Snö(-flingor)
Så här nästan en vecka efter Syfestivalen har mosigheten (se Instagram-inlägget från i söndags) så sakteliga övergått i lite lindrigare, ”normal” trötthetskänsla.
Jag kom som vanligt hem med en trevlig liten hög med saker, bland annat garn till 2 koftor (jag behöver alltid en kofta till), lite väskmaterial och ett BH-mönster (nån gång ska jag väl ändå lyckas få till en BH som passar?).
Dagen innan jag åkte var jag ”tvungen” att starta en mössa, så jag hade en liten och lättsam stickning på bussen. Det blev Woolly Wormheads Lenina i Malabrigo Worsted, jag tyckte det kunde passa med nåt som är stickat i moduler, det är ju rätt praktiskt med nåt litet på bussen. Det blev lite stickat på ditresan, men på hemresan läste jag istället. Och nu ligger den och väntar på bättre tider.
Titta det snöar (inte på riktigt, som tur är)
Det blev ju nämligen så att jag såg Kate Davies mössa Snawheid på mässan hos 60 Garner Nord. Mönstret har funnits ett bra tag och jag har tittat på den flera gånger, men inte riktigt fastnat för den. Men att se den uppstickad var ju en helt annan sak! Raskt köpte jag 4 nystan Jamieson & Smith 2 ply Jumperweight och lika raskt startade jag mössan på söndagen (vadå Lenina?). Jag var så otålig att jag till och med stickar mössan med magic loop. Jag menar, det händer ju bara inte att jag stickar magic loop i vanliga fall!
Det går bra. Nä, jag gillar det fortfarande inte (de där looparna är ju i vägen hela tiden!), men jag tror nog att jag kan stå ut så mycket att jag kan använda magic loop vid andra tillfällen. Det är ju trots allt rätt irriterande att sticka på 40-centimetersstickor också (trångt och dant).
Jag har börjat intagningarna för toppen, så snart är den nog klar. Sen ska det bli en jätte-pompom också. Kanske tycker en del att det är lite fånigt med en jätte-pompom på en medelålders tant, men mössan är ju så mycket finare med den på, så det blir en pompom. Förresten så skiter jag i vad man ”kan ha” i min ålder. Om jag gillar det, så tar jag på mig det. Så det så.
Söndagssjal plus en
Sjalen Life on Sundays är klar.
Det har varit en ren njutning att sticka den, för garnet är så mjukt och skönt!
Garnet då, det är Rät & Avigs Merino/cashmere/nylon och jag gjorde åt nästan 70 g av det grå och 99 g av det lila, totalt 613 meter.
Mönstret är Life on Sundays av Veera Välimäki, och jag stickade på 3,75 mm.
Som jag skrev i förra inlägget så har jag börjat på en ny sjal i de tre Hedgehog Fibres-härvorna. Jag hittade en rektangulär sjal som jag blev sugen på, Made in the Shade, så jag köpte mönstret och satte igång (trots att jag normalt inte stickar sjalar i den formen).
Varpå min symmetri-hjärna fick ett smärre utbrott när jag upptäckte att feather and fan-mönstret inte var ett riktigt feather and fan, eftersom hålen inte hamnade på varandra som det brukar göra. Jamen, det går ju inte!
Jag kan förstå varför designern valde att göra så (man slipper att skriva ut mönstret rad för rad), men i min värld så funkar det bara inte. Hela effekten med feather and fan försvinner ju!
Jag fick alltså välja mellan att byta mönster eller att göra på mitt sätt. Eftersom det inte är så komplicerat (och jag ändå inte har 4 olika färger som mönstret behöver) valde jag att fortsätta sticka på mitt eget sätt, så nu blir det en nästan-Made-in-the-Shade (eller en Made in the Shade-ish som jag kallar den på Ravelry).
Och nu är jag nöjd. Den blir ju inte som den sjalen jag såg och köpte mönstret till, men den blir nåt som jag kan bära utan att reta mig på den varenda gång. Och det är ju huvudsaken.
PS. Sen jag bytte till egen domän så kan jag inte svara på kommentarerna direkt till mailen på samma sätt som tidigare, och svarar istället här på bloggen. Vill du se om jag svarar nåt? Klicka i att du vill få mail när det kommer nya kommentarer 🙂
Länge sedan – igen
Så hände det igen, det som sker då och då här på bloggen… det blev en jättelång paus.
Det är som om värmen bara stängde av min vetskap om att jag faktiskt har en blogg. Och nu har det ju inte varit varmt på över en månad, så då skulle man ju kunna tycka att jag kunde kommit på det igen.
Nåja, det gjorde jag ju uppenbarligen till sist.
Vad har hänt sen sist då?
Koftkopia
Jag har stickat en kopia på en tidigare kofta , närmare bestämt den här.
Den nya är likadan fast mörklila. Jag har inte ens orkat ta en modellbild på den, men den är precis likadan, så det gör egentligen ingenting.
Det är samma garn (Supersoft i färgen Purple Haze) och samma mönster (Custom Fit, som vanligt), och jag använde samma stickor också (3,5 mm).
Kaktus
Jag gjorde en liten kaktus, bara för att det var kul. Den fick min kollegas dotter, hon gillar kaktusar, så jag tyckte det passade.
Ibland vill jag göra nåt litet som blir klart jättefort, då passar det med såna här små saker.
Mönstret är Woolly Cacti och jag stickade i Rauma Finull och Rowan Kidsilk Haze på 2,75 mm.
Sytt
Jag har sytt lite också. Eftersom jag hade tappat lite sylust tog jag till nåt kul, väskor!
Först blev det en jobbväska i lite olika lapptäckstyger. Den har en flaskhållare inuti och fickor utanpå.
Mönstret är Claire Handbag av Lazy Girl Designs. Jag har använt en tjock vadd inuti, det är det som gör att den kan stå för sig själv.
Sen sydde jag mig en handväska i vaxduk (av tygsorten) och fuskskinn, den finns det inget mönster på, det hittade jag på själv.
Det är kanske dags att inviga den väskan, jag har inte använt den ännu, fast den varit klar i en månad.
Sjalar
Som vanligt fortsätter jag med sjalar. Jag håller på med ytterligare en av Veera Välimäki, Life on Sundays.
Den börjar närma sig slutet, så jag har självklart letat upp en ny sjal att sticka på. Jag använder mig mig av de 3 härvorna på bilden ovan, Hedgehog Fibres Sock, som jag köpte i Köpenhamn förra året. Mer om den i nästa inlägg. 🙂
Fåfänga förhoppningar
En sommarkofta att ha lite svalare dagar? Jo, pyttsan! Jag tror inte att jag har haft på mig nån kofta sen den dagen jag fotograferade Line-koftan i förra inlägget.
Sjalen som jag höll på med har varit klar i en dryg vecka. Jag hade en förhoppning att det skulle svalna av så pass mycket nån dag att jag skulle kunna fotografera den på mig, men ack nej, det är så varmt att jag inte ens vill tänka på att ha på mig en sjal i en kvart en gång.
Bäst att dokumentera den ändå, alltså.
Vissa sjalar är bara så rätt! Roliga att sticka (fast det bara är rätstickning) och ett slutresultat som känns som en fullträff.
Om jag ska vara lite petig kunde jag minskat antalet ränder och ökat den rosa delen, det hade känts lite mer balanserat. Men jag är så nöjd, och ser fram emot att kunna använda den i höst.
Mönstret är alltså Stay soft av Veera Välimäki.
Garnet är Moods Of Colors Softsock i färgen Purple Plum Moods (det rosa), Malabrigo Sock i färgen Zarzamora (det mörka) och Moods Of Colors Softsock i färgen Unicorn in the Universe Moods (det ljusa, spräckliga).
Jag stickade alltihop på 4 mm.
Det finns en viss sannolikhet för att det blir en till så småningom, men jag undrar om jag kan hitta nån färgkombination som slår den här, för den här är banne mig perfekt!
Här gick det undan
Att sticka en kofta på stickor 4, med en stickfasthet på 20,5 maskor på 10 cm, är rena sticksemestern. Tunikan tog 2 månader, den här koftan tog 3 veckor!
Mönstret är som vanligt Custom Fit, garnet är Sandnes Garn Line och jag stickade som sagt på 4 mm.
När jag kände på provlappen så undrade jag om jag skulle tycka att det blev lite tjockt, men nu när koftan är klar kan jag konstatera att det blev det inte. Det blev en perfekt sommarkofta, att användas när det är lite för svalt för kortärmat och ändå för varmt för en yllekofta.
Nåt nytt
När jag var nästan klar med koftan behövde jag en flyttbar stickning, och som vanligt kändes inget av det jag hade på gång bra. De var antingen i fel läge (=jag behöver lösa nåt innan jag kan fortsätta) eller för krångliga (=behöver diagram), så självklart startade jag nåt nytt.
Under den senaste tiden har jag samlat på mig lite fina ”sock”-garner, och när jag såg Stay Soft Shawl av Veera Velimäki visste jag att jag säkert skulle hitta nån bra kombination i garnlagret.
Och det gjorde jag ju.
Längst bak är det Moods Of Colors Softsock i färgen Purple Plum Moods, framme till vänster är det Malabrigo Sock i färgen Zarzamora och till höger Moods Of Colors Softsock i färgen Unicorn in the Universe Moods.
Jag är helt kär! Det här är en sån stickning där jag då och då bara måste lägga ner det en liten stund och bara titta på det, för det blir så fint! Att det dessutom är en stickning av typen ”bara en rand till” gör ju att det växer ganska bra. Jag ser så mycket fram emot att få lägga till den tredje färgen att jag bara stickar på.
Men jag har inte slutat att surfa på Ravelry, så kanske startar jag snart en ny koftstickning. Jag behöver nog alltid en kofta till.
Racerfart
Här går det verkligen undan!
Bakstycket är redan klart och jag har stickat en halv ärm också, på bara en vecka.
Men det är bra att det går fort, jag hittar så mycket fint jag vill sticka nu!
Tex sjalarna Super Assymetry och Linear Moods, mössan Wawering och koftan Clipper. Och jag har en del garn som bara väntar på att få bli koftor (av min vanliga sort), så det saknas inte idéer!
Jag hinner förmodligen ändra mig ett par gånger innan koftan är klar, och jag vill ju sticka färdigt den svartgråa sjalen också, så det kanske är bäst att inte titta för mycket på Ravelry 😉
Mera slätstickning
Efter att jag stickat kilometervis med slätstickning på tunikan, så borde jag väl vara trött på slätstickning? Tydligen inte, för nu håller jag på med 2 slätstickningsprojekt.
Det ena innehåller lite spetsstickning, det gör ju saker och ting lite intressantare.
Det här är sjalen jag nämnde häromdagen. Mönstret är Dancing on the edge av Helen Kennedy, och jag stickar den som sagt i Rowan Denim Lace. Garnet är gjort av återvunnen denim, 95% bomull och 5% ”andra fibrer”. Det är tunt (400 meter på 50 gram), så jag har lagt till en rapport av spetsmönstret på bredden för att det ska bli bättre balans. Färgen heter svart, men är mycket mer koks-grå.
Motvikt rent färgmässigt
Det andra projektet har inga extra finesser, det är helt enkelt en av mina standardkoftor enligt CustomFit. Den här gången blir det dock en sommarkofta, i Sandnes Line, samma garn som i tunikan, fast i en tjockare variant. I glad-cerise!
Det är en markant skillnad på tjocklek, jag började sticka på bakstycket igår, och jag har redan gjort åt ett nystan. Att det kan vara sån skillnad att sticka på 4:or istället för 3:or!
Vi får se vad mina händer tycker om att sticka i stumt garn igen, men det är inte så stumt som rent bomullsgarn, så det ska förhoppningsvis gå bra.
Sommartunika
Efter några timmars sömnad och en pressning så är tunikan klar för användning!
Jag är verkligen nöjd, även om det (som vanligt) finns lite förbättringspotential. Jag skulle tex ha kunnat ta den kunskap jag skaffat mig i klädsömnaden och överfört den till stickningen, då hade inte tunikan varit längre i sidorna än fram och bak. Lite kortvarv hade med andra ord inte gjort nåt alls.
Men eftersom originalet har samma tendens, så väljer jag att se det som en del av designen.
Lite fakta
Garn: Sandnes Garn Tynn Line i färgen 5052.
Stickor: 3mm
Det stickade materialet är SÅ skönt att ha på sig, och det är superfint fall. På det hela taget anser jag nog att mönster och garn är en perfekt kombination.
Allt tar slut
Även evighetsstickningar har en ände.
Fram- och bakstyckena på min tunika i Tynn Line tog verkligen evigheter, så den tid jag behövde för att sticka två trekvartsärmar går knappt att jämföra.
Nu ska jag bara sy ihop (och som ni vet är det ju inget jag drar mig för) så kan jag börja använda den. Vädret har blivit mer passande för dylika plagg, så den ska nog snart bli flitigt använd.
Medan jag syr ska jag fundera vad jag ska sticka på härnäst.
Kanske blir det en kofta i det tjocka Line-garnet, eller så fortsätter jag på en sommarsjal i Rowan Denim Lace som jag nyligen påbörjade.
Det är nog rätt stor chans att det blir en kofta, jag tror inte att jag kan motstå att sticka i glad-cerise garn, efter den lite mer dämpade tunikan som jag hållit på med sedan i mitten av april.
Fast först blir det sömnad, som sagt!
Välkommen till Stickeralla!
Jag har varit trogen Typepad i massor med år (ända sedan i maj 2005), men för några år sedan (närmare bestämt 2015) så fick jag för mig att jag skulle flytta till en egen domän. Jag köpte stickeralla.se, skaffade mig webhotell och installerade WordPress, och sen hände….ingenting.
När det började bli dags att betala 2016 så planerade jag att ta tag i det, och det gjorde jag 2017 också. Planera går ju bra, men det är ju ännu bättre om det händer nåt också. 😉
Men nu! Nu händer det! Nu kör jag verkligen igång!
Här på stickeralla.se kan jag lägga upp mitt blogghem precis som jag vill. Jag har börjat lite försiktigt, och jag hoppas ni kommer tycka om det.
Några av nyheterna:
- Jag har en ”featured post” längst upp. Där kan jag framhäva de poster som jag extra gärna vill att ni läser. Som den här posten, tex.
- Jag har skapat en sida för tips & trix, där jag lägger in såna poster som innehåller just tips och trix!
- Det finns en kontaktsida med ett formulär som gör det lättare att skicka meddelanden till mig.
- Jag har lagt upp mitt instagramkonto på förstasidan.
Jag har också lyckats flytta alla mina gamla poster från Typepad, så allt finns på ett ställe (tyvärr kan jag inte få in posterna från min första blogg, men man kan ju inte få allt).
Så, välkomna hit, nu får ni ge er ut på upptäcksfärd.
P.S Om ni hittar nåt som inte fungerar eller är konstigt i största allmänhet får ni gärna meddela mig!
Senaste kommentarer