Kategori: Stickeralla

Det här skulle ha blivit ett höstprojekt, men jag fick lust att sticka i lila fluff… och varför stå emot om det är nåt man känner för att göra? Jag sitter oftast framför datorn och stickar (och kollar på nåt eller läser), och då har jag arbetet på skrivbordet. Mycket praktiskt när det är varmt, för jag behöver inte ha stora ullsjok i knät 😉 Denna kofta hade varit väldigt varm att sticka på i annat fall, man stickar hela kroppen i ett och delar av för ärmhål. Jag skrev om den här koftan i april, och trodde nog att jag skulle använda Customfit, men eftersom det var lite svårt att se hur koftan var konstruerad på bilderna, så slutade det med att jag köpte det danska häftet som mönstret finns i. Jag tror det var ett bra val, axlarna är klart mer sluttande än vad jag trodde. Lite...

Var det någon som kollade in länken på Trädgårdskoftan i förrförra inlägget? Tänkte ni då att det var lite otippat val av det här symmetri-freaket? Av hon som alltid gör matchande grejer? Jag måste medge att min första idé med Trädgårdskoftan var att sticka den i olika lila och rosa nyanser, så att det skulle bli en kofta som – trots alla omaka ränder – ändå skulle bli lite genomtänkt, lite matchig, lite nästan-symmetrisk. Och sen fick jag en annan idé, jag kollade vad jag hade för garn i lagret som kunde bli en randig kofta. Garnet ovan (och ytterligare nån färg som saknas på bilden) är vad jag hittade, ett helt gäng Jamieson & Smith 2ply Jumper weight. Rester från kjolen, från en mössa, och lite blandade färger jag köpt för att eventuellt sticka mönster med. Och nu stickar jag en kofta med breda ränder i allsköns färger....

Det har slumpat sig så att jag har en del projekt som är lila (nä, låt mig vara ärlig, det är knappast nån slump att jag gör lila saker 😉 ). Kjolen Ribba växer så sakteliga. Det går inte fort, men jag har i alla fall tagit mig förbi 50%-strecket. Den gröna sjalen växer också, men inte heller den går särskilt fort eftersom den är patentstickad. Den blir väldigt trevlig, det ska bli skönt att få ha den runt halsen sen. Jag började på en lila halsduk i garn som har funnits i lagret sedan 2007, Duo Silkemerino. Det ska bli ett lövmönster, men här syns bara resår… det syns knappt ens att garnet är lila. Mössan (Oslo luen) från förra inlägget blev klar dagen efter inlägget och den är superskön! Med 3 lager stickat över öronen behöver man definitivt inte frysa. Sen har jag faktiskt virkat lite också,...

Mitt nästa projekt blev inte alls en fuskolle, det blev en mössa. Jag hade ju planerat att jag skulle kombinera det mörkgrå Smart-garnet med lila Kid-Silk, men det blev inte alls som jag tänkt, det var stabbigt, fult, inget stämde. Men jag kan ju ändra mig och jag kom på att jag länge velat sticka mig en Oslomössa (mohairversionen). Jag har startat en tidigare, men det garnet jag då använde var för tunt och den blev för liten och därmed aldrig färdig. Men garnlagret är djupt och innehåller en hel del smått och gott, så jag letade fram ett något tjockare garn (SweetGeorgia Yarns Tough Love Sock) och det blir väldigt bra. Lila och lite lagom fluffigt, vad mer kan man begära av en mössa (om man är jag 😉 )? Sjalen växer… …och det gör kjolen också (om än inte med någon större hastighet, 480 maskor på stickor...

Det kändes som om det var dags för lite nya projekt, och om jag längtar efter nåt nytt, då kör jag! Det sista startade projektet för 2021 hamnade på stickorna på nyårsafton och gammalt år fick gammalt garn 🙂Det här garnet har legat länge i gömmorna, jag färgade över den grå originalfärgen i april 2008 (och det gjorde jag inte med en gång när jag köpt garnet). Med andra ord har det legat i lagret i 14 år. Nu får garnet (Grignasco Champagne) bli en patentstickad sjal, ielle. Patentstickning tar tid, men det är roligt att sticka, det blir så härligt material och det kan dessutom vara trevligt med en sjal som inte är varken grå eller rosa/lila. 😉 På nyårsdagen startade jag årets första projekt, ett långtidsprojekt, kjolen Ribba, i Jamieson & Smith 2-ply Jumper Weight (färgen är fantastisk!). Resårstickning i evigheter på stickor 2,5 mm, det kommer...

2021 blev ju – som alla väl är fullt medvetna om – i stort en repris på 2020. Inte blev det som vi hoppades, att coronan skulle försvinna, nä, det bara fortsatte. Nåja, det har gått bra även detta år, vi har tagit det lugnt och gjort små utflykter, och för mig finns ju alltid hantverket! Jag lider ingen nöd, med andra ord, även om jag fortfarande längtar efter att kunna gå på stickcafé. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar ge mig på det, men den som väntar på något gott… Så vad har hänt i år? Jo, jag har bland annat gjort den längsta stickpausen jag haft på minst 15 år, när jag – efter att jag opererats och fått en infektion på det – inte stickade en enda maska på 7 veckor! Som tur är kom orken och sticklusten tillbaka och jag är i...