I går åkte jag på Sy- och hantverksfestivalen igen – något jag brukar kalla fakirlördag, eftersom jag utsätter mig för en lång dag med mycket folk och mycket ljud, något min hjärna egentligen inte orkar med. Men en gång om året får det gå, för det är ändå roligt att se allt fint som finns, handla lite och prata med likasinnade. Sen får jag räkna bort söndagen, för då vilar jag mest. Det här året hade jag tyvärr inte sällskap, men jag fick i alla fall träffa några vänner från en Facebook-grupp som jag är med i och fika lite (eller äta lunch i mitt fall). Dagen började lite trist med att jag lyckades göra sönder koftan jag tänkt ha på mig (se översta bilden). Som tur är lider jag ju inte direkt brist på koftor, så jag fick helt enkelt välja en annan. Får se hur lång tid...
Rustad för gråväder
Nu kan gråvädret verkligen göra entré, jag kommer att kunna pigga upp mig med min nyaste kofta! Som jag skrev i förra inlägget såg jag ju en kofta jag gillade, Sugared Lilacs, som jag kombinerade med min vanliga CustomFit och hoppades på ett lyckat resultat. Nu är den klar och den kan klassas som lyckad (klart bättre än mitt förra försök att göra nåt liknande). Den är (som jag också nämnde i förra posten) stickad i Ístex Kambgarn i färgen Sangria (färgnummer 1219). Konstigt namn på färgen, Sangria är ju normalt lite mer blodapelsin-färgat än magenta, men konstiga färgnamn är ju ingen ovanlighet 😉 . Jag stickade hela koftan på stickor 3.75 mm. På begäran (hej, Heidi!) : bilder på hur den ser ut bakifrån! Jag hade 10 nystan och det här är allt som blev kvar när jag hade stickat klart. Det blev lite nervöst på slutet, men...
Konsekvenser
Jag hade 2 olika rosa (eller kanske mer magenta) provlappar och projektidéer att välja mellan och jag funderade och funderade. Sen försökte jag lösa de återstående frågetecknen, och till slut valde jag den provlapp som jag löst mest på och startade ett nytt projekt. Det där med att jag har stickat Customfit-koftor den senaste tiden har fått en del konsekvenser…nu när jag kan få det precis som jag vill ha det har jag blivit mer kräsen när jag tittar på andras mönster. Det händer rätt ofta att jag ser nåt som jag tycker är snyggt, om bara ringningen var annorlunda eller om den var kortare eller… eller… eller… Så var det nu också. Men man kan ta ett mönster och gifta ihop det med Custom Fit och sen blir det (förhoppningsvis) som man vill ha det. Efter en del tankeverksamhet då (vilket inte alltid går så bra med min...
Ännu en
Ännu en grå sjal är klar och kan läggas till samlingen! Den är stickad i ett av mina favorit-sjalgarner, Moods of Colors Softsock. De där runda fina ”sock”-garnerna passar så bra till sjalar, de blir lite lätt stunsiga och allt mönster syns så snyggt. De fina färgerna i Moods of Colors garner gör inte saken sämre, precis. Den här färgen heter Charcoal och är en oerhört snygg grå färg. Den kommer att passa fint till alla mina lila och rosa kläder 😉 Mönstret är Ley Lines av Joji Locatelli och jag har stickat på 3,75 mm. Nu har jag 3 olika koft-idéer att välja mellan (2 cerise och en lila, ingen grå!), men eftersom samtliga kräver åtminstone lite tankeverksamhet har jag startat ytterligare en resårstickad sjal, så jag har nåt som är stick-café-vänligt att sticka på. Den här gången blir den inte grå, utan mörklila (har jag inte lärt...
Hur går det till?
Hur kommer det sig att det är så svårt att få ur sig en bloggpost då och då? Tja, alltid är det nåt, semesterresa, värmebölja och allmän glömska skyller jag på den här gången. Och hur kommer det sig att jag stickar så mycket sjalar? För att det är roligt, lätt att ta med sig, användbart och för att man alltid kan ha en till sjal. Sen kan man också fråga sig hur det kommer sig att vissa saker blir liggande i stickkorgen både länge och väl innan de blir klara. I oktober 2018 började jag sticka med mitt fina Hedgehog-garn som jag köpte i Köpenhamn i oktober 2017. Sen blev det uppehåll… i 7 månader… till i slutet på juni när den förra sjalen var klar och jag (fortfarande!) inte hade nån färdig koft-idé. Precis innan vi åkte på semester (till Norge, bilder därifrån dyker då och då...
Grått är flott
Jag har inte fått den rätta idén till en ny kofta, så jag stickade vidare på flätsjalen tills den blev klar. Den såg mest ut som en ihopdragen påse när den var klar, men som vanligt så förvandlades sjalen när jag spände ut den. Det är som trolleri 😉 Jag använde mig av isydda trådar vid utspänningen, det gör det så mycket enklare! Det är lättare att få det rakt och det går åt mindre nålar, det är nog bara positivt. Man behöver bara komma ihåg att sy i trådarna innan man blöter ner det man ska spänna ut (jag tror inte ni behöver fråga hur jag vet det? Den här gången kom jag ihåg det. Men om ni vill veta, att sy i trådar i ett blött projekt är inte roligt). Jag brukar normalt använda mig av en tråd längs varje kant, den här gången tog jag en...
Gråa flätor
Jag funderar fortfarande på nästa kofta och medan jag gör det så stickar jag på min flätsjal, Floating Leaves. Mönstret är av Lisa Hannes, som gjort många fina sjalar, det ligger flera stycken i min Ravelry-kö och väntar på att kanske en dag hamna på mina stickor. Det är riktigt roligt att sticka på den, jag gör flätorna utan flätsticka, precis som jag beskrev för snart 10 år sedan (hur fort går tiden egentligen?), och det gör att det är rätt smidigt att sticka flätorna. Visst får jag vara lite försiktig när jag byter plats på maskorna, garnet är lite halkigt, men det går bra. Garnet, ja, det är Malabrigo sock (ett av mina favorit-sjalgarner) i färgen Plomo. Grå. Mmm, jag vet, det är mycket grått här. Den här gråa är så snygg, lite flammig så att den blir levande, men inte så flammig att det blir väldigt randigt....
Hallonfärgad surdeg
Ibland händer det att jag inte har nåt nytt som pockar på uppmärksamhet när jag precis avslutat ett projekt, och då kan det faktiskt hända att nåt som legat ett tag får lite sticktid. Så blev det efter den gråa Line-koftan, jag hade inget i min mentala kö, och det var dessutom lite dåligt med inspiration. Jag grävde fram (nåja, det låg i korgen bredvid stickplatsen) en gammal kofta som jag inte stickat på sedan juli 2017. Jag hade bara ett framstycke och kanterna kvar på den koftan, så det är ju helt galet att den har legat i träda ända sedan dess! Det tog 8 dagar att göra klart den, vilket gör det än mer obegripligt att jag inte tagit tag i den tidigare. Eller kan det vara så att min hjärna hade lite misstankar om att jag inte skulle blir helt nöjd? Jodå, den är snygg. Den...
Sommarkofta – mera grått
Kan det vara så att jag börjar fylla kvoten av gråa koftor? Äsch, jag planerar redan flera, jag tror inte jag kan få för många gråa koftor! Som jag skrev i förra posten så blev det mera stickning i sommargarn, den här gången i Sandnes Line. Jämfört med många andra sommargarner är det rätt trevligt att sticka med, och det är väldigt skönt att ha på sig! Trots att jag har en masktäthet på ca 20 maskor på 10 cm så känns det inte klumpigt och tjockt, det är följsamt och svalt. Precis som vanligt är det ett CustomFit-mönster, den här gången är det exakt samma som förra sommarens ceriserosa kofta i Line, och jag har stickat på 4 mm. Jag såg framför mig att denna kofta skulle ha rosa knappar, men jag hittade inga som passade (och jag hade exakt noll lust att springa runt och leta i...
Svängigt
Mitt senaste alster har gjort en del saker klart för mig, saker som jag väl i och för sig redan visste, men det är alltid bra att få en påminnelse då och då. Påminnelse nummer 1: Det finns en anledning till att jag nästan aldrig har några sommar-garner hemma när jag behöver dem. Sommar-garner är faktiskt bara ett nödvändigt medel för att nå målet, ett sommarplagg. Bomull, lin och bambu är skönt att ha på sig, men ack så tråkigt att sticka med, det är hårt och oelastiskt eller så delar det på sig bara man tittar på det. Alla synder och felstickningar syns tydligt, så man får verkligen hålla tungan rätt i mun. Påminnelse nummer 2: Jag gillar verkligen att sticka i delar, det är lätt och behändigt och man slipper ha hela projektet i knät hela tiden. Fast det har ni ju hört förut 😉 Påminnelse nummer...
