Efter att jag blev klar med mössan och koftan i början av januari, så tog jag (under över alla under) fram ett UFO, närmare bestämt min Vitamin D. Jag började på den i slutet av juni, sen kom lite annat emellan, 2 koftor, en tröja, 3 mössor och ett par halvvantar har sett dagens ljus efter att Vitamin D hamnade i UFO-högen. När jag tog fram den så hade jag gjort hela oket och en och en kvarts ärm. Nu är jag på sluttampen, jag ska bara plocka upp maskor längs framkanten och sticka några varv, sen är den också klar! Om jag inte hade förlängt kroppen på den skulle det räckt med 3 härvor av garnet (Fleece Artist Merino 2/6), men de få meter jag har kvar på härva 3 kommer inte att räcka. Fast om jag inte hade förlängt den skulle jag förmodligen inte använt den, för...
Grått och rosa
Här är det grått och rosa, på mer än ett sätt. En kofta är klar och så fort den sista knappen var isydd så började jag på en ny. Grå kofta och rosa tunika, hemmagjorda båda två. Jag såg Bondtösens Levenwick-inspirerade kofta på syfestivalen och kom raskt fram till att jag behövde nåt liknande. Det blev en tunn kofta i Holst Supersoft, färgen Slate Grey, stickad på 3,5 mm stickor. Mönster finns bara till mig, för jag använde mig av Custom Fit (en himla bra uppfinning!) och gjorde mina val helt efter eget önskemål. Sen blev det lite improvisation och gissning när det kom till knäppkanterna, men det blev ju bra. Den här koftan kommer nog bli flitigt använd. Jag tror bestämt att jag behöver en kofta till i Supersoft, jag gillar verkligen tunna, smidiga koftor. Den nya koftan blir ceriserosa och stickas i Permin Zenta, ett...
Varför tog det så lång tid?
Jag upphör inte att förvånas över mitt eget beteende. Fakta i målet: Obestämt 3-trådigt garn, spunnet av mig. Sådär 240 meter rosa/blått i okänd ullsort, troligen BFL eftersom jag gillar det och gärna köper det. Det har legat länge, säkert en 4-5 år (minst). Upphämtat ur lagret på ren impuls (jag kände för att sticka med eget garn). Nu blir det en mössa. Och det är mulligt, mysigt, mumsigt och helt underbart att sticka med! Jag som har åsikten att det jag spinner mest blir rep. Om inte garnet självförändrat sig under lagringstiden (knappast så troligt) så var det alltså inte så repaktigt. Så det kanske är dags att gå igenom lagret av egenspunnet garn och göra nåt mer? Ibland är det bra att få impulser....
Rätt många nyanser av grått
Det är mycket grått nu. Grått är nog en underskattad färg, även av mig, men plötsligt fick jag för mig att jag behövde en grå kofta (som jag nämnde i förra posten) och nu har jag fått grått på hjärnan. Behöver jag inte en kofta eller två till i grått? Nu är jag snart klar med framstyckena, bara ärmar och kanter kvar. Sen kanske det är bäst att använda koftan ett tag för att se om jag gillar den innan jag ger mig på en till. Det kan ju vara så att jag inte använder den (även om jag tvivlar på det) och det är ju dumt att börja på en till innan jag vet det… Garn: Holst Supersoft i färgen Slate. Stickor: 3,5 mm. Mönster: Custom Fit, en slät kofta, rätt upp och ner, i en storlek som passar bara mig. Och när jag funderade på vilka...
Efter sommaren?
Vad gjorde jag när sommaren tog slut då? Ja, scarfen från i juni är väl inte mycket större än vad den var då, så den kan vi glömma. Jag har däremot gjort klart ett par halvvantar som jag gett bort och som inte lyckats fastna på kort, och en liten babymössa som också var en present, men som det faktiskt finns kort på (även om det är utan barn). En vanlig liten hjälmmössa i Drops Baby Merino. En klassiker av en anledning. Och ni vet ju att jag inte kan låta bli att sticka tröjor/koftor… Så sedan i somras har jag startat 3. En Vitamin D (Ravelrylänk till mitt projekt) ligger och vilar, för det kom annat emellan. Det finns inte ens nåt vettigt foto av det jag gjort, och det är inte mycket ljus att fota i nu för tiden. Stickas i rååååsa(-lila) Fleece Artist Merino 2/6. En teststickning,...
Det var sommar
Det var sommar när jag började på den blåa tunikan jag skrev om i juli. Sommar och väldigt varmt, så det var väl egentligen inte så konstigt att till och med jag föll ner i bomullsträsket. Men somrar och sommarvärme tar ju som bekant slut och självklart tog sommaren slut fortare än tunikan. Vilket innebar att jag höll på med nåt som jag inte längre hade lust att jobba på, eftersom det ju inte var varmt. Och jag som försöker få klart mina projekt och inte bara starta nya! Så var det ju det där med omfånget på kroppen som faktiskt håller på att minska. Om jag gjorde klart tunikan, skulle jag då kunna använda den till nästa sommar? Det kan man ju inte veta, så beslutet blev att jag slutade virka och lade undan projektet. Nån gång i mars (jag har lagt in det i min kalender!) ska...
Det går fortare om man stickar på EN sak
Det är ett obestridligt faktum; när man stickar på ett enda projekt, då blir det snabbt klart. Man kan ju tycka att det även för min hjärna borde vara så självklart som det faktiskt är, men ändå blir jag lite överraskad. Det är som om min tidsuppfattning inte alls stämmer med verkligheten, vilket jag borde ha begripit med tanke på hur länge jag ändå levt, men det har jag tydligen inte. Fast 19 dagar för en kofta känns bra, även om det är en kortärmad kofta. Mönster: Prescott av Mary Annarella.Garn: Onion Hemp Cotton+Modal.Stickor: 3,5 mm.Knappar från Ohlssons tyger. De ser nästan vita ut på bild, men är egentligen lila. Startad 5/6, klar den 24/6. Det tråkiga jobbet (att fästa trådar och sy fast sådär en miljon knappar – eller ja, 14 då) gick fort. Kanten stickades samtidigt som resten av koftan, och eftersom hela kanten är full av hål...
Motsägelsefullt
Mer än 90% av det jag stickar är med ullgarn. Jag tycker inte om att ha på mig akryl, lingarn blir ojämnt hur man än gör och jag är för pedantisk för att klara av det, och både lingarn och bomull brukar vara för hårt för händerna för att det ska vara trevligt att sticka med. Med det sagt, jag fick ett behov av att sticka nåt somrigt, nåt som går att ha på sig när det är 20 grader varmt. För ett tag sedan konstaterade jag nämligen att jag, så fort det blir varmt ute, går över till köpetröjor, vilket innebär att nästan alla mina fina koftor blir liggande hela våren och sommaren. Så kan man ju inte ha det, så jag införskaffade lite somrigt garn, Onion Hemp Cotton + Modal. Det råkade visst bli lila igen, det var den enda färgen jag gillade av det...
Monogamstickning lönar sig
Nu för tiden när jag inte har så många projekt (ensiffrigt!!!) så händer det allt oftare att jag monogamstickar, dvs stickar på ett projekt i taget. Om man inte har så mycket att välja på så blir det, i varje fall i mitt fall, lättare så att man stickar på det som man för tillfället är inkörd på. Det hjälper till att jag haft en period när jag inte orkat tänka, så alla stickningar som behöver lite funderande har definitivt blivit liggande. Vart vill jag nu komma med det? Hit. Mönster: Stort Topstykke av Bente Geil (Ravelrylänk)Garn: Geilsk Bomuld og uld, färg C35, 7 nystanStickor: 3,25 mm Det gick åt mer garn än vad det skulle, så den är ca 30 varv kortare än i mönstret, men det gör inte mig nåt. Även ärmarna är något kortare, men bara med 5 varv. Och inte nog med att jag struntat i 30...
2, nej 3, färdiga sjalar (och fler på gång?)
Först måste jag säga att jag har lagt till lite information i förra posten, den om utbytbara stickor, eftersom jag glömde det när jag skrev posten. Jag skriver det här också, så ni inte missar det "Jag kom på att jag glömde nämna att både Chiaogoo och HiyaHiya använder sig av 2 olika storlekar på kabel-koppling. Det betyder att man behöver olika kablar till olika storlekar på tippar. Båda har kablar med storlek S för tippar upp tom 5 mm, och storlek L för tippar från 5,5 mm." Så, det var det, nu går vi vidare till dagens ämne. Igår lyckades jag spänna ut 2 sjalar som blivit liggande nån vecka eller två och väntat på den sista finishen. De behövde inte så mycket jobb, för ingen av dem är av den skira sorten. Den första är min regnbågssjal. Nån gång i februari/mars fick jag ett stort själsligt behov...