Jag fortsatte inte att sticka på flätsjalen… hjärnan tyckte det var bättre med slätstickning. Men det har gjort att jag nu har en färdig kofta! Mönster: Spruce Point av Amy Herzog (i customfit-version). Garn: Schoppel-Wolle Alb Socke. Stickor: 3,75 mm. Det blev lite nervöst på slutet, när garnet inte räckte. Alb Socke är en gammal variant som har utgått, och jag hade 5 nystan, det var allt, nåt mer gick inte att hitta. Jag köpte ett nystan av AlbLino, som har ersatt detta garn, men det var inte riktigt rätt (det är lite, lite slätare och färgen var blåare). Som tur är hade min vän G lite kvar, och med hjälp av det och upprepning av provlappen så räckte garnet till slut. Totala mängden garn jag skulle haft (med de extra 16 grammen jag fick) borde varit 516 gram… det var 489 gram. Nu sägs det ju att det...
Ännu mera grått!
Det blev visst ännu mera grått på stickorna 😀 . Men alltså, grått är så snyggt! Om man sen kombinerar det med flätstickning, vad finns det att inte gilla? Det blir en sjal (nähä?), i Malabrigo Sock (färg Plomo), i ett mönster av Lisa Hannes som heter Floating Leaves. Den grå koftan kanske får vila lite (bakstycket är klart och en ärm är påbörjad), medan jag ägnar mig åt flätor och löv, det är ju så roligt att se det växa fram! ...
Grått och smått
Det är mycket grått i stickningen nu, men vad gör det, grått är snyggt! Jag har gjort klart ett par byxor till systerdotterns kommande bebis. De är stickade i Gepard My Fine Wool och mönstret är från boken Babystrik på pinde 3. Så det är också stickstorleken jag använde, 3 mm. Jag har stickat byxorna i stl 12 månader. Eftersom barnet ska födas på våren så kändes det onödigt att sticka nåt riktigt smått i ull, så jag valde 12 månader, då kan de nog börja användas nån gång på hösten, man kan ju vika resåren om det är lite stort. När jag gjort klart dem kände jag för att börja på en randig sjal igen, så det gjorde jag. Tyvärr blev jag inte nöjd med färgvalet, så jag repade upp det lilla jag hade åstadkommit. Den upprepningen gjorde att jag tappade lusten lite grann, så jag övergick till...
Två stycken
Nu har jag bara ett adventsprojekt kvar, för i förra veckan gjorde jag klart 2 stycken (och repade upp sockarna som jag lade upp på julafton, det blev för litet). Tubularity Min Tubularity blev ca 80 cm lång och ett riktigt vitaminpiller! Garn-information hittas i förra posten. Telephone Poles Det andra adventsprojektet som blev klart är mina Telephone Poles. Mönstret är av Sarah Schira och jag har stickat dem i Malabrigo sock i färgen Eggplant och i Sticka Mera merino handfärgat av J i färgen Pelargon. Färgerna är så snygga ihop! Vante nummer 2 blev nog något mindre än ettan, men inte så mycket att det stör eller känns. Det märks egentligen mest på mönsterstickningen. Jag stickade dessa på mina nya HiyaHiya Flyers, det var första gången jag stickade med såna. Lite krampaktigt kändes det, men det blir det ju lätt ändå när man stickar på 2½ mm. Stickorna...
En halv Tubularity
Eftersom det är så grått och nästan enfärgat ute, känns det extra roligt att sticka nåt färgglatt. Nu är ju det inte direkt ovanligt här i Stickeralla-huset, men det här pågående projektet är nästan färggladare än vanligt! Gladstickning! Det här är alltså halsmojängen Tubularity. Mönstret är gjort av Martina Behm och tanken är att denna tub ska bli lite över en meter lång (man ska kunna ha den dragen över huvudet, men också lägga den runt halsen som en sjal). Jag vet inte om jag kommer att göra den riktigt så lång, min är något smalare än vad mönstret anger, och kanske blir det bättre om jag gör den kortare. Troligen kommer jag ändå inte använda den som en sjal, jag tror jag föredrar att dra den över huvudet. Jag har lite kvar av det spräckliga garnet men har tänkt att ha en färg till (den rosa som syns...
2019?
Vad kommer jag att sticka på under 2019? Tja, till att börja med ska jag väl göra klart alla mina advents- och julprojekt ;), Telephone Poles, Spruce Point cardigan, julsockorna, och Tubularity. Jag har stickat en Telephone Poles-vante och börjat på nummer 2. Garnet på första bilden håller på att bli en Tubularity, men jag glömde ta kort på den i dagsljus, och nu är det stört omöjligt att få till nåt som ens liknar de riktiga färgerna. Jag har stickat ca 3 cm på Spruce Point Cardigan, men det har jag heller ingen bild på. Mina julsockar har snart ett skaft, men inte heller den har fastnat på bild. Garnet kan jag däremot visa: Underbara Moods of Colors Soft Sock som är självrandande i grått och rosa. Vad kan bli fel då? Sen har jag några ytterligare projekt som jag vill få klart, tex Made in the Shade,...
Slut på 2018
Och så har det hänt igen – ytterligare ett år ligger bakom oss. Min plan för 2018 var ju att jag skulle blogga lite mer, men så blev det inte riktigt. Jag gör väl ett nytt försök för 2019 då, jag tänker inte sluta blogga, så då kan jag lika gärna försöka öka på inläggstakten lite. Här kommer en liten lista över 2018: Årets flytt – jag gjorde äntligen slag i saken och flyttade till egen domän. Varför jag inte gjorde det tidigare är en gåta, men vanans makt är stor och det är ju alltid lättare att följa gamla invanda spår än att att ändra sig. Årets tålamod – krävdes när jag stickade en tunika i Tynn Line. Den var tråkig och inte speciellt skön att sticka (garnet är rätt stumt), men resultatet är över all förväntan. Årets ”som vanligt” – jag avslutade en kofta på en av årets sista...
Snö(-flingor)
Så här nästan en vecka efter Syfestivalen har mosigheten (se Instagram-inlägget från i söndags) så sakteliga övergått i lite lindrigare, ”normal” trötthetskänsla. Jag kom som vanligt hem med en trevlig liten hög med saker, bland annat garn till 2 koftor (jag behöver alltid en kofta till), lite väskmaterial och ett BH-mönster (nån gång ska jag väl ändå lyckas få till en BH som passar?). Dagen innan jag åkte var jag ”tvungen” att starta en mössa, så jag hade en liten och lättsam stickning på bussen. Det blev Woolly Wormheads Lenina i Malabrigo Worsted, jag tyckte det kunde passa med nåt som är stickat i moduler, det är ju rätt praktiskt med nåt litet på bussen. Det blev lite stickat på ditresan, men på hemresan läste jag istället. Och nu ligger den och väntar på bättre tider. Titta det snöar (inte på riktigt, som tur är) Det blev ju nämligen så...
Söndagssjal plus en
Sjalen Life on Sundays är klar. Det har varit en ren njutning att sticka den, för garnet är så mjukt och skönt! Garnet då, det är Rät & Avigs Merino/cashmere/nylon och jag gjorde åt nästan 70 g av det grå och 99 g av det lila, totalt 613 meter. Mönstret är Life on Sundays av Veera Välimäki, och jag stickade på 3,75 mm. Som jag skrev i förra inlägget så har jag börjat på en ny sjal i de tre Hedgehog Fibres-härvorna. Jag hittade en rektangulär sjal som jag blev sugen på, Made in the Shade, så jag köpte mönstret och satte igång (trots att jag normalt inte stickar sjalar i den formen). Varpå min symmetri-hjärna fick ett smärre utbrott när jag upptäckte att feather and fan-mönstret inte var ett riktigt feather and fan, eftersom hålen inte hamnade på varandra som det brukar göra. Jamen, det går ju...
Länge sedan – igen
Så hände det igen, det som sker då och då här på bloggen… det blev en jättelång paus. Det är som om värmen bara stängde av min vetskap om att jag faktiskt har en blogg. Och nu har det ju inte varit varmt på över en månad, så då skulle man ju kunna tycka att jag kunde kommit på det igen. Nåja, det gjorde jag ju uppenbarligen till sist. Vad har hänt sen sist då? Koftkopia Jag har stickat en kopia på en tidigare kofta , närmare bestämt den här. Den nya är likadan fast mörklila. Jag har inte ens orkat ta en modellbild på den, men den är precis likadan, så det gör egentligen ingenting. Det är samma garn (Supersoft i färgen Purple Haze) och samma mönster (Custom Fit, som vanligt), och jag använde samma stickor också (3,5 mm). Kaktus Jag gjorde en liten kaktus, bara för att...