Räddningsaktion
I december 2014 blev jag klar med en kofta i Supersoft, och jag förutspådde att den skulle bli flitigt använd. För ovanlighetens skull (jag har oftare fel än rätt när det gäller min förväntade användning av det jag stickar) så har jag också använt den väldigt mycket.
Faktiskt så mycket att det här hände:
Jag har redan lagat ena ärmsömmen ett par gånger (uppenbarligen drar jag rätt hårt i sömmen när jag tar av mig koftan), men det här var ju lite mer att bita i. Visst skulle jag enkelt kunnat sy till maskorna, men det brukar ju sällan bli snyggt, så istället har jag utfört lite stick-kirurgi.
Jag petade helt enkelt upp hela avmaskningskanten och plockade upp maskorna på en sticka, vilket inte var så besvärligt, Supersoft är ju ett rätt hårigt garn som gärna fastnar i sig självt. Maskorna stannade alltså snällt kvar på sin plats och var lätta att plocka upp på stickan.
Sen gjorde jag en ny avmaskning och fäste trådarna, och nu kan jag fortsätta använda koftan!
Ja, avmaskningen är gjort i ett mörkare garn, det fanns inget kvar av det ljusa (men det finns mörkt garn även i framkanten, så det avviker inte så mycket).
Nu kanske jag borde fundera på att göra ytterligare en kofta i Supersoft, den här har ju verkligen varit värd jobbet.
Årets första ”riktiga” projekt
Jag är färdigt med ytterligare en sjal. Kan man någonsin få för många sjalar? Nej, jag tror faktiskt inte det.
Den här heter Drachenfels, påbörjades strax före jul och jag har stickat den i ett fantastiskt, trevligt garn som jag inte provat tidigare, Rosy Green Wool Cheeky Merino Joy (långt namn).
Garnet är mjukt och stunsigt och sjalen blev väldigt skön!
Här är den fotograferad i mitt nya ljustält, nu kan jag få bilder på saker som åtminstone nästan har rätt färg, även på vintern. Att det sen inte blir lika bra modellade bilder får jag fortsätta leva med.
Färgerna jag har använt är Cornish slate, Wild Mallow och Blackberry Sorbet och jag stickade på stickor 4. Enligt mönstret skulle man använt stickor 5 till I-snoddsavmaskningen, men det blev så fult, så jag gjorde den på fyrorna.
Jag fick också tillfälle att använda mina nya stora mattor när jag spände ut sjalen. Innan har jag använt Biltemas pussel-lekmattor och träningsmattor från Rusta, men för ett par dagar sedan hittade jag riktigt stora träningsmattor på Biltema.
En av de gamla mattorna ovanpå de nya.
Det ingick 4 mattor, och de går dessutom att sätta ihop med de små (om än inte perfekt) så att man kan ha delar som sticker ut.
Pusselmattorna har nu lagts undan som reserv, de här 4 stora tillsammans med de små kommer räcka långt.
Nu skulle man ju kunna tro att jag skulle ta ett av mina pågående projekt och sticka på det ett tag, men det är ju inte lika roligt som att börja på nåt nytt, eller hur? Så nu blir det en mössa i handspunnet garn, sen får vi se om jag lyckas sticka på den blå koftan jag faktiskt behöver.
Saker kan göras bättre
Saker KAN göras bättre, som i mer användbara.
Jag har en köpe-tröja som är mycket bra att ha om man vill ut och röra på sig lite under vinterhalvåret. Den är inte särskilt snygg, och egentligen rätt sliten, men bra, som sagt.
Den har dock ett stort fel. Eller hade, för nu har jag åtgärdat det.
Halsringningen var på tok för stor (och dessutom hade den ingen kant!). Jag gillar inte när det drar i halsen när jag är ute, men med denna tröjan var det näst intill omöjligt att få en sjal att täppa till hålen på lämpligt sätt.
Vad gör man? Jo, som den driftiga(ha!) stickare man är så gräver man i garnlagret, hittar ett lämpligt(tjockare) garn, som dessutom råkar vara handspunnet, och plockar upp maskor och stickar en kant på tröjan!
Perfekt! Praktisk lösning, istället för att slänga den "odugliga" tröjan har jag gett den ett längre liv.
Jag är inte särskilt bra på återbruk, men jag kan ju bli bättre. Det här är ett steg på vägen.
2015 är snart över
Som vanligt så gör jag min sammanfattning över året som gått på Nyårsafton. Och som vanligt tycker jag, vid en första anblick, att jag stickat så lite under året.
Det har jag ju så klart inte, men det har varit rätt många stora projekt, och då blir ju antalet färdiga saker färre.
Jag har gjort klart 6 koftor, varav 5 är gjorda efter CustomFit. Aldrig tidigare har jag varit så nöjd med mina koftor och tröjor som sedan jag började använda mig av CustomFit. Det blev bland annat 3 sommarkoftor (vilket känns väldigt tillfredsställande, det fanns ett stort hål i garderoben för just sommarkoftor) och favoriten är nog den i Cotton Viscose.
Det var samma kofta som fick utstå mitt största textila misstag på mycket länge, en "olycka" med saxen jag kunde varit utan. Nå, det är lagat, nu ska jag bara komma på nåt sätt att gömma det (eftersom det inte gick att göra på nåt bra, osynligt, sätt).
Det blev också ett flertal sjalar (kan man nånsin få för många sjalar?), och här är favoriten min lila Kelpie.
Jag har också försökt att sticka med garner jag redan har, och det har faktiskt gått bättre än vad jag trodde, merparten av projekten har bestått till åtminstone en del av garner från lagret. Allt som köpts innan 2015 räknas som gammalt garn, och att jag har stickatt en hel del av det är ju toppen! Jag har dessutom gjort åt en stor del av det som köpts under 2015, så jag känner mig nöjd.
Som vanligt har jag inga nyårslöften, men målsättningar/önskemål kan man ju ha. Jag siktar på att göra åt mer garn ur lagret, och att bara köpa garn när jag ska använda det inom överskådlig framtid. Sen ska jag nog ta mig en titt på lagret och se om jag ska sälja/ge bort något, det finns trots allt en del gamla surdegar som inte har samma dragning på mig nu för tiden som det hade när det köptes.
Gott Nytt År!
Hur många textila hobbys behöver man?
Jag har provat rätt många textila tekniker och en hel del av dem har jag fortsatt med. Inte alltid så ofta, men då och då i alla fall.
Jag stickar mest hela tiden, virkar ibland, spinner alldeles för sällan, broderar med ojämna mellanrum, och jag har provat krokning, knyppling, att tova och att göra frivoliteter. Det är bara tovningen som jag egentligen inte känner nån större längtan efter, de andra teknikerna vill jag inte släppa helt.
Så egentligen behöver jag inte en till, eller hur? Speciellt inte en så tidskrävande teknik som vävning. Men nu står det ju en vävstol i mitt ullrum sedan ett par år, och det är ju dumt att den bara står där, så i helgen tog jag tag i saken och provade.
Det gick åt skogen redan från början. Eller, det kanske var att ta i, men det fungerade inte riktigt som det var meningen.
Det finns en pådragen mattvarp, men den var inte påbörjad, så det var det jag tänkte att jag skulle göra, men det krånglade lite. Det fick bli ett samtal till vävjouren (dvs min mamma, tack för hjälpen!) och en djupdykning i en vävbok (Stora Vävboken av Laila Lundell. Ja, det är klart jag har en vävbok! Jag har böcker om rätt mycket textilt).
Och trägen vinner, nu verkar det som om jag är på gång.
Här är provbiten (i avslappnat skick), det får bli en bit till innan jag börjar på den riktiga mattan. Jag behöver nog öva lite på att få det tätt nog.
Kanske vore det idé att jag tänkte igenom hur jag vill att mattan ska se ut också, innan jag fortsätter.
Kanske vore det också en idé att börja begränsa sig?
En färg i taget
Min lila sjal är klar.
Det blev lite pyssel på slutet för att få garnet att räcka, men det gick. Allt gick åt av garnet i mitten, av gradient-garnet har jag lite kvar, kanske räcker det till ränder på halvvantar, om jag hittar nåt bra att ha som grundfärg. Jag får göra en djupdykning i lagret och se om jag kan hitta nåt passande.
Sjalen blev precis som jag önskade, en sjal som jag kan matcha mina lila tunikor med.
Det finns några till och alla passar bra ihop med sjalen.
Garn: Easyknits Splendor och Pigeonroof studio High twist sock.
Stickor: 3,75.
Mönster: Kelpie av Jared Flood.
När nu den sjalen blev klar så bestämde jag mig för att jag behöver en "enfärgad" sjal till, men den här gången i cerise.
Den blir faktiskt randig, det är 2 olika garner i nästan exakt samma färg.
Nu blir det en Ripple effect. Ja, det är samma sorts spetsmönster på den som på Kelpie, men det är ett populärt spetsmönster av en anledning, det är enkelt och det är effektfullt.
Jag undrar om den där marinblå koftan i Visjögarn får nån mer sticktid i år… jag skyller på att det är mörkt.
Ännu mera rosa
Igår gick jag upp alldeles för tidigt för att ta bussen till Älvsjö och Syfestivalen. Den här gången var det extra jobbigt, eftersom det tog rätt mycket längre tid att resa än vad det brukar (det var en inlånad buss, kanske var inte chauffören van).
Det går ju knappt att besöka Syfestivalen utan att handla…så jag handlade. Och av någon mycket märklig anledning så handlade jag rosa saker. Konstigt va? Men jag gillar färg, och rosa är en klar favorit, så jag tänker inte skämmas. Men kan ni förstå, jag kom hem helt utan garn!!! Igen!
Överst ligger 4 meter bomulls-sammet (med mycket kort lugg)från Korps och 3 meter ull/viscose-mellanlägg från Tusensköna. Det ska bli en jacka (eller kortare kappa), en sån där att ha mellan sommarjackan och vinterjackan. Om ni har en dos tålamod och petighet att undvara så kan ni skicka hit den, jag lär behöva den.
På mellanraden ligger 2 meter viskos-jersey från Lindbo Textil och rullen är 1,5 meter bomulls-jersey från Käpynen (Indie fabrics). De har elastan i sig båda två, och kommer att bli tunikor.
Och längst ner ligger några bomullsbitar från 3 olika quilt-ställen, som ska bli en Bionic Gear bag och merino/mullbärssilke från Limmo-design som nån gång ska bli garn (om – eller borde jag säga när? – jag spinner igen nån gång).
Nu ska jag bara omsätta inköpen i nåt också, men jag har gott hopp om att det ska gå bra. Av inköpen från i våras är 2 av 3 använda, det är ju ändå en rätt bra utdelning!
Det är ju alltid roligare med nåt nytt
Jag har monogam-stickat (dvs, hållt mig till ett projekt i taget) under en rätt lång period, men nu verkar den fasen vara över.
Bevis:
Helt plötsligt kom jag nämligen på att jag inte äger en lila sjal (eller, ja, en sjal med BARA lila i) och var ju "tvungen" att åtgärda denna brist illa kvickt.
Av någon märklig anledning blev det en sjal med samma sorts konstruktion som den mörkgrå Mahy (se förra posten), även om det är ett annat mönster.
Mönstret är Kelpie av Jared Flood, och garnet är dels Easyknits Splendor i färgen Very Violet (från lagret!) och dels de lila minihärvorna jag köpte i London. Jag gillar att se skillnaden mellan de 2 sjalarna, den ena är lite grov och rustik, den andra lite lyxigare.
Innan jag började på den nya sjalen hann jag sticka klart koft-bakstycket och börja på en ärm i alla fall, innan Mahy och koftan hamnade i korgen, där de legat sen jag startade denna sjal.
Men kanske blir det lite koftstickning imorgon, när jag åker till Syfestivalen, det är ju enklare än sjalkanten. Sen får vi se vad jag har med mig hem från Syfestivalen, det duger ju inte att bara tömma lagret, det måste fyllas på ibland också, eller hur?
Mörkret sänker sig
Det börjar bli mörkt på kvällarna, och det gör det svårare att sticka i mörkt garn på kvällarna.
Så vad gör jag? Jo, självklart startar jag 2 projekt i mörkt garn.
Nummer 1:
När vi åkte till London så ville jag inte ta med mig den randiga halsduken, det var bara för många nystan att släpa på, så då startade jag det här.
Sjalen Mahy (Ravelrylänk), i mörkgrått Navia Uno från det djuuuupa garnlagret (inlagt i Ravelry i mars 2008, det kan möjligen vara ännu äldre). Det är faktiskt rätt roligt att titta på ett mönster och inse att man har det perfekta garnet i sitt lager!
Mörkgrått och rätstickning (på stickor 5), det kan aldrig bli fel.
Nummer 2:
En kofta. Igen. Customfit-varianten. Igen. Jag är så himla nöjd med de mönstren, så varför frångå ett vinnande koncept?
Mörkblått Visjö-garn från Östergötlands Ullspinneri på stickor 3,75. Vriden resår i kanterna, annars blir det bara slätt.
Och kombinationen kofta och Visjö-garn, det kan aldrig bli fel, det heller.
Precis så ska man INTE göra
Den där koftan som blev klar för ett tag sedan, ni vet, den som var så jobbig att sticka, eftersom den är gjord i Cotton Viscose?
Just den koftan har jag använt ett par gånger under en vecka, under London-resan vi nyss gjorde.
Man brukar ju ha väskor, och i mitt fall är det en väska som jag bär tvärs över kroppen så den hänger på höger sida. Om man nu har det (och det har man ju, som vi nyss konstaterade), då kan det hända att det sliter på kläderna man har på sig. Det brukar inte bli så farligt, nån liten noppa eller så, och det går ju att få bort.
Men om det nu är en kofta i Cotton Viscose (som vi också nyss konstaterade att det är) då blir det inte små noppor. Då blir det stora samlingar av "lugg" som man kan vilja bli av med.
Då gjorde jag precis det där man INTE ska göra. Jag klippte. Bilden ovan visar hur det såg ut efter den operationen.
Det gör bilden nedanför också.
Och självklart sitter hålet inte i den upplockade kanten som skulle vara lätt att repa upp och sticka om, nej, det sitter i nederkanten.
Den koftan ligger i time-out för tillfället, tills jag samlat ork för att rädda den.
Nu måste jag visa nåt jag blir glad av, som motvikt.
Detta är London-resans enda garninköp.
Minihärvor i Pigeon Roof Studios High Twist Sock, sammanlagt 219 meter. Söt som socker.
Senaste kommentarer