En helt OK oktröja

Jag är färdig med min Sandy Chayat! Det ska bli kul att se vad jag tycker om den, och hur jag gillar att ha på mig en tröja med runt ok. Jag har nog inte använt en sådan sedan nån gång på 80-talet, tror jag. Mitt första intryck är rätt förutsägbart, det är lite mindre styrsel i en sån här tröja än i en med isydd ärm. Frågan är hur mycket det påverkar mig och om det kommer att störa mig. Jag märker det i alla fall, en sån här tröja kräver lite mer fix innan den sitter som den ska när man tar på sig den. En tröja med isydd ärm hamnar ju liksom på plats nästan av sig själv. Men jag är så nöjd, den ser ut precis som jag tänkte mig! I mönstret är oket stickat med bara en mönsterfärg, men jag såg ett projekt med...

Jag upprepar mig

Förra året gjorde jag mig en liten adventskalender från lagret, och eftersom det var kul så beslöt jag mig för att göra det igen. Jag hittade lite gammalt, lite jättegammalt och en del ganska nytt, och så hade jag raskt en plan för de 4 söndagarna i advent. Mitt första projekt blev ett par vantar…som inte längre finns på stickorna. Nej, de är inte klara, det blev bara för tunt och sladdrigt, garnet jag valde var inte riktigt så tjockt som det behöver vara. Vantarna är ju jättefina, så nån gång kommer jag nog att göra ett nytt försök, med lite tjockare garn. Vad de andra garnerna ska bli får ni reda på senare, lite överraskninga rär kul. Sandy Chayat Jag har stickat vidare på min tröja från förra inlägget och jag känner mig riktigt nöjd med den. Om jag kommer att bli fullt nöjd är svårt att veta...

Svar på kommentarer

Jag har använt mig av ett (lastgammalt)tillägg till WordPress som skickat automatiska mail till den som kommenterat, om någon svarat på kommentaren. Det har visat sig att det tillägget inte längre fungerar som det ska, så jag har stängt av det. Vill man veta om någon svarar på ens kommentarer får man alltså antingen komma tillbaka och titta efter, eller så får man kryssa i den lilla rutan där det står ” Meddela mig om nya kommentarer via e-post. ” Det är nog lite för mycket att förvänta sig, att ett tillägg som senast uppdaterades för 9 år sedan, fortfarande ska fungera. 😉...

Startar, repar upp och gör klart

Sedan senaste inlägget har jag lagt upp flera nya projekt, repat upp några (ett gammalt och ett nytt) och faktiskt blivit klar med två. Upprepat Låt oss börja med det som blivit upprepat. En sjal som jag skrev om för ett tag sedan, men aldrig dokumenterade här på bloggen, var bara för tråkig… det finns en gräns för hur mycket resårstickning med tunt garn jag klarar av. Oslo Hat. En mössa som inte ens hann bli nämnd här innan den blev upprepad. Jag stickade i en tråd Moods of Colors Soft sock och en tråd av nån lastgammal mohair/silke-blandning. Det blev jättefint. Och mjukt. Och alldeles för litet. Jag stickade en bra bit innan jag tog tag i min förnekelse och insåg att det aldrig skulle fungera, den var bara för liten. ”Det växer när jag blöter ner den” fungerar bara ibland och den här gången gjorde det inte...

Fakirlördag

I går åkte jag på Sy- och hantverksfestivalen igen – något jag brukar kalla fakirlördag, eftersom jag utsätter mig för en lång dag med mycket folk och mycket ljud, något min hjärna egentligen inte orkar med. Men en gång om året får det gå, för det är ändå roligt att se allt fint som finns, handla lite och prata med likasinnade. Sen får jag räkna bort söndagen, för då vilar jag mest. Det här året hade jag tyvärr inte sällskap, men jag fick i alla fall träffa några vänner från en Facebook-grupp som jag är med i och fika lite (eller äta lunch i mitt fall). Dagen började lite trist med att jag lyckades göra sönder koftan jag tänkt ha på mig (se översta bilden). Som tur är lider jag ju inte direkt brist på koftor, så jag fick helt enkelt välja en annan. Får se hur lång tid...

Rustad för gråväder

Nu kan gråvädret verkligen göra entré, jag kommer att kunna pigga upp mig med min nyaste kofta! Som jag skrev i förra inlägget såg jag ju en kofta jag gillade, Sugared Lilacs, som jag kombinerade med min vanliga CustomFit och hoppades på ett lyckat resultat. Nu är den klar och den kan klassas som lyckad (klart bättre än mitt förra försök att göra nåt liknande). Den är (som jag också nämnde i förra posten) stickad i Ístex Kambgarn i färgen Sangria (färgnummer 1219). Konstigt namn på färgen, Sangria är ju normalt lite mer blodapelsin-färgat än magenta, men konstiga färgnamn är ju ingen ovanlighet 😉 . Jag stickade hela koftan på stickor 3.75 mm. På begäran (hej, Heidi!) : bilder på hur den ser ut bakifrån! Jag hade 10 nystan och det här är allt som blev kvar när jag hade stickat klart. Det blev lite nervöst på slutet, men...

Konsekvenser

Jag hade 2 olika rosa (eller kanske mer magenta) provlappar och projektidéer att välja mellan och jag funderade och funderade. Sen försökte jag lösa de återstående frågetecknen, och till slut valde jag den provlapp som jag löst mest på och startade ett nytt projekt. Det där med att jag har stickat Customfit-koftor den senaste tiden har fått en del konsekvenser…nu när jag kan få det precis som jag vill ha det har jag blivit mer kräsen när jag tittar på andras mönster. Det händer rätt ofta att jag ser nåt som jag tycker är snyggt, om bara ringningen var annorlunda eller om den var kortare eller… eller… eller… Så var det nu också. Men man kan ta ett mönster och gifta ihop det med Custom Fit och sen blir det (förhoppningsvis) som man vill ha det. Efter en del tankeverksamhet då (vilket inte alltid går så bra med min...

Ännu en

Ännu en grå sjal är klar och kan läggas till samlingen! Den är stickad i ett av mina favorit-sjalgarner, Moods of Colors Softsock. De där runda fina ”sock”-garnerna passar så bra till sjalar, de blir lite lätt stunsiga och allt mönster syns så snyggt. De fina färgerna i Moods of Colors garner gör inte saken sämre, precis. Den här färgen heter Charcoal och är en oerhört snygg grå färg. Den kommer att passa fint till alla mina lila och rosa kläder 😉 Mönstret är Ley Lines av Joji Locatelli och jag har stickat på 3,75 mm. Nu har jag 3 olika koft-idéer  att välja mellan (2 cerise och en lila, ingen grå!), men eftersom samtliga kräver åtminstone lite tankeverksamhet har jag startat ytterligare en resårstickad sjal, så jag har nåt som är stick-café-vänligt att sticka på. Den här gången blir den inte grå, utan mörklila (har jag inte lärt...

Hur går det till?

Hur kommer det sig att det är så svårt att få ur sig en bloggpost då och då? Tja, alltid är det nåt, semesterresa, värmebölja och allmän glömska skyller jag på den här gången. Och hur kommer det sig att jag stickar så mycket sjalar? För att det är roligt, lätt att ta med sig, användbart och för att man alltid kan ha en till sjal. Sen kan man också fråga sig hur det kommer sig att vissa saker blir liggande i stickkorgen både länge och väl innan de blir klara. I oktober 2018 började jag sticka med mitt fina Hedgehog-garn som jag köpte i Köpenhamn i oktober 2017. Sen blev det uppehåll… i 7 månader… till i slutet på juni när den förra sjalen var klar och jag (fortfarande!) inte hade nån färdig koft-idé. Precis innan vi åkte på semester (till Norge, bilder därifrån dyker då och då...

Grått är flott

Jag har inte fått den rätta idén till en ny kofta, så jag stickade vidare på flätsjalen tills den blev klar. Den såg mest ut som en ihopdragen påse när den var klar, men som vanligt så förvandlades sjalen när jag spände ut den. Det är som trolleri 😉 Jag använde mig av isydda trådar vid utspänningen, det gör det så mycket enklare! Det är lättare att få det rakt och det går åt mindre nålar, det är nog bara positivt. Man behöver bara komma ihåg att sy i trådarna innan man blöter ner det man ska spänna ut (jag tror inte ni behöver fråga hur jag vet det? Den här gången kom jag ihåg det. Men om ni vill veta, att sy i trådar i ett blött projekt är inte roligt). Jag brukar normalt använda mig av en tråd längs varje kant, den här gången tog jag en...

Scroll to top