En toffel?


Den ser ut precis som den ska, men jag har tappat sugen totalt. Den är liksom för gullig.
Dessutom är chansen att jag ska använda den ungefär lika med noll, eftersom jag går med hårda tofflor här hemma (tänk katthår och kattsand, så förstår ni varför). Så nu vilar denna toffel i väntan på att jag ska besluta mig för om jag ska göra en till eller om jag ska repa upp den (process-stickning i dess sanna mening).

Inget annat var roligt att sticka på heller. För mycket jobb, fel resultat, tråkigt, eller vad som helst….
Dags för enkel rätstickning i glada färger för att återfå stickningsglädjen.


Rätstickad sjal på tvären. Färgkrafts garn (i en färg utan namn, speciellt för YlloTyll). Stickor 5mm. Recept för lyckad stickning när man har svårt att tycka att nåt är bra. Men jag blir godissugen……

Jag virkar inte särskilt ofta, mest pga att jag har svårt att följa virkmönster. Det är svårt att räkna och svårt att veta var man ska placera ökningar och minskningar, i alla fall för mig. Det beror säkert på att jag inte har så mycket övning.

Men nu virkar jag.


Ja, jag vet att det sitter stickor i arbetet, men det är just nu det. Det här ska bli en toffel, den har virkad sula och stickad överdel. Garnet är Muskat Soft.

Jag har lyckats sticka en sula, och plocka upp rätt antal maskor runt om, så helt bakom flötet vad det gäller virkning är jag tydligen inte. Nu ska jag bara tyda de summariska instruktionerna för vad intagningarna ska placeras (minska med 5 emellan på 5 ställen i tån…. solklart, eller hur?).

Som jag nämnde härom dagen så köpte jag några nystan Rowan Tapestry (därav titeln, tapestry betyder gobeläng).

Det jag inte nämnde var att jag köpte 2 nystan till dagen därpå, i en annan färg.


Garnet består av 70% ull och 30% soja.

Man kan ju fråga sig varför jag köpte 2 nystan till, och det var av den enkla anledningen att jag hittade en så fin basker på Yll o Tyll som jag ville göra. Som det ju så ofta är i garnaffärer så får man inte köpa mönster utan att köpa garn till……. jag förstår att man gör så, men jag tycker inte nödvändigtvis om det.

Nå, eftersom baskern var så himla fin, så vile jag göra den, fast inte i det garn som modellen var gjord i (Visjö flerfärgat). Visjögarnet blir bredrandigt, och det gillar jag inte riktigt, så jag föll för det här istället , som blir väldigt subtilt randigt.

Jag gillar verkligen garnet, det är jätteskönt att sticka i, och det blir väldigt snygg randning. Undrar varför de kallar det Tapestry, för det är ju verkligen så långt från gobelänggarn som man kan komma (det är entrådigt och ganska löst, gobelänggarn brukar nog vara 2-trådigt och hårt tvinnat). Kanske beror det på den fina lystern, för den är verkligen en tillgång i det här garnet. Jag skulle kunna tänka mig att göra en tröja i det, eller kanske en väst.
Nåja, nu blir det en basker, och det är också bra.

Det känns som om det bara hänt trevligheter idag.

Jag har varit och tränat (under över alla under).
Jag har träffat Åsa.
Jag har besökt Yll o Tyll (och kommit därifrån med lite garn, jodå, de hade ju rea, gubevars).
Jag har lärt mig en ny uppläggning som blev skitsnygg.
Sambon har kommit hem.
Och jag har fått en bok i present (av en sort som inte alla skulle uppskatta, men jag blev jätteglad).

Yihaa!

Här är uppläggningen (jag skriver mer om den imorgon, nu vill sambon ha sällskap):

Och här är boken:

Tråkigheten kan slänga sig i väggen!

(Jag måste ju bara använda den titeln även här, fast jag redan gjort det på fiberklubbens blogg).

Är det nån som kommer ihåg Nanne i melodifestivalen? Med lila hår, alvöron och skyhöga klackar?

Jag har haft den sången på hjärnan ända sedan i måndags när jag kom hem och hittade fibern ”Avundsjuk” i posten. Jag har spunnit med den på hjärnan. Jag har tvinnat med den på hjärnan. Nu är garnet klart, så kanske kan det släppa nu (snäääälla, jag vill inte ha låtar på hjärnan!).

90 meter, navajo-tvinnat, jacob-ull.


Jag funderade först på om jag skulle behålla det entrådigt, men sedan bestämde jag mig för att göra det tretrådigt, och öva på att tvinna hårdare. Det blev klart bättre den här gången än när jag tvinnade ”Glad”.
Ullen var OK, men det blir inte en favorit.

Det kom lite post idag också. Jag passade på att beställa lite från Maria på Garnkorgen innan hon gick på semester. Om ni inte har provat att beställa från henne, så gör det, jag kan bara säga bra saker om henne!
Snabb som en vessla är hon, jag beställde igår på eftermiddagen, och paketet kom i brevlådan idag. Vad som låg i?


En japansk bok, 3 st Addi Lace och en härva Colinette Jitterbug, som inte är blå som det ser ut som på bilden, den är lila.

Och så tog jag ett kort på mina nya skor, från sidan, utan fot i, så ni får se lite mer hur de ser ut.


Efter att jag nämnde Knulp igår så har jag varit inne och tittat på deras hemsida, och de har ju massor med jättefina skor! Kolla de här tex, eller de här. En hel del skor har slejf, jag älskar slejf på skor. Det blir ett besök där, nästa gång jag behöver nya skor (senast till hösten, för jag har slängt mina gamla vinterkängor så nu måste jag ha nya).

Vi har alltså varit i Danmark. Under dessa 4 dagar lyckades jag inte ens ta fram kameran ur väskan, så det är tur att jag har en sambo som var lite flitigare (på engelska finn det ett ganska nytt uttryck som är så bra för detta: camnesia!).

Vårt huvudsakliga mål var Skagenfestivalen, men vi hann med några små utflykter också. Bla besökte vi Bangsbo Fort, byen Hjørring och Marianne Isagers butik i Tversted.
I Hjørring finns det en massa skulpturer som var ganska roliga att se, här är några bilder.




Kolla himlen på dessa bilder! Det var sol, sol, sol och varmt. Det fanns en garnbutik i staden, men med ett utbud som inte direkt ingav köplust. Extra minuspoäng till röklukten (det finns fortfarande inrättningar i Danmark där innehavaren röker i affärslokalen… blääääh!).

Inköpen jag gjorde under resan visar jag en annan dag, nu blir det länk- och bildfest!

I Skagen tillbringade vi många timmar med att lyssna på musik, folkmusik närmare bestämt (mest keltisk). Vi har sett mängder med band på den sk ceilidhen, och ett antal band på deras egna konserter.
Savage Rose (skitdåligt!), Anne Linnet (länk med ljud), Donnie Munro, Wongawilli (bra!), Rosheen (också bra!), Donovan och Dubliners.

En sak slog mig under de här dagarna, och det är att i folkmusiken verkar inte utseendet ha så stor betydelse. I ”vanliga band” ska man vara snygg (tänk på Idol etc, där ”fula” tjejer med stora röster inte kommer särskilt långt). I folkmusiken är det förmågan som avgör, och man kan få se en och annan mullig tjej, vilket gör mig lycklig. Inte för att de är mulliga, utan för att det inte spelar roll!
Så, nu ska ni få lite konsertbilder, först blir det Wongawilli.


Den lille killen som spelar bodhran är 11 år och en gudagåva till musiken!

Det här är sångerskan i Rosheen:


Och så några bilder på Dubliners, samt på den avslutande samlingen på scen:





Bara gamlingar….. 😉

Med alla dessa konserter orkar och hinner man inte så himla mycket mer som ni förstår. Det lär också behövas ett par dagar innan jag känner mig som en människa igen, och inte som en trasa….

Ibland är det så skönt att komma hem.

Vi har varit borta i några dagar, och besökt Skagenfestivalen (inläggen hade jag såklart skrivit i förväg). Det har varit toppenväder, vi har lyssnat på massor med musik, ätit gott och så gott vi kunnat försökt förstå det danska tungomålet.

Trots att det fantastiska vädret bytts ut mot regn (nästan så fort vi kom til lSverige) så var det skönt att komma hem. Det är ändå bäst hemma.

En rapport om vad vi sett, gjort och handlat kommer under de närmaste dagarna. Nu ska jag försöka komma ikapp i mail och bloggar……

Nånstans i mina beräkningar blev det fel och det fanns ingen post till söndagen….

Men eftersom jag vill att det ska finnas en post för varje dag, så kommer härmed denna lilla annonsering att räknas som söndagens post. Så det så.

Mitt senaste inköp. Cherry Tree Hill Orenburg Lace i färgen Berry Explosion. Inköpt på Ebay.
Jag dreglar nästan. JA, det är rosa, jag vet.

Vankelmodig.

Eller velig, om man vill.

Jag är även under goda omständigheter ytterst vankelmodig. Om omständigheterna är dåliga är jag så velig att jag blir galen på mig själv.
Aftonbladet eller Expressen? Fråga inte mig!

Med åren har jag försökt att lita mer på min intuition, för att göra val lite enklare, men ibland är intuitionen sorgligt avstängd, och då kan jag gå omkring som en äggsjuk höna och inte bestämma mig.

Allra sämst går det om valen är väldigt lika. Tänk om jag väljer ”fel”.

Ibland är det dock bra att vara velig, för man gör i alla fall inte så många förhastade val!