halv ärm, en virkad kant och knappar kvar....
Ärmar ska det bli
Tanken är ju att det ska bli ärmar på koftan, men eftersom jag har ändrat på ärmhålet så kan jag inte sticka efter mönstret… vilket jag inte hade gjort i alla fall eftersom Drops ärmar är så kassa. Jag bestämde mig för att sticka uppifrån och ner med kortvarv, det har jag aldrig gjort förr. Ett försök är redan upprepat, det var med slätstickning och det blev på tok för stort. Nu försöker jag med rätstickning som på resten av tröjan, så får jag se hur det blir. Jag har kommit runt hela ärmhålet, så nu är det dags att börja minska, efter nån slags formel som jag inte har löst ännu. Spänningen är olidlig, ska det bli en ärm av det här?...
Dags för kirurgi
Det blåa som ska bli en kofta är nu klart för lite kirurgi. För att underlätta för mig själv har jag stickat med steekar i ärmhålen för att slippa hålla så mycket koll på randningen. På det viset blir det samma både bak och fram utan att krångla. Och nu är det dags att klippa. Och att fästa ungefär en miljon trådar. Sedan är det bara ärmar och nån sorts (mycket smal) kant kvar....
Bling
Halsduken från häromdagen är nu helt färdig. Garn: Moda Italiana Yak (inköpt på en syfestival nån gång av Lienes design) och Artyarns Beaded Mohair & Sequins (köpt på Stickfest i väst av Deisy Design). Stickor: 3mm. Mönster: eget. Påbörjad nån gång i oktober 2009, färdigstickad i början av augusti, utspänd nu. Anledningen till att jag använde yak-garnet ihop med det andra var inte bara att bling-garnet inte skulle räcka så långt, utan också att det skulle bli för mycket på egen hand. På det här viset blev det lite lagom blingigt, istället för att skrika ut BLING! Lagom bling är bra och jag är mycket nöjd med resultatet....
Fram och tillbaka, och fram igen
Det finns en sak som jag fått lära mig med stickningen, även om man inte skulle kunna tro det ibland. Tålamod. Som ni ser är det inte mycket längre nu än på förra bilden. Jag repade upp 8-10 ränder pga en missad avigmaska och lite väl abrupta intagningar. När sådana fel uppstår så har jag en "regel" för om jag ska dra upp eller inte: Kan jag se det (när jag använder plagget) och kommer jag i så fall att reta mig på det? Om jag kan se det så kommer jag antagligen att reta mig på det, så då är det bara att repa upp. Om en maska är fel och den sitter på baksidan, så kan jag förmodligen låta det vara, om det inte syns allt för mycket så att andra upptäcker det med en gång. Men i det här fallet satt den felaktiga maskan mitt fram...