En halv Tubularity

Eftersom det är så grått och nästan enfärgat ute, känns det extra roligt att sticka nåt färgglatt. Nu är ju det inte direkt ovanligt här i Stickeralla-huset, men det här pågående projektet är nästan färggladare än vanligt! Gladstickning! Det här är alltså halsmojängen Tubularity. Mönstret är gjort av Martina Behm och tanken är att denna tub ska bli lite över en meter lång (man ska kunna ha den dragen över huvudet, men också lägga den runt halsen som en sjal). Jag vet inte om jag kommer att göra den riktigt så lång, min är något smalare än vad mönstret anger, och kanske blir det bättre om jag gör den kortare. Troligen kommer jag ändå inte använda den som en sjal, jag tror jag föredrar att dra den över huvudet. Jag har lite kvar av det spräckliga garnet men har tänkt att ha en färg till (den rosa som syns...

2019?

Vad kommer jag att sticka på under 2019? Tja, till att börja med ska jag väl göra klart alla mina advents- och julprojekt ;), Telephone Poles, Spruce Point cardigan, julsockorna, och Tubularity. Jag har stickat en Telephone Poles-vante och börjat på nummer 2. Garnet på första bilden håller på att bli en Tubularity, men jag glömde ta kort på den i dagsljus, och nu är det stört omöjligt att få till nåt som ens liknar de riktiga färgerna. Jag har stickat ca 3 cm på Spruce Point Cardigan, men det har jag heller ingen bild på. Mina julsockar har snart ett skaft, men inte heller den har fastnat på bild. Garnet kan jag däremot visa: Underbara Moods of Colors Soft Sock som är självrandande i grått och rosa. Vad kan bli fel då? Sen har jag några ytterligare projekt som jag vill få klart, tex Made in the Shade,...

Slut på 2018

Och så har det hänt igen – ytterligare ett år ligger bakom oss. Min plan för 2018 var ju att jag skulle blogga lite mer, men så blev det inte riktigt. Jag gör väl ett nytt försök för 2019 då, jag tänker inte sluta blogga, så då kan jag lika gärna försöka öka på inläggstakten lite. Här kommer en liten lista över 2018: Årets flytt –  jag gjorde äntligen slag i saken och flyttade till egen domän. Varför jag inte gjorde det tidigare är en gåta, men vanans makt är stor och det är ju alltid lättare att följa gamla invanda spår än att att ändra sig. Årets tålamod – krävdes när jag stickade en tunika i Tynn Line. Den var tråkig och inte speciellt skön att sticka (garnet är rätt stumt), men resultatet är över all förväntan. Årets ”som vanligt” – jag avslutade en kofta på en av årets sista...

Snö(-flingor)

Så här nästan en vecka efter Syfestivalen har mosigheten (se Instagram-inlägget från i söndags) så sakteliga övergått i lite lindrigare, ”normal” trötthetskänsla. Jag kom som vanligt hem med en trevlig liten hög med saker, bland annat garn till 2 koftor (jag behöver alltid en kofta till), lite väskmaterial och ett BH-mönster (nån gång ska jag väl ändå lyckas få till en BH som passar?). Dagen innan jag åkte var jag ”tvungen” att starta en mössa, så jag hade en liten och lättsam stickning på bussen. Det blev Woolly Wormheads Lenina i Malabrigo Worsted, jag tyckte det kunde passa med nåt som är stickat i moduler, det är ju rätt praktiskt med nåt litet på bussen. Det blev lite stickat på ditresan, men på hemresan läste jag istället. Och nu ligger den och väntar på bättre tider. Titta det snöar (inte på riktigt, som tur är) Det blev ju nämligen så...

Söndagssjal plus en

Sjalen Life on Sundays är klar. Det har varit en ren njutning att sticka den, för garnet är så mjukt och skönt! Garnet då, det är Rät & Avigs Merino/cashmere/nylon och jag gjorde åt nästan 70 g av det grå och 99 g av det lila, totalt 613 meter. Mönstret är Life on Sundays av Veera Välimäki, och jag stickade på 3,75 mm.   Som jag skrev i förra inlägget så har jag börjat på en ny sjal i de tre Hedgehog Fibres-härvorna. Jag hittade en rektangulär sjal som jag blev  sugen på, Made in the Shade, så jag köpte mönstret och satte igång (trots att jag normalt inte stickar sjalar i den formen). Varpå min symmetri-hjärna fick ett smärre utbrott när jag upptäckte att feather and fan-mönstret inte var ett riktigt feather and fan, eftersom hålen inte hamnade på varandra som det brukar göra. Jamen, det går ju...

Länge sedan – igen

Så hände det igen, det som sker då och då här på bloggen… det blev en jättelång paus. Det är som om värmen bara stängde av min vetskap om att jag faktiskt har en blogg. Och nu har det ju inte varit varmt på över en månad, så då skulle man ju kunna tycka att jag kunde kommit på det igen. Nåja, det gjorde jag ju uppenbarligen till sist. Vad har hänt sen sist då? Koftkopia Jag har stickat en kopia på en tidigare kofta , närmare bestämt den här. Den nya är likadan fast mörklila. Jag har inte ens orkat ta en modellbild på den, men den är precis likadan, så det gör egentligen ingenting. Det är samma garn (Supersoft i färgen Purple Haze) och samma mönster (Custom Fit, som vanligt), och jag använde samma stickor också (3,5 mm). Kaktus Jag gjorde en liten kaktus, bara för att...

Fåfänga förhoppningar

En sommarkofta att ha lite svalare dagar? Jo, pyttsan! Jag tror inte att jag har haft på mig nån kofta sen den dagen jag fotograferade Line-koftan i förra inlägget. Sjalen som jag höll på med har varit klar i en dryg vecka. Jag hade en förhoppning att det skulle svalna av så pass mycket nån dag att jag skulle kunna fotografera den på mig, men ack nej, det är så varmt att jag inte ens vill tänka på att ha på mig en sjal i en kvart en gång. Bäst att dokumentera den ändå, alltså. Vissa sjalar är bara så rätt! Roliga att sticka (fast det bara är rätstickning) och ett slutresultat som känns som en fullträff. Om jag ska vara lite petig kunde jag minskat antalet ränder och ökat den rosa delen, det hade känts lite mer balanserat. Men jag är så nöjd, och ser fram emot att...

Här gick det undan

Att sticka en kofta på stickor 4, med en stickfasthet på 20,5 maskor på 10 cm, är rena sticksemestern. Tunikan tog 2 månader, den här koftan tog 3 veckor! Mönstret är som vanligt Custom Fit, garnet är Sandnes Garn Line och jag stickade som sagt på 4 mm. När jag kände på provlappen så undrade jag om jag skulle tycka att det blev lite tjockt, men nu när koftan är klar kan jag konstatera att det blev det inte. Det blev en perfekt sommarkofta, att användas när det är lite för svalt för kortärmat och ändå för varmt för en yllekofta. Nåt nytt När jag var nästan klar med koftan behövde jag en flyttbar stickning, och som vanligt kändes inget av det jag hade på gång bra. De var antingen i fel läge (=jag behöver lösa nåt innan jag kan fortsätta) eller för krångliga (=behöver diagram), så självklart startade...

Racerfart

Här går det verkligen undan! Bakstycket är redan klart och jag har stickat en halv ärm också, på bara en vecka. Men det är bra att det går fort, jag hittar så mycket fint jag vill sticka nu! Tex sjalarna Super Assymetry och Linear Moods, mössan Wawering och koftan Clipper. Och jag har en del garn som bara väntar på att få bli koftor (av min vanliga sort), så det saknas inte idéer! Jag hinner förmodligen ändra mig ett par gånger innan koftan är klar, och jag vill ju sticka färdigt den svartgråa sjalen också, så det kanske är bäst att inte titta för mycket på Ravelry 😉  ...

Mera slätstickning

Efter att jag stickat kilometervis med slätstickning på tunikan, så borde jag väl vara trött på slätstickning? Tydligen inte, för nu håller jag på med 2 slätstickningsprojekt. Det ena innehåller lite spetsstickning, det gör ju saker och ting lite intressantare. Det här är sjalen jag nämnde häromdagen. Mönstret är Dancing on the edge av Helen Kennedy, och jag stickar den som sagt i Rowan Denim Lace. Garnet är gjort av återvunnen denim, 95% bomull och 5% ”andra fibrer”. Det är tunt (400 meter på 50 gram), så jag har lagt till en rapport av spetsmönstret på bredden för att det ska bli bättre balans. Färgen heter svart, men är mycket mer koks-grå. Motvikt rent färgmässigt Det andra projektet har inga extra finesser, det är helt enkelt en av mina standardkoftor enligt CustomFit. Den här gången blir det dock en sommarkofta, i Sandnes Line, samma garn som i tunikan, fast...

Scroll to top