2015 är snart över
Som vanligt så gör jag min sammanfattning över året som gått på Nyårsafton. Och som vanligt tycker jag, vid en första anblick, att jag stickat så lite under året.
Det har jag ju så klart inte, men det har varit rätt många stora projekt, och då blir ju antalet färdiga saker färre.
Jag har gjort klart 6 koftor, varav 5 är gjorda efter CustomFit. Aldrig tidigare har jag varit så nöjd med mina koftor och tröjor som sedan jag började använda mig av CustomFit. Det blev bland annat 3 sommarkoftor (vilket känns väldigt tillfredsställande, det fanns ett stort hål i garderoben för just sommarkoftor) och favoriten är nog den i Cotton Viscose.
Det var samma kofta som fick utstå mitt största textila misstag på mycket länge, en "olycka" med saxen jag kunde varit utan. Nå, det är lagat, nu ska jag bara komma på nåt sätt att gömma det (eftersom det inte gick att göra på nåt bra, osynligt, sätt).
Det blev också ett flertal sjalar (kan man nånsin få för många sjalar?), och här är favoriten min lila Kelpie.
Jag har också försökt att sticka med garner jag redan har, och det har faktiskt gått bättre än vad jag trodde, merparten av projekten har bestått till åtminstone en del av garner från lagret. Allt som köpts innan 2015 räknas som gammalt garn, och att jag har stickatt en hel del av det är ju toppen! Jag har dessutom gjort åt en stor del av det som köpts under 2015, så jag känner mig nöjd.
Som vanligt har jag inga nyårslöften, men målsättningar/önskemål kan man ju ha. Jag siktar på att göra åt mer garn ur lagret, och att bara köpa garn när jag ska använda det inom överskådlig framtid. Sen ska jag nog ta mig en titt på lagret och se om jag ska sälja/ge bort något, det finns trots allt en del gamla surdegar som inte har samma dragning på mig nu för tiden som det hade när det köptes.
Gott Nytt År!
Hur många textila hobbys behöver man?
Jag har provat rätt många textila tekniker och en hel del av dem har jag fortsatt med. Inte alltid så ofta, men då och då i alla fall.
Jag stickar mest hela tiden, virkar ibland, spinner alldeles för sällan, broderar med ojämna mellanrum, och jag har provat krokning, knyppling, att tova och att göra frivoliteter. Det är bara tovningen som jag egentligen inte känner nån större längtan efter, de andra teknikerna vill jag inte släppa helt.
Så egentligen behöver jag inte en till, eller hur? Speciellt inte en så tidskrävande teknik som vävning. Men nu står det ju en vävstol i mitt ullrum sedan ett par år, och det är ju dumt att den bara står där, så i helgen tog jag tag i saken och provade.
Det gick åt skogen redan från början. Eller, det kanske var att ta i, men det fungerade inte riktigt som det var meningen.
Det finns en pådragen mattvarp, men den var inte påbörjad, så det var det jag tänkte att jag skulle göra, men det krånglade lite. Det fick bli ett samtal till vävjouren (dvs min mamma, tack för hjälpen!) och en djupdykning i en vävbok (Stora Vävboken av Laila Lundell. Ja, det är klart jag har en vävbok! Jag har böcker om rätt mycket textilt).
Och trägen vinner, nu verkar det som om jag är på gång.
Här är provbiten (i avslappnat skick), det får bli en bit till innan jag börjar på den riktiga mattan. Jag behöver nog öva lite på att få det tätt nog.
Kanske vore det idé att jag tänkte igenom hur jag vill att mattan ska se ut också, innan jag fortsätter.
Kanske vore det också en idé att börja begränsa sig?
En färg i taget
Min lila sjal är klar.
Det blev lite pyssel på slutet för att få garnet att räcka, men det gick. Allt gick åt av garnet i mitten, av gradient-garnet har jag lite kvar, kanske räcker det till ränder på halvvantar, om jag hittar nåt bra att ha som grundfärg. Jag får göra en djupdykning i lagret och se om jag kan hitta nåt passande.
Sjalen blev precis som jag önskade, en sjal som jag kan matcha mina lila tunikor med.
Det finns några till och alla passar bra ihop med sjalen.
Garn: Easyknits Splendor och Pigeonroof studio High twist sock.
Stickor: 3,75.
Mönster: Kelpie av Jared Flood.
När nu den sjalen blev klar så bestämde jag mig för att jag behöver en "enfärgad" sjal till, men den här gången i cerise.
Den blir faktiskt randig, det är 2 olika garner i nästan exakt samma färg.
Nu blir det en Ripple effect. Ja, det är samma sorts spetsmönster på den som på Kelpie, men det är ett populärt spetsmönster av en anledning, det är enkelt och det är effektfullt.
Jag undrar om den där marinblå koftan i Visjögarn får nån mer sticktid i år… jag skyller på att det är mörkt.
Ännu mera rosa
Igår gick jag upp alldeles för tidigt för att ta bussen till Älvsjö och Syfestivalen. Den här gången var det extra jobbigt, eftersom det tog rätt mycket längre tid att resa än vad det brukar (det var en inlånad buss, kanske var inte chauffören van).
Det går ju knappt att besöka Syfestivalen utan att handla…så jag handlade. Och av någon mycket märklig anledning så handlade jag rosa saker. Konstigt va? Men jag gillar färg, och rosa är en klar favorit, så jag tänker inte skämmas. Men kan ni förstå, jag kom hem helt utan garn!!! Igen!
Överst ligger 4 meter bomulls-sammet (med mycket kort lugg)från Korps och 3 meter ull/viscose-mellanlägg från Tusensköna. Det ska bli en jacka (eller kortare kappa), en sån där att ha mellan sommarjackan och vinterjackan. Om ni har en dos tålamod och petighet att undvara så kan ni skicka hit den, jag lär behöva den.
På mellanraden ligger 2 meter viskos-jersey från Lindbo Textil och rullen är 1,5 meter bomulls-jersey från Käpynen (Indie fabrics). De har elastan i sig båda två, och kommer att bli tunikor.
Och längst ner ligger några bomullsbitar från 3 olika quilt-ställen, som ska bli en Bionic Gear bag och merino/mullbärssilke från Limmo-design som nån gång ska bli garn (om – eller borde jag säga när? – jag spinner igen nån gång).
Nu ska jag bara omsätta inköpen i nåt också, men jag har gott hopp om att det ska gå bra. Av inköpen från i våras är 2 av 3 använda, det är ju ändå en rätt bra utdelning!
Det är ju alltid roligare med nåt nytt
Jag har monogam-stickat (dvs, hållt mig till ett projekt i taget) under en rätt lång period, men nu verkar den fasen vara över.
Bevis:
Helt plötsligt kom jag nämligen på att jag inte äger en lila sjal (eller, ja, en sjal med BARA lila i) och var ju "tvungen" att åtgärda denna brist illa kvickt.
Av någon märklig anledning blev det en sjal med samma sorts konstruktion som den mörkgrå Mahy (se förra posten), även om det är ett annat mönster.
Mönstret är Kelpie av Jared Flood, och garnet är dels Easyknits Splendor i färgen Very Violet (från lagret!) och dels de lila minihärvorna jag köpte i London. Jag gillar att se skillnaden mellan de 2 sjalarna, den ena är lite grov och rustik, den andra lite lyxigare.
Innan jag började på den nya sjalen hann jag sticka klart koft-bakstycket och börja på en ärm i alla fall, innan Mahy och koftan hamnade i korgen, där de legat sen jag startade denna sjal.
Men kanske blir det lite koftstickning imorgon, när jag åker till Syfestivalen, det är ju enklare än sjalkanten. Sen får vi se vad jag har med mig hem från Syfestivalen, det duger ju inte att bara tömma lagret, det måste fyllas på ibland också, eller hur?
Mörkret sänker sig
Det börjar bli mörkt på kvällarna, och det gör det svårare att sticka i mörkt garn på kvällarna.
Så vad gör jag? Jo, självklart startar jag 2 projekt i mörkt garn.
Nummer 1:
När vi åkte till London så ville jag inte ta med mig den randiga halsduken, det var bara för många nystan att släpa på, så då startade jag det här.
Sjalen Mahy (Ravelrylänk), i mörkgrått Navia Uno från det djuuuupa garnlagret (inlagt i Ravelry i mars 2008, det kan möjligen vara ännu äldre). Det är faktiskt rätt roligt att titta på ett mönster och inse att man har det perfekta garnet i sitt lager!
Mörkgrått och rätstickning (på stickor 5), det kan aldrig bli fel.
Nummer 2:
En kofta. Igen. Customfit-varianten. Igen. Jag är så himla nöjd med de mönstren, så varför frångå ett vinnande koncept?
Mörkblått Visjö-garn från Östergötlands Ullspinneri på stickor 3,75. Vriden resår i kanterna, annars blir det bara slätt.
Och kombinationen kofta och Visjö-garn, det kan aldrig bli fel, det heller.
Precis så ska man INTE göra
Den där koftan som blev klar för ett tag sedan, ni vet, den som var så jobbig att sticka, eftersom den är gjord i Cotton Viscose?
Just den koftan har jag använt ett par gånger under en vecka, under London-resan vi nyss gjorde.
Man brukar ju ha väskor, och i mitt fall är det en väska som jag bär tvärs över kroppen så den hänger på höger sida. Om man nu har det (och det har man ju, som vi nyss konstaterade), då kan det hända att det sliter på kläderna man har på sig. Det brukar inte bli så farligt, nån liten noppa eller så, och det går ju att få bort.
Men om det nu är en kofta i Cotton Viscose (som vi också nyss konstaterade att det är) då blir det inte små noppor. Då blir det stora samlingar av "lugg" som man kan vilja bli av med.
Då gjorde jag precis det där man INTE ska göra. Jag klippte. Bilden ovan visar hur det såg ut efter den operationen.
Det gör bilden nedanför också.
Och självklart sitter hålet inte i den upplockade kanten som skulle vara lätt att repa upp och sticka om, nej, det sitter i nederkanten.
Den koftan ligger i time-out för tillfället, tills jag samlat ork för att rädda den.
Nu måste jag visa nåt jag blir glad av, som motvikt.
Detta är London-resans enda garninköp.
Minihärvor i Pigeon Roof Studios High Twist Sock, sammanlagt 219 meter. Söt som socker.
Många rosa garner
Jo, det finns många rosa garner i mitt hus. Inte så många som man skulle kunna tro, men en hel del.
Nu har jag rotat fram en del av de enfärgade varianterna (med ett undantag) och satt igång med en bred halsduk. Jag bestämde mig för att ta med 2 lila garner också, så blir det lite variation.
Av någon anledning är det alltid roligare att sticka evighetslånga, rätstickade saker om man får byta färg lite då och då, så efter att Bondtösen gjorde en sån här tidigare i vintras, så hamnade den i kön över saker att göra.
Mönstret är Diagonapples (Ravelrylänk) och det är riktigt roligt att sticka!
Garnerna är blandade kvaliteter, här finns bland annat Permins Zenta, Drops Cotton Viscose, nåt okänt merino/angora-garn, Manos Silk Blend, ett gammalt Rowangarn som inte funnits på åratal och ett merino/possum-garn som jag bytt till mig från Nya Zeeland.
Ett väldigt bra sätt att göra åt såna där enstaka nystan som, underligt nog, finns i lagret.
Det blev klart till slut
Det är konstigt att jag, som har stickat så länge, fortfarande inte lyssnar på den inre rösten som talar om för mig, att det jag håller på med inte blir bra.
Det är då man får sticka kanter mer än en gång…
Men nu är koftan äntligen klar!
Jag tog flera bilder igår, med hjälp av stativ och självutlösare. Ingen bild är egentligen så bra som jag skulle vilja, det är veck på kläderna och överexponeringar (pga för mycket sol, om nu DET egentligen ska ses som ett problem, denna solfattiga sommar).
Nåja, det är ju ingen tävling i bästa bild så jag tar väl en överexponerad bild och en med veck på tröjan.
Och jag är jättenöjd med koftan!
Lite fakta:
Mönster - är (som vanligt) ett Custom Fit-mönster. Det blir ju så bra, så nu har jag svårt att välja nåt annat.
Garn – Drops Cotton Viscose i färg 25, mörklila, det gick åt nästan 12 nystan.
Stickor – 3 mm HiyaHiya, jag stickade rätt tight, med vilje, för att koftan ska hålla formen bättre.
Knapparna – hittade jag på Vadstena ull och garn när jag var där på sommarmarknaden , och de är så himla fina, jag är alldeles kär i dem.
Jag har – inspirerad av Heidi – stickat fast knapparna. Det fungerade ganska bra, men jag fick dra rätt hårt i garnet, så jag kommer nog inte göra det med ett ullgarn, jag känner mig lite tveksam till att garnet håller om det är ren ull. Inte bara med tanke på att man behöver dra så hårt, utan också med tanke på slitage. Om trådarna går sönder och en knapp ramlar bort så är det ju inte bara att sy dit den, man riskerar ju att behöva sticka om kanten.
Men garnet i den här koftan är ju bomull och viskos och går inte av i första taget.
Närbild på knapparna.
Nu blir det ullgarn, åtminstone till ca 75%, och det är händerna väldigt glada över!
Nu börjar det
Efter att koftdelarna fått torka i 3 dagar (sommartid är faktiskt inte bästa tiden att torka stickat, även om man skulle kunna tro det) så är det nu dags att sätta igång med sömnaden.
Och jag gillar förvandlingen, den är fantastisk; från ihopsnurrade, smala tarmar till släta, lätthanterade koft-delar.
Sen kan man ju också hitta lite "synder" när man spänner ut det stickade.
Som en lämnad maska i kanten…hur nu det gick till. Jag har verkligen haft tur, att maskan inte löpt där i kanten är inget mindre än ett litet under (jo, verkligen, det är ju Cotton Viscose, ett superhalkigt garn).
Och det är nu min belöning för stickningen med halkigt garn kommer, nu ska det bli en kofta! Så nu är det bara att sätta igång (och det tänker jag göra så fort jag slutar skriva, jag vill ju ha koftan!).
Senaste kommentarer