Jag skrev ju nåt om att jag tänkte avsluta lite projekt, och det började bra, jag gjorde klart ett par vantar från adventsprojektet 2021.

Ett par Wooly Bear mittens, med mönster från en gammal tidning (Knitting Traditions 2011). Man syr öglor inuti så de blir riktigt varma och sköna. Inte särskilt roligt att göra, det tog en evighet, men det blev ju bra.

Sen då? Då kunde jag ju fortsatt och avslutat nåt annat… men det gjorde jag såklart inte. Jag fick startitis, snabbstickade en sjal (Sophie i tjockt garn) som inte ens fastnat på bild och sen ramlade jag ner i ett djuuuupt hål. Ett sockformat hål.

Och jag, som inte har stickat ett helt par sockor sedan 2008 (jag har börjat, men aldrig blivit klar med ett enda par och istället har jag repat upp dem), har nu 5 par sockor på stickorna, med ännu fler planerade. Var kom det ifrån? Hur går man från inga sockor alls på 15 år till detta?

Det skulle kunna vara en kombination av startitis och ett reellt behov av nya sockor, då de få par jag har i byrålådan är väldigt slitna numera. Ja, det är troligen orsaken, och än så länge har jag inte tröttnat på dem (och det är ju tur). Det hjälper att alla inte är likadana, jag provar lite olika hälar och sätt att sticka på.

Jag startade ett par I heart harvest socks (stickad i Malabrigo Ultimate sock) i november som låg i stickkorgen ganska länge, nu är den ena klar. Hälen är inte riktigt en vanlig hällapp, man minskar upp mot fotens översida istället för neråt.

Sen började jag ett par Conwy socks i advent (i Swing från Rät & avig), där är också en klar.

Det tredje paret är Vanilla is the new black (i Drops Nord), med en häl där man ökar mitt bak och inte behöver plocka upp några maskor.

Och till sist 2 par sockar med fleegle-häl, mönster från Järbo.

Först ett par i Opal Rainforest Flamingo (ett garn som har legat lääääänge i lagret). Första sockan är klar och den andra är precis förbi hälvändningen.

Och ett par i Drops Fabel, där jag för första gången stickar båda samtidigt på magic loop.

Det känns inte som om behovet av att utforska sockar är riktigt fyllt ännu, så kanske blir det ytterligare några par.

Det är som vanligt, jag förundras över att ytterligare ett år har gått… och fort också. Egentligen borde det ju ha känts långsamt, för även om covidrestriktionerna släpptes i våras så har inte livet riktigt kommit igång igen.

Med det sagt, jag har varit på stickcafé igen och för första gången på 3 år så har jag också besökt Syfestivalen (jag blev förkyld direkt efter, men det var det värt).

Stickningen då? Jo, jag har stickat 16 saker och det känns som om det är ganska få grejer. Men det har bland annat blivit 5 koftor/tröjor och en kjol, och såna projekt kräver ju ändå en hel del tid. Och jag har gjort åt betydligt mer garn än vad som kommit in i huset, delvis beroende på att jag sålde massor med garn i #slaktastashen i början av året.

Som avslutning på året så lade jag upp 5 nya grejer i mitt adventsprojekt, en för varje adventssöndag och ett på julafton.

Det blev #1 Astrid vantar:

#2 Conwy sockar

#3 Helmi sjal (som blev årets sista färdiga projekt)

#4 Vimmer beanie, som jag inte ens har nåt foto på, och #5 Heartbeat cowl

Planen är nu att att jag ska starta ett nytt projekt imorgon på nyårsdagen, och sen tänker jag försöka åstadkomma lite avslut i högen med pågående grejer. Förutom ovanstående projekt har jag 3 sjalar, ett par vantar, en filt, en tröja (som jag funderar att börja om på pga den inte så snygga övergången mellan resår och mönster)och ett par sockor i gång. En kofta repade jag upp igår, jag blev inte nöjd och garnet kan få bli något annat.

Och som vanligt skiter jag i nyårslöften, jag vill bara fortsätta sticka (och brodera och…) och njuta av allt, både när jag tillverkar det och när jag använder det. En sak är klar, det blir inte mindre färg under 2023 än vad det varit i år, färg gör mig glad 🙂

Ytterligare ett fluff är klart!

Inte behöver jag frysa i vinter, fluffigheter brukar kunna vara bra på att hjälpa till att hålla värmen. 🙂 Om tröjan är ”over-sized” gör det ju inte saken sämre, eller hur? Det blir många fina luftfickor runt kroppen.

Det är är alltså Peak Sweater av SuviKnits, stickad i en tråd Sandnes Tynn Peer Gynt (färg 7281) och en tråd Sandnes Tynn Silk Mohair (färg 6564) och jag stickade med 4,5 mm stickor.

Om jag ska hitta nån nackdel med tröjan så är det väl att ringningen är onödigt hög. Det är i alla fall inte obekvämt, det är ju bra.

Ärmarna är rätt vida, och jag har inte provat tröjan under en jacka ännu, men det ska nog gå bra.

Nu fortsätter jag på nästa fluff, den är ungefär halvvägs, sen kanske jag ska sticka nåt annat än stora fluffiga tröjor? En kofta? Det finns många idéer, men vad som lockar när jag är klar med fluff nummer 3 vet jag inte ännu.

Det här skulle ha blivit ett höstprojekt, men jag fick lust att sticka i lila fluff… och varför stå emot om det är nåt man känner för att göra?

Jag sitter oftast framför datorn och stickar (och kollar på nåt eller läser), och då har jag arbetet på skrivbordet. Mycket praktiskt när det är varmt, för jag behöver inte ha stora ullsjok i knät 😉 Denna kofta hade varit väldigt varm att sticka på i annat fall, man stickar hela kroppen i ett och delar av för ärmhål.

Jag skrev om den här koftan i april, och trodde nog att jag skulle använda Customfit, men eftersom det var lite svårt att se hur koftan var konstruerad på bilderna, så slutade det med att jag köpte det danska häftet som mönstret finns i. Jag tror det var ett bra val, axlarna är klart mer sluttande än vad jag trodde.

Lite fakta:

Garnet är Sjöalyckans Drömmar (ett utgånget garn) och Drops KidSilk, och mönstret är Straight up av Susie Haumann.

Jag ser fram emot att använda den under ruggiga höstdagar, det blir som att svepa in sig i ett fluffigt moln.

Eftersom vädret samarbetade (=det var inte våldsamt varmt) så passade jag på att ta några modellbilder även på Trädgårdskoftan.

Även denna kofta ska bli trevlig att använda. 🙂

Var det någon som kollade in länken på Trädgårdskoftan i förrförra inlägget? Tänkte ni då att det var lite otippat val av det här symmetri-freaket? Av hon som alltid gör matchande grejer?

Jag måste medge att min första idé med Trädgårdskoftan var att sticka den i olika lila och rosa nyanser, så att det skulle bli en kofta som – trots alla omaka ränder – ändå skulle bli lite genomtänkt, lite matchig, lite nästan-symmetrisk. Och sen fick jag en annan idé, jag kollade vad jag hade för garn i lagret som kunde bli en randig kofta.

Garnet ovan (och ytterligare nån färg som saknas på bilden) är vad jag hittade, ett helt gäng Jamieson & Smith 2ply Jumper weight. Rester från kjolen, från en mössa, och lite blandade färger jag köpt för att eventuellt sticka mönster med. Och nu stickar jag en kofta med breda ränder i allsköns färger. Den är en motsats till ungefär allt som jag normalt gör 😉

Trädgårdskoftan är inspiration, jag använder Customfit som mönster (YlloTyll säljer mönstret med garn, och hela idén blev ju att sticka från lagret) och randar hej vilt.

Jag tror inte att jag hade kommit på den här idén för bara ett år sedan, men på senaste tiden har jag börjat använda mindre av mina mönstrade tunikor och mer enfärgade toppar (fortfarande i en massa färg, dock). Tunikorna passar definitivt inte ihop med en sån här kofta, men topparna? Det blir jättebra 🙂

Och att sticka en kofta med garn från lagret är ju helt rätt 🙂 Fast idén med en likadan kofta i bara rosa och lila är inte död, kanske blir det ytterligare en randig kofta så småningom.