Mycket nytt… och ändå inte
En massa nya stickningar men inget som är färdigt… Kanske gick botten ur mig när jag fick 2 tröjor färdiga inom 2 veckor, för sedan dess har jag inte stickat klart någonting. Istället har jag börjat på nya saker, den ena efter den andra. Fast det har känts bra att börja på lite nytt, kanske är det hösten som gör att det gör det? Det blev ju helt plötsligt ganska kallt och mera ylle känns som en väldigt bra idé.
För ett tag sedan fick jag för mig att jag behöver en grön kofta. Ingen skogsgrön eller skönt blågrön sak, nej en ilsket äppel/lime/gräs-grön historia! Jag får nog ha nån lila sjal till denna, för färgen är inte en som jag ser helt frisk ut i. Men oj, vad den kommer att passa i min garderob, med de lila/cerisa kläderna!
Garnet är Ullcentrums två-trådiga, och mönstret heter Wild Fillies. Det finns flera alternativ i mönstret, jag gör en v-ringad kofta. Jag är nästan klar med alla delar, så sen är det bara montering och kanter kvar!
Jag har börjat på en kofta till, en koksgrå (i Geilsk tynd ull). Helt vanlig, slät, inga krusiduller nånstans (med CustomFit-mönster, som vanligt). Den får jag sticka på i dagsljus, att sticka i mörkt garn på mörka kvällar är nåt som folk med bättre ögon får göra 😉
Lite fler sjalar är ju aldrig fel, nu har jag 2 på gång.
Nummer 1 är en rosa/cerise Troubadour, jag har stickat en tidigare och gillar den, så det får bli en till. Jag kom på att jag inte har en enda helt rosa sjal, så det är jag ju ”tvungen” att åtgärda, eller hur?
Det ena garnet till den (det enfärgade, Fonty Zephir)) hittade jag samtidigt som jag köpte det gröna och jag kunde bara inte stå emot den färgen! Det multifärgade garnet (Misti Alpaca lace) köpte jag redan för 5 år sedan, så det har legat till sig länge.
Sjal nummer 2 är Precipice, som innehåller min favoritkombination till sjalar: rätstickning och ränder. Det kan ju bara inte bli fel! Här använder jag 3 olika Malabrigo sock, Plomo, Sabiduria och en som jag färgat själv (den ljusa spräckliga).
Jag har lite fler idéer och fina garner som jag vill sticka i, så kanske blir det fler nya projekt snart, men först ska nog den gröna koftan bli klar, det är ju så lite kvar nu!
Grå kulturtant
Nu blir det grått så långt ögat når, både i det sydda och i det stickade. Och jag tror att jag gör skäl för titeln, det är en aning kulturtantigt det här, speciellt med de skorna jag valde att ha till. Men varför inte, det är inget fel på att vara en kulturtant!
Japp, min Sous Sous är klar!
Att sticka flätor är roligt och jobbigt på samma gång, det kräver lite uppmärksamhet, så projektet fick ligga till sig lite under sommaren innan jag tog tag i det på nytt. När jag väl gjorde det gick det undan.
Mönstret är Sous Sous av Nora Gaughan, och jag stickade i ONION Knit No. 4 Organic Wool + Nettles på stickor 4. Det garnet var tidigare en rätstickad kofta, men den gillade jag inte alls, så jag repade upp koftan för sådär 2 år sedan. Jag försökte sticka en annan kofta i det, men den blev aldrig längre än några centimeter, sen blev den också upprepad. Men nu passade garnet bra!
Jag har inte gjort riktigt som i mönstret, där formar man framstycket så att tröjan blir ännu kortare fram än vad min är, jag struntade bara i att göra så och stickade rakt istället. Eftersom bakstycket har sluttande axlar, men framstyckets axlar är raka, så dras ändå tröjan upp framtill, och i mitt tycke så räcker det här alldeles utmärkt.
Flätan gör sig väldigt bra på bakstycket, när man får se den i sin fulla prakt!
Det är ingen liten tröja, den är rejält vid och gör sig absolut bäst ihop med en vid klänning.
Jag har också virkat runt halsringningen för att den inte ska töja ut sig för mycket, i mönstret görs inget sånt.
Och klänningen då?
Det är en Trapeze dress, mönstret är från Merchant and Mills och jag har sytt den i ett rätt tjockt linnetyg från Tydrömmar, närmare bestämt det här.
Det här är inget annat än en stor säck 🙂 En snygg och skön säck är det, men det finns inga insnitt alls, det är helt enkelt en a-linjeklänning utan form.
Jag gillar verkligen den här klänningen och jag tror att det kan bli minst en till, kanske i nåt tunnare linnetyg till sommaren eller i ett ulltyg för att få en riktig vinterklänning.
Något avvikande
Äntligen har det varit svalt nog att ta kort på en ylletröja! Det är alltså den cerise tröjan, som ni fick smakprov på i förra inlägget, som nu har hamnat på bild.
Den här sortens tröja hör ju inte direkt till vanligheterna i mitt stickliv, men lite förändring skadar väl inte?
Den är kort, kanske lite i kortaste laget, och passar nog bäst till klänning, men det går rätt bra till de här vida byxorna också, i alla fall om jag drar ner den lite framtill.
Jag har stickat den i Schoppel-Wolle Admiral Hanf, i färgen Soft pink (var nånstans är den här färgen soft, jag bara undrar!?). Ränderna (som är gröna, men ser gula ut på bilderna) är i Malabrigo sock, i färgen Lettuce. Och mönstret? CustomFit, som vanligt.
Även byxorna är egen tillverkning och de är helt klart ett av sommarens favoritplagg. Så sköna, flaxiga och svala. Och grå 😉
Jag har sytt dem i ett underbart tencel/lin-tyg som jag köpt från På Skrå, jag har för mig att det är från Merchant & Mills.
Mönstret är Glebe pants från Muna & Broad. Den enda ändringen jag har behövt göra är att korta grenen rätt mycket, och jag har förlängt benen för att få hellånga byxor. Det ligger ett par utklippta byxor (i viskos/lin) i samma modell och väntar på att bli ihopsydda, de är helt enkelt supersköna! Jag funderar också på att sy ett par i ylletyg, så att jag kan ha lika sköna byxor på vintern.
Nästa inlägg hoppas jag att Sous-Sous är klar, jag är inne på sista ärmen nu!
Istället för stickat – en klänning
Egentligen skulle jag skrivit om min nya tröja, den som blev klar häromdagen. Men man kan inte skriva om en ny tröja utan att visa bilder på den, det går ju bara inte, och eftersom det är varmt som i en bakugn och jag svettas bara vid tanken på att ta på mig tröjan så har jag inga modellbilder. Ännu. Men ett litet smakprov kan det ju bli:
Nå, mer om den när jag faktiskt kan visa den på riktigt.
På sista tiden har jag funderat på det faktum att jag i stort sett bara skrivit om det jag stickar här på bloggen. Det har blivit lite tråkigare kanske, nu när jag mest monogamstickar, det finns inte så himla mycket att skriva om. Så jag har beslutat mig för att börja skriva om det jag syr också. Den som kommer hit för det stickade kommer att få sitt lystmäte, var inte orolig, men jag fyller ut med lite annat också, så kanske det händer lite mer här.
Så vad ska jag börja med? Jag vet, nåt grått 😉 (ja, det är klart jag syr i grått också!)
Det här är troligen den ultimata sommarklänningen. Lös, ledig, lagom avslappnad och sydd i linne, dvs sval och skön i värmen.
Mönstret är Factory dress från Merchant & Mills , och tyget är linne som också är från Merchant & Mills, men jag har köpt det från På Skrå. Det är mitt favorit-linnetyg, tunt, men inte genomskinligt och glest som det lätt kan bli. Linnetyg är nog dessutom mitt favorit-sommartyg. Allt blir skrynkligt på sommaren, men linne ”får” vara skrynkligt i min värld, utan att det känns sjavigt.
Den enda ändringen jag har gjort är att flytta upp bystinsnittet lite.
Och färgen! Jag gillar verkligen grått, och den här mörka gråa är nog min favoritgrå. På Skrå kallar färgen för ”nästan svart” och jag tror att det kan vara den som Merchant & Mills kallar ”scuttle black”.
Nu är ju sommaren snart över, men kanske blir det en till Factory dress, om inte i år så nästa år, för den här klänningen har blivit en riktig favorit.
Det där lila garnet i början då? Det är ett impulsköp från Rät&Avig och vad det ska bli det vet jag inte, men det passade som startbild idag. 🙂
Slätt och fluffigt – 2 koftor
Det är som vanligt, tiden bara rinner iväg och det där med att blogga bara hamnar i skymundan… jaja, det är som det är med det, bättre sent än aldrig. Men nu finns det lite att skriva om, jag har t ex gjort klart 2 koftor sedan sist!
Den första är en sommarkofta, en repris på tidigare sommarkoftor – 2018 gjorde jag en cerise, 2019 blev det en grå och i år blev det en lila. Den är stickad i Sandnes Line (precis som de 2 andra), den här gången i färg 5052. Och det är samma mönster som på tidigare koftor också, dvs CustomFit. Stickat med stickor 4 mm.
Och fluff-koftan är också klar!
Jag måste säga att jag tycker det är snyggare med isydd ärm, på nedhasad ärm blir det en massa ”tyg” över lite överallt, men med det sagt; det här är är ett rosa moln! Lätt och fluffigt, och väldigt färgglatt (och jag gillar den, trots mina inledande invändningar). Jag tror att jag kommer att behöva sy i ett band på insidan av knappkanten, trots att knapparna inte är speciellt tunga så kan jag redan se en tendens till att koftan blir längre på den sidan.
Garnet är Drops Brushed Alpaca Silk i färg 9 och mönstret är, som vanligt, CustomFit. Även denna koftan är stickad med 4 mm stickor.
Nu hade det ju kunnat vara slut på cerise stickningar… men det är det ju såklart inte. 🙂 Det här blir INTE en kofta, det ska bli en kortare tröja som passar till klänning. Finns bara i mitt huvud än så länge, så jag har ingen bild på hur det ska bli.
Sous-sous då? Den vilar lite just nu, jag behöver tänka och ändra lite, och det har jag inte haft lust till. Men snart har jag semester, kanske tar jag tag i tänkandet då.
En salig blandning
Hur var det, jag sa att jag kanske behövde en förändring? Att jag inte skulle monogamsticka så mycket? Jomenvisst, så blev det.
Blandning ska det tydligen vara, lite det gamla vanliga och lite nytt och annorlunda. Så vad håller jag på med?
Det gamla vanliga:
En sommarkofta i Sandnes Line efter samma mönster som de 2 tidigare Line-koftorna jag har gjort (dvs CustomFit).
En sjal, Sunshine on a Rainy Day av Lisa Hannes (i Malabrigo sock och Manduzana sock).
Och det mer avvikande:
Fluff-koftan (rak och med nedhasade ärmar, mönstret är CustomFit). Den får några varv då och då, nu har jag ca 1½ framstycke kvar att sticka, och framkanter då, förstås.
Ännu mera virkning! Jag har ju en massa sockgarner i enstaka nystan, så för att göra åt så mycket som möjligt av det har jag startat en filt, Babette blanket. Det här blir ett långtidsprojekt, jag kommer att behöva göra den större än vad mönstret säger, filten är ganska liten redan från början och jag virkar dessutom med lite tunnare garn. Men nån ruta då och då, så lir det nog en filt av detta så småningom.
Och det konstigaste just nu är Sous Sous, en oversize-tröja med nedhasad ärm. Jag har börjat längta efter lite andra kläder än det som finns i min garderob, och häromdagen fick jag se en bild på Instagram med någon som gjort denna tröja och hade den ihop med en vid klänning. Väldigt stort, väldigt avslappnat, väldigt skönt. Kanske blir det en flopp, kanske blir det helt perfekt, men om jag inte provar så får jag aldrig veta om jag gillar det eller inte. Så nu ska det provas. 🙂
Inte riktigt som jag tänkte
Ibland har jag så bra idéer, men vissa av dem håller inte riktigt när de kommer utanför mitt huvud. Det är exakt vad som hände med min senaste sjal (halsduk? den är rektangulär). Jag kombinerade lite garner i grått och lila och lade sedan till ett handspunnet, rosa garn. I huvudet blev det helt perfekt med en rosa rand bland det gråa och lila, men i verkligheten? Njae, inte riktigt, då.
Det rosa garnet var lite, lite tjockare än de andra och färgen var vass och skarp, den stack verkligen ut (på ett negativt sätt). Så det blev en rask kursändring, jag tog helt enkelt bort det rosa. Jag funderade en kort stund på att stoppa in något annat, men det kändes inte bra, så det blev ingen annan färg.
Och nu känns det helt rätt att det bara blev grått och lila. Det blev en lite nedtonad sak, som ändå passar bra i min garderob.
Mönstret heter Mini Cakes, och jag har stickat i Madelintosh Merino light (rester från förra sjalen) och ett Manos del Uruguay Fino set i färgen Beatrix på stickor 3,75 mm.
Häromdagen passade jag också på att reda upp lite bland mina sjalar, istället för att ha dem hängande i en stor hög ligger de nu fint sorterade.
Nu har jag bättre överblick över vad jag faktiskt har och kan kanske variera mig lite mer, det är några som är i ständig rotation medan andra knappt är använda.
Så vad stickar jag på nu? Flufftröjan vilar, jag startade en ny sommarkofta och en ny sjal istället. Kanske startar jag ytterligare nåt, det känns som om det skulle vara roligt, och efter att ha varit monogam-stickare så länge kanske även jag behöver lite förändring?
Variation?
Tider som dessa kräver variation? Flufftröjan är uppenbarligen inte speciellt intressant, för den får bara lite uppmärksamhet då och då. Istället hittar jag på det ena och det andra, allt för att få åtminstone lite variation i tillvaron. Nu har ju inte jag speciellt svårt att hålla mig hemma, även i normala fall tillbringar jag mycket tid här i huset, men lite blandning är ju kul.
Så jag började alltså att virka. Ett kuddöverdrag. Kanske har det ändå gått lite för långt, jag hör definitivt inte till dem som pyntar och piffar min omgivning. Förutom när jag får nåt litet ryck, då. Vilket jag tydligen fick nu, för det blev ett kuddöverdrag (och jag gillar det).
Mönstret heter Sunny Spread och är tänkt som en filt, men jag tyckte det räckte med en kudde. Jag såg någon som hade gjort så här, och jag gillade det, så jag härmade helt enkelt.
Jag har använt Rauma 2-tr Gammelserie (det vita) och Noro Silk Garden sock, och jag virkade med 5mm virknål.
Nu ska jag inte virka mer för tillfället, nu har jag börjat på ytterligare en sjal 😉 , mer om den senare.
Ett grått moln med kanter
Det är väl rätt självklart att jag inte kunde hålla mig ifrån att stoppa in lite cerise även i mitt gråa projekt, eller hur? När jag skulle sticka i-cord-avmaskningen så kändes det helt rätt att lägga till lite färg till allt det gråa och svarta.
Och i mitt tycket blev det helt perfekt 🙂 men så älskar jag ju grått och cerise, en kombination kan därmed bara bli perfekt.
Nåja, för att ge lite fakta så är mönstret Sunshower shawl av Ambah O’Brien (Jag kallar min sjal för Grey clouds, det kändes inte riktigt rätt att kalla sjalen för nåt soligt, när den så uppenbart inte är det 😉 ). Jag använde 3 olika färger av MadelineTosh Merino light (Dirty panther, Pelican och The Upside down) och Malabrigo Lace i färgen Hollyhock (det cerise, jag använde dubbelt garn). Alltihop är stickat på 3,75 mm.
När jag hade tvättat och sträckt ut den så kändes min cerisa fluffkofta oerhört tråkig att sticka på, så jag satsade på lite ”instant gratification” och stickade mig 3 hjärtan och en höna.
Lite restgarner och mönstret Full Hearts.
Rowan Kidsilk Haze och några små rester, mönster från Rauma i Icakuriren.
Det hjälpte ju inte så länge, nu måste jag ändå bestämma mig för om jag fortsätter på fluffkoftan eller om jag ska börja på nåt annat. Kanske blir det fluff, det är ju trots allt mycket enklare än att behöva ta en massa beslut om mönster och garner.
Motpoler
Jag fick ett svagt anfall av startitis och startade en sjal (jodå, jag behöver alltid en till sjal). Ett svagt anfall betyder att det bara blev ett enda projekt startat, vilket nuförtiden nästan få anses som nåt stort, med tanke på att jag stickar så monogamt.
Och kanske behövde jag en motpol till den pågående stickningen. Jamen, jag stickar ju i cerise fluff (Drops Brushed Alpaca Silk) och som ni vet har det varit rätt cerise här ett tag. Fluffet är mest bara rakt upp i slätstickning, så där händer det ju inte så särskilt mycket under tiden jag stickar. Jag är klar med bakstycket och en ärm, bara resten kvar 😉 .
Så vad började jag på? Det blev Sunshower shawl av Ambah O’Brien. Mitt färgval känns inte direkt soligt, dock, det blev grått (alltid ett säkert kort). I slutet av November köpte jag 3 härvor av MadTosh Merino Light, och efter att jag först provade med ett annat projekt (det blev inte bra) så tror jag att jag har hittat rätt.
Det ska stickas en Icord-kant runt hela sjalen sen, kanske slår jag till och gör den i en annan färg, men det beslutet skjuter jag på lite.
Senaste kommentarer