Kategori: Stickeralla

Det har uppstått nån slags tröjkaos här, för tydligen kan jag starta hur många som helst, och inte göra klart nån. De senaste åren har jag stickat minst 4 tröjor/koftor per år, men i år har jag hittills gjort klar EN. Så häromdagen funderade jag lite och tänkte att jag borde åtminstone kunna slutföra 2 till i år, om jag jobbar på lite. Nu ska det ju inte bli nåt tvång, så går det så går det, annars får de helt enkelt bli klara senare. Hur många tröjor kan jag ha igång då? Minst sju, uppenbarligen, för det är vad jag har liggande. Smookie – Jag har inte stickat en enda maska på den här sen förra inlägget, för jag kan inte bestämma mig för om jag ska fortsätta eller inte. De vridna maskorna blir lite för luddiga, inte alls så distinkta som jag skulle önska. Jag tror jag...

Det finns ett danskt uttryck – vild med farve – som betyder galen i färg, och jag tror att det beskriver min status lite extra bra just nu. Hösten är på intåg och jag vill ha färg, färg, mera färg! Starka, klara färger, inga höstfärger för mig inte. Några typexempel: Late Summer wrap, en kort omlottkofta. Jag stickar den i Sunday och Drops KidSilk. Selaginella, en klänningskofta i Karisma Lotus Love i Retrosaria Mondim och ett okänt shetlandsgarn. Smookie i Kampes 2-trådiga garn. Lilje (en kofta) i Järbo 2-tr. Färgen är helt hopplös att fotografera! Parallel play sjal i diverse restgarner. Mycket lila, som synes (vem är förvånad?), men vad sägs om den här kombinationen? Jag tänker mig en mössa, just nu lutar det åt randigt. Den blir en fyrbåk bland allt grått och svart i höst och vinter, det är helt klart. Det ljusrosa garnet på översta inläggsbilden...

Det har gått så där lång tid igen… och ju längre tiden går desto svårare är det att skriva. Var ska jag börja? Vilket projekt ska jag skriva om först? Ska jag ta allt på en gång? Jag vet fortfarande inte, men att börja är bättre än att bara skjuta upp det, så då börjar jag väl då. Sjalen på bilden ovan blev klar igår. Om man tänker efter riktigt ordentligt så kan man komma ihåg att det var väldigt varmt i juni. Det var till och med så varmt att det inte kändes särskilt skönt att sticka i ullgarn (och hur ofta händer det?). Jag hade en sån dag och eftersom jag nyligen repat upp en kvarts tröja i lingarn (den hamnade aldrig på bloggen och kommer inte göra det heller, den är nu ett minne blott) så hade jag inget somrigt att sticka på. Men i lagret...

Jag skrev ju nåt om att jag tänkte avsluta lite projekt, och det började bra, jag gjorde klart ett par vantar från adventsprojektet 2021. Ett par Wooly Bear mittens, med mönster från en gammal tidning (Knitting Traditions 2011). Man syr öglor inuti så de blir riktigt varma och sköna. Inte särskilt roligt att göra, det tog en evighet, men det blev ju bra. Sen då? Då kunde jag ju fortsatt och avslutat nåt annat… men det gjorde jag såklart inte. Jag fick startitis, snabbstickade en sjal (Sophie i tjockt garn) som inte ens fastnat på bild och sen ramlade jag ner i ett djuuuupt hål. Ett sockformat hål. Och jag, som inte har stickat ett helt par sockor sedan 2008 (jag har börjat, men aldrig blivit klar med ett enda par och istället har jag repat upp dem), har nu 5 par sockor på stickorna, med ännu fler planerade....

Det är som vanligt, jag förundras över att ytterligare ett år har gått… och fort också. Egentligen borde det ju ha känts långsamt, för även om covidrestriktionerna släpptes i våras så har inte livet riktigt kommit igång igen. Med det sagt, jag har varit på stickcafé igen och för första gången på 3 år så har jag också besökt Syfestivalen (jag blev förkyld direkt efter, men det var det värt). Stickningen då? Jo, jag har stickat 16 saker och det känns som om det är ganska få grejer. Men det har bland annat blivit 5 koftor/tröjor och en kjol, och såna projekt kräver ju ändå en hel del tid. Och jag har gjort åt betydligt mer garn än vad som kommit in i huset, delvis beroende på att jag sålde massor med garn i #slaktastashen i början av året. Som avslutning på året så lade jag upp 5 nya...