eXtremt sen? Eller kanske som i följande X….

X – beteckning för musikalier i SAB, bibliotekens klassifikationssystem. Jag gillar klassifikationer.

XTC – ett ”new age”-band från England som jag gillar.

Xantippa – en grälsjuk kvinna, något som jag inte är, det finns bättre saker att göra.

X-kromosom – nåt jag har 2 av, eftersom jag är kvinna.

efeXor – den medicin som upprätthåller balansen i min hjärna så jag slipper depression. Många vill inte äta antidepressiv medicin, jag är glad att den finns. Allt är bättre än att leva livet i grått och svart.

Kan man bli kär i ett garn? Om man kan det, då har jag blivit det. Jag tror jag har blivit det även om man inte kan det.


Fiddlehead mittens i Rowan Felted Tweed (jag har inte köpt ett kit, mönstret finns till salu på Ravelry). Detta garn är underbart! Mjukt och ändå tweedigt, fina färger, trevligt att sticka med. Jag vill sticka nåt stort, nåt att svepa in mig i! Av alla Rowans garner jag har provat kan jag bara komma på ett enda som jag absolut inte gillar, och det är Summer tweed, ett torrt silkeblandgarn. Allt annat är så himla bra att jag skulle kunna utbrista i någon lyrisk sång här på studs, men jag ska bespara er.

Så, som ni ser så går tvåfärgsstickningen bättre nu. Jag lydde Liisas råd också, och stickade klart ett litet projekt som legat länge, det gick fort, på mindre än en timme… ibland kan man verkligen undra varför saker blir liggande.


En basker i Colinette Jitterbug, färg Jay (har jag för mig). Stickor 3. Nåär jag rotade fram den idag så stod jag först helt frågande. Vad hade jag använt för mönster? Naturligtvis fanns inte mönstret i samma påse som baskern, det hade ju verkligen varit för enkelt. Men som jag skrev i Stickas medlemstidning för ett tag sedan: Ravelry to the rescue! Jag hade varit duktig nog att lägga in projektet där, och kunde alltså leta fram vilket mönster det var. Ravelry är räddningen för alla slarvmajor!

Det finns inte mycket som slår en dag i skuggan, med vänner och ull, borta från den allra värsta värmen.
Åsas björk gav fullgott skydd hela dagen, när vi var inbjudna till en kardningsdag. Kardar gör man ju bäst i sällskap, eftersom det faktiskt är ganska tråkigt.

Har man sällskap går det desto fortare (jag kardade dock inte någon längre stund, eftersom jag insåg att jag inte vill göra nåt av den ull jag har, åtminstone inte för tillfället).

Kameran var med, och jag tog till och med fram den!


Ser det inte trevligt ut? Ylva och E-K kardar för fullt (de och samtliga andra närvarande, utom undertecknad, kardade och tesade för fullt hela dagen, själv virkade jag).


Tina blev klar med sin gröna ull.


Åsa tesade mest, men här kammar hon lite (med en hundkam).


Så här kan det se ut när man kammat ull och ska dra ut den från kammen.

Jag virkade som sagt mest, men det har jag inte tagit nåt kort på. Jag är i alla fall nöjd med väskan, och den kommer inte att repas upp (gäller för i dag i alla fall).

Det var en underbar dag, och det var trevligt att kunna sitta utomhus utan att få värmeslag, vilket man tyvärr inte kan göra hemma hos oss före kl 17 eller så. Men nu på kvällen är vår uteplats perfekt!

Om ni inte visste det så är jag en ”bag-aholic”. Jag älskar väskor, i alla former och sorter. Stickpåsar, handväskor, shoppingkassar, ja vad som helst.

Nu har jag kombinerat min (numera mycket lilla) stickleda med virkning och väska, och voila: En virkad väska är på gång.


Den uppmärksamma ser ju genast att det är samma garn som i den för gulliga skon, och ja, jag har repat upp den. Det här är mycket bättre! Mönstret är från Garnstudio och är helt OK även för en låg-nivå-virkare som jag.

Så nu ska jag ge mig själv ett råd: om jag har stickleda, då kan jag virka lite. det kan till och med bli riktigt kul att virka, och det blir garanterat kul att stick aigen när man får vila lite från det som stör (även om det inte är så störande längre).

Imorgon åker jag på kardningsparty ute på landet. Knytkalas-maten är fixad, kardmaskinen är nertagen från vinden, nu ska jag bara hitta lite ull också. Kameran ska jag komma ihåg att ta med mig, och jag ska göra ett allvarligt försök att inte drabbas av ”camnesia” under dagen.

Rätstickning och glada färger funkar, jag blev nöjd av det, och stickglädjen kom tillbaka. Jag vågade mig till och med på lite 2-färgsstickning idag, men det var lite blandat resultat på det, så det får ligga lite till.

Det är tur att det finns lite medel att ta till när det tjorvar ihop sig i stickningen, för jag vill inte låta bli att sticka. Jag mår bra av att sticka, så det är lite jobbigt när det kommer såna där svackor. Det märkliga är också att jag tycker att det är helt OK att sticka rätstickning länge, men jag får tråkslag av slätstickning, så det var inget alternativ att ta upp den röda tunikan.

Hur gör ni när ni kommer in i en stickningssvacka? Har ni några fler tips som jag kan prova nästa gång? Helst nåt som inte innebär att starta ett nytt projekt, för det är jag ju så himla bra på ändå.

En toffel?


Den ser ut precis som den ska, men jag har tappat sugen totalt. Den är liksom för gullig.
Dessutom är chansen att jag ska använda den ungefär lika med noll, eftersom jag går med hårda tofflor här hemma (tänk katthår och kattsand, så förstår ni varför). Så nu vilar denna toffel i väntan på att jag ska besluta mig för om jag ska göra en till eller om jag ska repa upp den (process-stickning i dess sanna mening).

Inget annat var roligt att sticka på heller. För mycket jobb, fel resultat, tråkigt, eller vad som helst….
Dags för enkel rätstickning i glada färger för att återfå stickningsglädjen.


Rätstickad sjal på tvären. Färgkrafts garn (i en färg utan namn, speciellt för YlloTyll). Stickor 5mm. Recept för lyckad stickning när man har svårt att tycka att nåt är bra. Men jag blir godissugen……

Jag virkar inte särskilt ofta, mest pga att jag har svårt att följa virkmönster. Det är svårt att räkna och svårt att veta var man ska placera ökningar och minskningar, i alla fall för mig. Det beror säkert på att jag inte har så mycket övning.

Men nu virkar jag.


Ja, jag vet att det sitter stickor i arbetet, men det är just nu det. Det här ska bli en toffel, den har virkad sula och stickad överdel. Garnet är Muskat Soft.

Jag har lyckats sticka en sula, och plocka upp rätt antal maskor runt om, så helt bakom flötet vad det gäller virkning är jag tydligen inte. Nu ska jag bara tyda de summariska instruktionerna för vad intagningarna ska placeras (minska med 5 emellan på 5 ställen i tån…. solklart, eller hur?).

Som jag nämnde härom dagen så köpte jag några nystan Rowan Tapestry (därav titeln, tapestry betyder gobeläng).

Det jag inte nämnde var att jag köpte 2 nystan till dagen därpå, i en annan färg.


Garnet består av 70% ull och 30% soja.

Man kan ju fråga sig varför jag köpte 2 nystan till, och det var av den enkla anledningen att jag hittade en så fin basker på Yll o Tyll som jag ville göra. Som det ju så ofta är i garnaffärer så får man inte köpa mönster utan att köpa garn till……. jag förstår att man gör så, men jag tycker inte nödvändigtvis om det.

Nå, eftersom baskern var så himla fin, så vile jag göra den, fast inte i det garn som modellen var gjord i (Visjö flerfärgat). Visjögarnet blir bredrandigt, och det gillar jag inte riktigt, så jag föll för det här istället , som blir väldigt subtilt randigt.

Jag gillar verkligen garnet, det är jätteskönt att sticka i, och det blir väldigt snygg randning. Undrar varför de kallar det Tapestry, för det är ju verkligen så långt från gobelänggarn som man kan komma (det är entrådigt och ganska löst, gobelänggarn brukar nog vara 2-trådigt och hårt tvinnat). Kanske beror det på den fina lystern, för den är verkligen en tillgång i det här garnet. Jag skulle kunna tänka mig att göra en tröja i det, eller kanske en väst.
Nåja, nu blir det en basker, och det är också bra.

Det känns som om det bara hänt trevligheter idag.

Jag har varit och tränat (under över alla under).
Jag har träffat Åsa.
Jag har besökt Yll o Tyll (och kommit därifrån med lite garn, jodå, de hade ju rea, gubevars).
Jag har lärt mig en ny uppläggning som blev skitsnygg.
Sambon har kommit hem.
Och jag har fått en bok i present (av en sort som inte alla skulle uppskatta, men jag blev jätteglad).

Yihaa!

Här är uppläggningen (jag skriver mer om den imorgon, nu vill sambon ha sällskap):

Och här är boken:

Tråkigheten kan slänga sig i väggen!

(Jag måste ju bara använda den titeln även här, fast jag redan gjort det på fiberklubbens blogg).

Är det nån som kommer ihåg Nanne i melodifestivalen? Med lila hår, alvöron och skyhöga klackar?

Jag har haft den sången på hjärnan ända sedan i måndags när jag kom hem och hittade fibern ”Avundsjuk” i posten. Jag har spunnit med den på hjärnan. Jag har tvinnat med den på hjärnan. Nu är garnet klart, så kanske kan det släppa nu (snäääälla, jag vill inte ha låtar på hjärnan!).

90 meter, navajo-tvinnat, jacob-ull.


Jag funderade först på om jag skulle behålla det entrådigt, men sedan bestämde jag mig för att göra det tretrådigt, och öva på att tvinna hårdare. Det blev klart bättre den här gången än när jag tvinnade ”Glad”.
Ullen var OK, men det blir inte en favorit.

Det kom lite post idag också. Jag passade på att beställa lite från Maria på Garnkorgen innan hon gick på semester. Om ni inte har provat att beställa från henne, så gör det, jag kan bara säga bra saker om henne!
Snabb som en vessla är hon, jag beställde igår på eftermiddagen, och paketet kom i brevlådan idag. Vad som låg i?


En japansk bok, 3 st Addi Lace och en härva Colinette Jitterbug, som inte är blå som det ser ut som på bilden, den är lila.

Och så tog jag ett kort på mina nya skor, från sidan, utan fot i, så ni får se lite mer hur de ser ut.


Efter att jag nämnde Knulp igår så har jag varit inne och tittat på deras hemsida, och de har ju massor med jättefina skor! Kolla de här tex, eller de här. En hel del skor har slejf, jag älskar slejf på skor. Det blir ett besök där, nästa gång jag behöver nya skor (senast till hösten, för jag har slängt mina gamla vinterkängor så nu måste jag ha nya).