Kategori: Stickeralla

Det har slumpat sig så att jag har en del projekt som är lila (nä, låt mig vara ärlig, det är knappast nån slump att jag gör lila saker 😉 ). Kjolen Ribba växer så sakteliga. Det går inte fort, men jag har i alla fall tagit mig förbi 50%-strecket. Den gröna sjalen växer också, men inte heller den går särskilt fort eftersom den är patentstickad. Den blir väldigt trevlig, det ska bli skönt att få ha den runt halsen sen. Jag började på en lila halsduk i garn som har funnits i lagret sedan 2007, Duo Silkemerino. Det ska bli ett lövmönster, men här syns bara resår… det syns knappt ens att garnet är lila. Mössan (Oslo luen) från förra inlägget blev klar dagen efter inlägget och den är superskön! Med 3 lager stickat över öronen behöver man definitivt inte frysa. Sen har jag faktiskt virkat lite också,...

Mitt nästa projekt blev inte alls en fuskolle, det blev en mössa. Jag hade ju planerat att jag skulle kombinera det mörkgrå Smart-garnet med lila Kid-Silk, men det blev inte alls som jag tänkt, det var stabbigt, fult, inget stämde. Men jag kan ju ändra mig och jag kom på att jag länge velat sticka mig en Oslomössa (mohairversionen). Jag har startat en tidigare, men det garnet jag då använde var för tunt och den blev för liten och därmed aldrig färdig. Men garnlagret är djupt och innehåller en hel del smått och gott, så jag letade fram ett något tjockare garn (SweetGeorgia Yarns Tough Love Sock) och det blir väldigt bra. Lila och lite lagom fluffigt, vad mer kan man begära av en mössa (om man är jag 😉 )? Sjalen växer… …och det gör kjolen också (om än inte med någon större hastighet, 480 maskor på stickor...

Det kändes som om det var dags för lite nya projekt, och om jag längtar efter nåt nytt, då kör jag! Det sista startade projektet för 2021 hamnade på stickorna på nyårsafton och gammalt år fick gammalt garn 🙂Det här garnet har legat länge i gömmorna, jag färgade över den grå originalfärgen i april 2008 (och det gjorde jag inte med en gång när jag köpt garnet). Med andra ord har det legat i lagret i 14 år. Nu får garnet (Grignasco Champagne) bli en patentstickad sjal, ielle. Patentstickning tar tid, men det är roligt att sticka, det blir så härligt material och det kan dessutom vara trevligt med en sjal som inte är varken grå eller rosa/lila. 😉 På nyårsdagen startade jag årets första projekt, ett långtidsprojekt, kjolen Ribba, i Jamieson & Smith 2-ply Jumper Weight (färgen är fantastisk!). Resårstickning i evigheter på stickor 2,5 mm, det kommer...

2021 blev ju – som alla väl är fullt medvetna om – i stort en repris på 2020. Inte blev det som vi hoppades, att coronan skulle försvinna, nä, det bara fortsatte. Nåja, det har gått bra även detta år, vi har tagit det lugnt och gjort små utflykter, och för mig finns ju alltid hantverket! Jag lider ingen nöd, med andra ord, även om jag fortfarande längtar efter att kunna gå på stickcafé. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar ge mig på det, men den som väntar på något gott… Så vad har hänt i år? Jo, jag har bland annat gjort den längsta stickpausen jag haft på minst 15 år, när jag – efter att jag opererats och fått en infektion på det – inte stickade en enda maska på 7 veckor! Som tur är kom orken och sticklusten tillbaka och jag är i...

Sedan jag senast skrev så har jag hunnit med några olika stickprojekt. Inte så många som man skulle kunna tro, jag har dels varit sjuk och dels så tillbringar jag numera rätt mycket tid med att brodera korsstygn istället för att sticka. Men några saker har jag alltså hunnit med, så här kommer en sammanställning. Halsduken jag stickade på i förra inlägget blev klar under maj. Den har jag stickat i en gradient från Rät & Avig, och mönstret heter Between East and West av Neisha Abdulla. Jag följde inte mönstret riktigt, jag uteslöt hålen som finns på originalet. Nästa grej som blev klar var en mössa, i juli (jag stickade absolut ingenting på flera veckor där ett tag och en mössa blev ett trevligt och lagom stort projekt att komma igång med igen). Den har jag stickat i Malabrigo Rios ( färgen heter Sabiduria) och mönstret är Clupea...

Lagom tills att våren kommit på riktigt så har jag stickat färdigt Claret, fast särskilt vinröd är den ju inte (jag tänker på namnet, såklart). Den är inte alls diskret, snarare är det nog så att det inte finns nån chans att jag kan gömma mig med den här tröjan på. Men vad gör det? Jag älskar färgen, och står för det! Mönster: Claret av Thea Colman.Garn: Kampes 3-trådiga ullgarn i färg 219.Jag stickade den på stickor 4,5 mm och (som jag sa i förra posten) jag gjorde ingen provlapp. Det funkade ju bra ändå (den här gången, det lär inte bli nån vana), och tröjan blev precis så stor som jag hade tänkt mig. Jag tycker att ringningen är lite vid, men den är ju sån i mönstret. Nu när den är klar har jag istället börjat sticka på det här garnet: Och jag lägger till lite av...

Det jag stickar på nu är cerise. Väldigt cerise, faktiskt. Lägg till en massa flätor på det, och det blir en tröja som aldrig någonsin kommer att klassas som försiktig eller tråkig, det kan jag nästan lova. Jag gjorde faktiskt som det står i mönstret och började med ärmarna. Det var nog extra klokt, med tanke på att jag inte stickat någon provlapp, nåt som inte har skett på väldigt många år! Men ibland ska man väl leva farligt? Nu har jag stickat ärmarna och framstycket och har precis börjat på bakstycket. Mina händer kommer att bli glada, för på bakstycket är endast de stora flätorna med (man kan välja att sticka även de små, men nej, så roligt ska vi inte ha det 😉 ) Men vad blir det för tröja då? Jo, Claret av Thea Colman, en lite lätt oversized, rak tröja, som jag tror kommer bli...

Så speciellt ovanligt med lila är det väl inte i mitt liv, men den här tröjan är ovanlig ändå. Jag tror inte jag har haft någon polotröja på många år, men nu fick jag lust att sticka en och vem är väl jag att gå emot det? Den här tröjan är jag betydligt nöjdare med än med den förra. En gosig vardagströja, perfekt att ha under jackan de här dagarna, när det envisas med att fortsätta att vara kallt. Varm, men inte supervarm. Jag har inte riktigt lyckats med fotona, det är rynkor och veck lite varstans på tröjan, men det är ju ingen skönhetstävling, så det får vara. Mönstret är Catboat av Amy Herzog, gjort i CustomFit. Till min stora glädje visade det sig att någon kommer att ta över CustomFit, så jag kommer kunna fortsätta att sticka efter sådana mönster. 🙂Jag har stickat den här tröjan i...

Ibland kan saker som verkar lovande bli… inte riktigt bra, inte riktigt rätt, men kanske ändå rätt OK (?). Jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka i det här fallet. Jag började ju sticka en rosa tweedtröja i höstas när jag blev klar med en sjal, och jag såg fram emot att tröjan (som såg riktigt bra ut i mitt huvud) skulle bli klar. Och så blev den klar. Och jag insåg att jag inte riktigt tänkt rätt. Jag tänkte mig nämligen en helt rak tröja som skulle hänga lite snyggt från axlarna, och det hade ju funkat OM det inte hade varit så att jag är bredare över höfterna än vad jag är upptill (jag har dessutom ganska smala axlar). Just detta faktum ignorerade jag tydligen rätt rejält när jag skapade ett mönster i CustomFit, och tröjan är därför helt rak. Vilket gör...