Det lönar sig att få inspirationssvackor ibland, då blir saker klara. Koftan från förra posten startade jag ungefär samtidigt som den här sjalen, och båda blev liggande när det var mörkt. När jag nu har saknat inspiration (men inte sticklust) ett tag så har alltså först koftan, och nu sjalen blivit klara! Mönster: Mahy Garn: Navia Uno (som har legat länge i lagret). Stickor: 5 mm. Mina projekt kan ligga till sig länge och väl under stickfasen, men när de väl är klara, då blir de inte liggande. Jag stickade klart sjalen sent i går kväll och nu har jag spänt ut den. Och den blev jättestor! Bordet är ca 180 cm långt, sjalen är bredare! Det blir en riktigt ordentlig sjal att svepa in mig i (lagom tills våren börjat komma, men det blir ju vinter igen). Och inspiration kom tillbaka. Den fick lite hjälp på traven av...
Blå
Den är färdig! Det fungerar tydligen att köpa knappar för att få klart en kofta. Det hjälper ju att jag är inne i en inspirationssvacka, så jag stickar på det som finns istället för att komma på nåt nytt. Nu har jag i alla fall äntligen en marinblå kofta, den passar bra in bland mina andra kläder. Mönstret är som vanligt Custom Fit, garnet är Visjögarn och jag stickade med storlek 3,75 mm på stickorna. Och den blev så mjuk och härlig efter att jag tvättade den (och dessutom blev av med all överskottsfärg). Så nu skulle jag ju kunna börja på nåt nytt…. om jag bara kunde komma på nåt jag vill göra. Jag har ingen som helst inspiration, fast det finns mycket som jag vill sticka så hittar jag inte en kombination av mönster och garn som lockar. Och jag har så himla mycket jag har...
Nämen…
…dra på trissor, det verkar fungera. Om man inte har speciellt mycket fantasi, och inte hittar nåt nytt som bara måste stickas, då kan det faktiskt hända att nya, fina knappar ger en tillräcklig inspiration för att bara sticka på (den inte så intressanta) koftan. Det hade man ju aldrig kunnat tro. Men hur ska man kunna ta några intressanta bilder på blåa tarmar? Mörkblå slätstickning är verkligen inte särskilt upphetsande. Men det blir snyggt! Och vriden resår är alltid rätt val. Nu har jag 75% kvar på sista framstycket, och sen ska det bara stickas kanter och sen har jag en blå kofta! Dags att börja fundera på nästa stickprojekt, med andra ord, särskilt eftersom inspirationen går på lågvarv just nu. Men Emma av Linnea Öhman eller Braid Hills av Kate Davies ligger rätt bra till. Japp, jag är rätt sugen på småflätor....
Kommer det att fungera?
I fredags blev jag klar med en till sjal, en som jag inte ens hunnit nämna här på bloggen. Den heter Emiliana, och var riktigt rolig att sticka. Emiliana har samma sorts konstruktion som den förra sjalen jag gjorde, den är liksom stickad på tvären/snedden. Det gör att den får en väldigt bra form och ligger riktigt bra runt halsen. Ja, för det är så jag använder mina sjalar, mer som halsdukar än liggande över axlarna. Jag har stickat den i MadelineTosh Merino light i färgerna Carnation och Vermillion. Det är många som höjer det garnet till skyarna, men jag är nog lite mer skeptiskt inställd, jag gillar garner med lite mer karaktär. Men gillar man mjukt och inte har något emot att det nog noppar rätt lätt så är det trevligt. Och det finns många fina färger! Att jag blev klar med sjalen innebär att jag inte har...
Det VAR kallt
Det var kallt, till och med väldigt kallt för drygt 2 veckor sedan, därför fick jag för mig att börja på en lite tjockare kofta. Med tjockt garn och stora stickor och en stickfasthet på 17 maskor på 10 cm går det fort, så fort att den redan är klar. Självklart är det nu flera plusgrader istället, men jag ska nog få användning för en tjockkofta ändå. En modellbild får jag ta senare, när det är ljust. Jag hade inga gråa knappar i lagret, men hittade de här lila/cerise som jag tycker passar riktigt bra. Som av en händelse finns det några tyger i lagret som passar precis till knapparna, får se om jag kan hitta på något att sy som går att matcha med koftan. Lite fakta: Mönster: CustomFit. Igen. Garn: KingCraig Merino Cashmere Aran i färgen Mid grey. Det gick åt 931 meter (467 gram). Stickor: 5...
Räddningsaktion
I december 2014 blev jag klar med en kofta i Supersoft, och jag förutspådde att den skulle bli flitigt använd. För ovanlighetens skull (jag har oftare fel än rätt när det gäller min förväntade användning av det jag stickar) så har jag också använt den väldigt mycket. Faktiskt så mycket att det här hände: Jag har redan lagat ena ärmsömmen ett par gånger (uppenbarligen drar jag rätt hårt i sömmen när jag tar av mig koftan), men det här var ju lite mer att bita i. Visst skulle jag enkelt kunnat sy till maskorna, men det brukar ju sällan bli snyggt, så istället har jag utfört lite stick-kirurgi. Jag petade helt enkelt upp hela avmaskningskanten och plockade upp maskorna på en sticka, vilket inte var så besvärligt, Supersoft är ju ett rätt hårigt garn som gärna fastnar i sig självt. Maskorna stannade alltså snällt kvar på sin plats och...
Årets första ”riktiga” projekt
Jag är färdigt med ytterligare en sjal. Kan man någonsin få för många sjalar? Nej, jag tror faktiskt inte det. Den här heter Drachenfels, påbörjades strax före jul och jag har stickat den i ett fantastiskt, trevligt garn som jag inte provat tidigare, Rosy Green Wool Cheeky Merino Joy (långt namn). Garnet är mjukt och stunsigt och sjalen blev väldigt skön! Här är den fotograferad i mitt nya ljustält, nu kan jag få bilder på saker som åtminstone nästan har rätt färg, även på vintern. Att det sen inte blir lika bra modellade bilder får jag fortsätta leva med. Färgerna jag har använt är Cornish slate, Wild Mallow och Blackberry Sorbet och jag stickade på stickor 4. Enligt mönstret skulle man använt stickor 5 till I-snoddsavmaskningen, men det blev så fult, så jag gjorde den på fyrorna. Jag fick också tillfälle att använda mina nya stora mattor när jag spände ut...
Saker kan göras bättre
Saker KAN göras bättre, som i mer användbara. Jag har en köpe-tröja som är mycket bra att ha om man vill ut och röra på sig lite under vinterhalvåret. Den är inte särskilt snygg, och egentligen rätt sliten, men bra, som sagt. Den har dock ett stort fel. Eller hade, för nu har jag åtgärdat det. Halsringningen var på tok för stor (och dessutom hade den ingen kant!). Jag gillar inte när det drar i halsen när jag är ute, men med denna tröjan var det näst intill omöjligt att få en sjal att täppa till hålen på lämpligt sätt. Vad gör man? Jo, som den driftiga(ha!) stickare man är så gräver man i garnlagret, hittar ett lämpligt(tjockare) garn, som dessutom råkar vara handspunnet, och plockar upp maskor och stickar en kant på tröjan! Perfekt! Praktisk lösning, istället för att slänga den "odugliga" tröjan har jag gett den ett...
2015 är snart över
Som vanligt så gör jag min sammanfattning över året som gått på Nyårsafton. Och som vanligt tycker jag, vid en första anblick, att jag stickat så lite under året. Det har jag ju så klart inte, men det har varit rätt många stora projekt, och då blir ju antalet färdiga saker färre. Jag har gjort klart 6 koftor, varav 5 är gjorda efter CustomFit. Aldrig tidigare har jag varit så nöjd med mina koftor och tröjor som sedan jag började använda mig av CustomFit. Det blev bland annat 3 sommarkoftor (vilket känns väldigt tillfredsställande, det fanns ett stort hål i garderoben för just sommarkoftor) och favoriten är nog den i Cotton Viscose. Det var samma kofta som fick utstå mitt största textila misstag på mycket länge, en "olycka" med saxen jag kunde varit utan. Nå, det är lagat, nu ska jag bara komma på nåt sätt att gömma det (eftersom det inte...
Hur många textila hobbys behöver man?
Jag har provat rätt många textila tekniker och en hel del av dem har jag fortsatt med. Inte alltid så ofta, men då och då i alla fall. Jag stickar mest hela tiden, virkar ibland, spinner alldeles för sällan, broderar med ojämna mellanrum, och jag har provat krokning, knyppling, att tova och att göra frivoliteter. Det är bara tovningen som jag egentligen inte känner nån större längtan efter, de andra teknikerna vill jag inte släppa helt. Så egentligen behöver jag inte en till, eller hur? Speciellt inte en så tidskrävande teknik som vävning. Men nu står det ju en vävstol i mitt ullrum sedan ett par år, och det är ju dumt att den bara står där, så i helgen tog jag tag i saken och provade. Det gick åt skogen redan från början. Eller, det kanske var att ta i, men det fungerade inte riktigt som det var meningen....